Läs senare

Barnen lämnas utan svar

Förskolebarn är nyfikna på det naturvetenskapliga innehållet. Men de får inte svar på sina frågor utan lämnas ensamma med sitt meningssökande. Det visar Susanne Thulins avhandling som också belyser frågan om hur lärare ser på sitt uppdrag.

16 Mar 2012

Förskolans första läroplan från 1998 innebar en större inriktning på lärandet om olika innehåll. Ett uppdrag som förstärktes än mer i förra årets reviderade läroplan. Men hur fungerar egentligen detta i praktiken? Det var något som förskolläraren och numera lärarutbildaren vid Högskolan i Kristianstad, Susanne Thulin, ville ha svar på i sin avhandling Lärares tal och barns nyfikenhet – Kommunikation om naturvetenskapliga innehåll i förskolan (Göteborgs universitet). Hennes forskning berör det naturvetenskapliga kunskapsområdet.

– Jag ville undersöka hur denna förändring påverkar verksamheten och hur naturvetenskapen tolkas i förskolans praktik.

Susanne Thulins forskning bygger på tre delstudier gjorda på två förskolor. I den första delstudien följde hon en förskolegrupp under ett naturvetenskapligt och lärarlett temaarbete där de 21 barnen i gruppen undersökte mångfalden av liv i murkna stubbar. Fokus i denna första studie låg på hur lärare kommunicerar med barn och vad de pratar om. Samtalsämnena var många och varierande. Men hon tyckte inte att det fanns något systematiskt tillvaratagande av barnens uppfattningar och frågor, utan de lämnades ganska fria att upptäcka på egen hand. Deras frågor blev sällan besvarade. När de väl fick svar så kunde det i stället vara i form av en fråga. Hon märkte också att lärarna använde ett antropomorfistiskt språk när de skulle förklara olika skeenden. Det vill säga att de pratar om djur som om de vore människor. Detta förvånade henne eftersom tidigare forskning har visat att det är barnen som ofta använder detta språk.

– Samtidigt har tidigare forskning bara riktat in sig på barn. Eftersom vi här har studerat båda parter så får vi en helhetsbild. Och den säger att det är lärarna som introducerar det antropomorfistiska språket som sedan barnen tar efter, säger Susanne Thulin som i den andra delstudien valde att fördjupa sig ytterligare i den verbala kommunikationen vid arbetet med stubben tillsammans med Niklas Pramling, forskare vid Göteborgs universitet.

Susanne Thulin tycker dock inte det är fel att prata antropomorfistiskt. Det kan vara ett sätt att anknyta till barns vardagserfarenheter och därmed få dem intresserade. Men hon påpekar också att det inte är bra att använda det på ett oreflekterat sätt och inte hela tiden.

– Det får inte stanna där. Är idén att man ska utveckla barns kunskaper om naturvetenskap så måste lärare ta det mer på allvar och försöka besvara barnens frågor utifrån sina egna kunskaper och erfarenheter. Men det kan vara så att de inte har tillräcklig kunskap i ämnet.

En annan orsak kan vara tradition; att lek och omsorg, som också är delar av förskolans uppdrag, tar överhanden och att innehållet anpassas efter det synsättet. Det kan också, enligt forskaren, bero på att lärare medvetet väljer den här undervisningsmetoden som innebär att barnen själva ska tänka och vara aktiva i sitt eget lärande.

Att intresset och nyfikenheten att lära sig om det naturvetenskapliga innehållet är stor bland barnen visade den tredje studien. I den fokuserade hon enbart på barnens frågor. Hon följde en grupp med tolv barn i åldern tre till fem år. Det naturvetenskapliga projektet den här gången var hur jord blir till. Det hon märkte var att barnens intresse ökade efter hand och barnens frågor blev mer och mer inriktade på innehållet; på jorden som undersöktes närmare och på förstoringsglasen och de andra redskapen som användes.

– De blev så oerhört fokuserade på det naturvetenskapliga innehållet. De visade även empati med sina kamrater och ville hjälpa varandra. Detta tycker jag bland annat visar att barn behöver tid och kontinuitet i sitt undersökande och att man som lärare inte ska ge upp, utan barnens intresse kommer efterhand som de förstår situationen och sin egen roll i den. Men man måste vara lyhörd för barns perspektiv, vara aktiv och försöka hitta nya inspirerande infallsvinklar i lärarsituationen.

Förskolans bildningstradition att väva samman omsorg, fostran och lärande till en helhet är en styrka för verksamheten, men det kan också bli en fälla, tror forskaren. Detta eftersom det finns en risk att inget riktigt får träda fram. Som lärare i förskolan måste man våga och vilja låta ett innehåll inom det naturvetenskapliga området bli synligt och tydligare genom språket. I stället för att dölja det genom att, till exempel, inte svara på barnens frågor, replikera barnen med en fråga eller tala antropomorfistiskt.

Susanne Thulin tycker att man som förskollärare ska vara ärligt och uppriktigt intresserad av att föra samtal med barn och göra det på ett naturligt sätt. Det ska råda ett slags ömsesidigt samförstånd med barnen. Samtidigt måste lärarna vara medvetna och inriktade mot vad samtalet kan leda till eller utvecklas mot.

– Barn är inriktade på att förstå sin omvärld; när de ställer frågor vill de ha svar. Det kan i praktiken betyda att de tillsammans med vuxna och kamrater får undersöka för att ta reda på svaren och diskutera varför resultatet blev som det blev.

En fråga som forskaren tar upp i avhandlingen är hur lärare ser på sitt uppdrag. Forskning visar att det i dag finns tre dominerande uppfattningar om uppdragets innebörd: den första gruppen tycker att det framför allt handlar om sociala kunskaper och färdighetsträning, den andra fokuserar i första hand på omhändertagande och en tredje grupp tycker att uppdraget främst handlar om lärande och utveckling. Dessa uppfattningar om uppdraget, menar Thulin, läggs som ett tolkningsraster på styrdokument och nya uppdrag. Forskning visar också att hur lärare ser på sitt uppdrag tenderar att spela en större roll än lärares kunskaper inom ett område.

– Det här är en mycket viktig diskussion när det handlar om hur vi ska hantera nya uppdrag i framtiden. Det räcker inte att blivande lärare till exempel läser mer naturvetenskap i utbildningen, utan det handlar också om att diskutera och medvetandegöra hur vi ser på uppdraget att vara förskollärare eller barnskötare i Sverige i dag.

Susanne Thulin tycker att förskollärare i dag bör vara uppdaterade på den senaste forskningen om barns lärande. De behöver också ha kunskap om ett innehåll, till exempel naturvetenskap. Men de måste också ha kunskap om hur man arbetar med det här innehållet tillsammans med barn.

– Vi måste diskutera och utveckla kunskap om vad det innebär att arbeta med ett visst innehållsområde. Vi behöver en innehållsdidaktik i förskolan, som utgår från barns vardag. Annars finns en risk att man börjar plocka delar från skolan eller att marknadskrafter tar över med färdiga paketlösningar.

FAKTA

Susanne Thulin är förskollärare och arbetar i dag som lärarutbildare vid högskolan i Kristianstad. Hon disputerade i juni 2011 vid Göteborgs universitet med avhandlingen Lärares tal och barns nyfikenhet: Kommunikation om naturvetenskapliga innehåll i förskolan.

Avhandlingen finns att ta del av på:
hdl.handle.net/2077/25276

Rösta

Hur fungerar arbetet med modersmål hos er?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin