Läs senare

Asmahans resa till drömjobbet

ReportageDet har gått tio år sedan hon lämnade irakiska Kurdistan, och efter mycket slit kan hon nu äntligen jobba som förskollärare i Sverige. Vi besökte Asmahan Qadir på Lammets förskola i Uppsala.

15 Mar 2017
I Asmahan Qadirs hemland Kurdistan behöver barnen inte ha så mycket olika sorters kläder. Hon känner igen sig i de invandrade föräldrar som inte vet att det krävs en hel arsenal av regnkläder, fleecetröjor, vantar och annat i vårt skiftande klimat.
Foto: Staffan Claesson

Här är en spindel om någon vill göra det, här är sländan. Och nyckelpigan.

Förskolläraren Asmahan Qadir lägger fram bilder på olika småkryp på bordet, och låter barnen välja.

Barnen väljer bland bilderna och börjar jobba med sina lerklumpar. En mask, en nyckelpiga och en orm växer fram.

Jag hade bråttom och kände att jag inte kommer att lyckas om det tar för lång tid.

Vi befinner oss på Lammets förskola i Sävja i Uppsala, tillsammans med Asmahan Qadir och några 4-åringar från hemvisten Vallen. Just nu jobbar gruppen med ett projekt kring småkryp, som är kopplat till enhetens projekt ”Hållbar framtid” om naturens liv och död.

Tidigare har de läst mycket i bland annat boken Smarta små upptäcker naturen. Ett av barnen jobbar med en lång mask och Asmahan Qadir passar på att prata mer om masken.

Utbildningsvägar

Förutom det så kallade snabbspåret finns regeringsuppdraget Utländska lärares vidareutbildning, ULV, sedan 2007.
Under åren med ULV har 1 500 lärare från 90 länder kompletterat sin utländska lärarexamen, med siktet på ett jobb på skola eller förskola i Sverige.

– Kommer ni ihåg vad maskarna äter?

– Maskarna äter gamla löv, säger hon och visar i boken.

Det kommer många lärare och förskollärare till Sverige. Under förra året presenterade regeringen ett nytt snabbspår för att fortare få ut fler i arbetslivet, och sedan 2007 finns regeringsuppdraget Utländska lärares vidareutbildning, ULV. Under åren med ULV har 1500 lärare från 90 länder kompletterat sin utländska lärarexamen, med siktet på ett jobb på skola eller förskola i Sverige.

Asmahan Qadir är en av dem som deltog. Hon kom till Sverige från irakiska Kurdistan 2007, efter att där ha jobbat som lärare i arabiska, litteratur och religion i många år. De sista åren var hon enhetschef. Men innan hon kunde börja vidareutbildningen krävdes nästan fyra års studier på SFI och Komvux. Under tiden jobbade hon parallellt i förskola. Först i form av praktik och instegsjobb, sedan som vikarie på mer än 30 förskolor runtom i Uppsala.

Foto: Staffan Claesson

– Ibland arbetade jag tre dagar i veckan. Och jag pluggade hela tiden mer än 100 procent och jag blev aldrig klar för sent.

Hon hade en liten son hemma och passade även på att ta körkort under samma period.

– Jag hade bråttom och kände att jag inte kommer att lyckas om det tar för lång tid. Jag var inte så ung.

Asmahan Qadir gick ULV under två år på Stockholms universitet, och säger att hon la ner många, många timmar på studier varje dag. Hon uppskattar att utbildningen var anpassad efter hennes och klass­kamraternas bakgrund och språkkunskaper. Det var också givande att lära känna de andra studenterna, som kom från hela världen.

– Det var roligt att träffa studenter från andra kulturer. De flesta hade bott här länge, och jag fick mycket bra tips om hur det fungerar här och hur man kommer in i arbetslivet.

Efter utbildningen fick Asmahan Qadir snabbt jobb som förskollärare. Hon är legitimerad att jobba i förskolan, på lågstadiet och med vuxenutbildning men valde förskolan.

– Jag tycker om barn i den åldern. Den största anledningen är att jag var första barnet av åtta syskon. Jag tyckte mycket om mina syskon och blev som en extramamma. Jag hann uppleva omsorg och lärande, säger hon.

När hon bodde i Kurdistan krävdes ingen universitetsutbildning för att bli förskollärare. I stället gick man en tvåårig utbildning efter gymnasiet. Hon sökte till utbildningen vid ett tillfälle, men valde sedan att satsa på en universitetsutbildning och undervisa äldre elever i stället.

I dag krävs en fyraårig universitetsutbildning för att bli förskollärare, men i praktiken har många fortfarande den gamla utbildningen.

Förskolan i Kurdistan heter ”Baskchae mnalan” eller ”barnträdgård” och där börjar barnen först när de är tre år. Här finns ingen läroplan, men verksamheten är skollik.

Foto: Staffan Claesson

– Barngrupperna är stora, det är 20 barn i ett klassrum med en lärare. Varje grupp har fasta tider, och man har ämnen som till exempel kurdiska och musik. Det är som lektioner, men det finns ingen bedömning och inga måsten. Under sommaren är förskolan stängd.

Annars tycker Asmahan Qadir att den största skillnaden är klimatet, som hon säger påverkar lärandet väldigt mycket. I Sverige kan barnen utforska sådant som snö och regn, men i Kurdistan är de mest inomhus.

– Naturen i Kurdistan är inte likadan som här. Det är ofta för varmt och då går det inte att vara ute så mycket. Och om det blir regn kan man inte vara ute. Alla har inte regnkläder och det finns kanske inte ens i affären, eftersom det regnar så sällan.

Men mycket är också likt, säger Asmahan Qadir. Man ser på barnen som medvetna och kompetenta individer, och delaktigheten är viktig. Förskolan har en stark ställning och ses som en viktig förberedelse för skolan.

Vid bordet med lerklumparna går Asmahan Qadir runt och sätter sig på huk för att titta på barnens alster. Småkrypen har blivit större, och lerklumparna har förvandlats från maskar och nyckelpigor till isbjörnar och elefanter.

– Vad gör du? Vad heter den? säger hon till ett av barnen.

Sedan byter hon till arabiska och fortsätter prata med barnet. Han har nyligen kommit till Sverige, och under de senaste månaderna har Asmahan Qadir kunnat glädjas åt hans språkutveckling.

– I början av terminen pratade han inte svenska och familjen bad mig att försöka mycket med det svenska språket. De senaste dagarna har hans språk utvecklats, han sjunger och pratar. Jag är jätteglad, säger hon.

Att hon kan både kurdiska och arabiska har varit en stor tillgång i förskolan, framför allt för de barn som har dessa språk som modersmål. Men också för deras föräldrar. Där har det också varit värdefullt att hon själv varit ny i Sverige för inte så längesedan.

– Jag har en dubbel personlighet – jag är både en svensk förskollärare och en invandrarmamma. Jag vet hur man kan möta de här familjerna.

Tidigare i dag har hon pratat med pojkens mamma på arabiska om hur hon ska fylla i ledighetslappen inför lovet.

Det är så mycket som är annorlunda, säger Asmahan Qadir. Hon återkommer till vädret.

– I mitt hemland behöver barnen inte så mycket olika sorters kläder och skor, men här ändras kläderna hela tiden. Många invandrare vet inte vilka kläder barnen behöver på förskolan, säger hon och berättar hur svårt hon själv tyckte att det var med tunna och fodrade regnkläder, överdragsbyxor, fleecebyxor, fleecejacka, olika slags vantar och overaller.

När vi lämnar Asmahan Qadir och barnen på Lammets förskola leker de Kims lek. Hon plockar fram en pinne, en kastanj och andra naturmaterial och gömmer under en sjal.

Hon leker gärna Kims lek med barnen eftersom det är bra för språkträningen. Det är lätt att se vad som är borta, men inte alltid lika lätt att veta vad det heter. Särskilt inte om man har ett annat modersmål än svenska

– Nu! Varsågod och titta! Vad är det som är borta?

Asmahan Qadir

Ålder: 45 år

Familj: Man och en son

Jobb: Förskollärare på Lammets förskola, Uppsala

Utbildning: Utbildning i arabiska och litteratur från Museluniversitetet Irak. Svenska för invandrare, Komvux samt Utländska lärares vidareutbildning på Stockholms universitet.

Karriär: Lärare i arabiska, litteratur och religion i grundskolan och gymnasiet i Kurdistan. Sedan på ”Maehad mualimin Ranya” som ungefär motsvarar vårt universitet. I Sverige har hon gjort praktik, haft instegsjobb och vikarierat som barnskötare, parallellt med sina studier.

Rösta

Jobbar du fast du är sjuk?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin