Läs senare

Barnens foton ger ny bild av förskolan

ForskningAtt låta barnen fota vardagen i förskolan ger nya perspektiv på lärande och barns upplevelser. Det visar Lena O Magnussons studier.

Illustration: Istock

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Barnens fotograferande och bilder lyfter fram andra aspekter av förskolan än vad vi vuxna ser. Det är barnens perspektiv som synliggörs, till exempel vad som fångar deras intresse, hur de tar till sig kunskap eller deras upplevelser av miljö, kamrater och vuxna. Deras bilder visar andra saker än det som oftast blir synligt i mer traditionella fotografier i förskolan.

Berätta kort om syftet med din forskning …

– Kortfattat kan man säga att den handlar om förskolebarn, kameror och rätten att se och rikta sin blick. I min studie har treåringar på två förskolor under två veckors tid använt digitalkameror i förskolan. Jag bad dem att fotografera vad de gjorde på sin förskola, utan att ge dem någon given uppgift. Digitalkamerorna följde med dem i deras vardag − de packades ner i väskor, följde med på toaletten, hängde på cykelstyren, låg på matbordet eller under täcken.

Med kameraanvändadet går barnen från att bli betrakt­ade till att bli betraktare.

Kan du ge exempel på hur barnens användande av kameror visar nya aspekter?

Lena O Magnusson

Lena O Magnusson fotad av ett av barnen.

Lena O Magnusson är forskare på HDK – Högskolan för design och konsthantverk, Göteborg. Hon har undervisat i bildpedagogik, konstpedagogik och på förskollärarutbildningen på högskolan i Gävle sedan 2010 och ingår i forskarskolan CUL, Centrum för utbildningsvetenskap och lärarforskning.

– Ett exempel är hur förskolebarnet Tora tar närbilder på en planka som finns på en förrådsvägg på förskolans gård. Det visar sig vara ett kvisthål som hon fotograferar. Även en kamrat kommer dit och fotograferar hålet ur olika vinklar. Hålet lockar dem. I studien framgår det att barnen vid flera tillfällen fotograferar eller intresserar sig för just hål av olika slag. Hålen släpper in ljus på olika sätt och ljuset kan förändras inuti dem. Barnen visar genom sitt användande av kamerorna att hål är viktiga för dem. Kanske är deras intresse för hål något som vuxna ännu inte uppmärksammat.

– Ett annat exempel är hur fotografier visar hur treåringarna ser på vuxna och på världen utifrån sin kroppsliga längd. Många fotografier föreställer vuxenkroppars ben, rumpor och kön. De visar hur barnen måste se upp på den vuxne för att identifiera ansiktet och få blickkontakt. Ett barn har tagit fotografier som visar barnets perspektiv av blöjbyte på ett skötbord – en taklampa som bländar, gråvita ljudisolerade skivor i taket och barnets egna tår i motljus.

Finns det andra resultat som du vill lyfta fram?

– Genom kameraanvändandet går barnen från att bli betraktade till att bli betraktare. Det vanligaste är annars att det är de vuxna som tar bilder i förskolans vardag, dokumenterar och har makt att välja ut de bilder som definierar och beskriver barnet.

– I studien visar barnen också på kamerans kapacitet som långt mer än bara ett dokumenterande verktyg. Barnen anpassar inte sitt fotograferande till en viss barnsyn, till läroplanens mål eller ett förväntat resultat. Istället blir kamerorna i barnens händer ett sätt att upptäcka förskolans värld och göra det ännu inte sedda synligt.

Varför har du valt treåringar till studien?

– Det är en ålder då barnen befinner sig i en brytpunkt. De lever fortfarande mycket i sin kropp och sina känslor, samtidigt som de har börjat använda sitt verbala språk. Treåringar har inte hunnit bli inskolade i de föreställningar som vuxna har om hur kameror ska användas. De har en öppenhet i relation till sin omvärld. Men egentligen tycker jag att alla förskolebarn skulle få fysisk tillgång till digitalkameror på förskolan. Redan en ettåring kan använda kameran på sitt sätt och tillföra andra blickar.

Överraskades du av något under forskningen?

– Jag överraskades av att barnen visade så mycket av sina världar och sina perspektiv på förskolan. En annan sak som förvånande mig var att barnen nästan alltid frågade om de fick ta fotografier av andra människor. Det var som att den etiska dimensionen var självklar för dem. Om någon sa nej eller gick i väg, avstod barnen oftast från att ta fotografier. I förskolan tror jag att barnen är ganska vana vid att det tas bilder på dem i olika sammanhang utan att någon först frågar om de vill vara med. I studien blev det tydligt hur viktigt det var för barnen med ett samtycke. Det kan vara viktigt för oss vuxna att tänka på.

Vilken nytta kan förskollärare ha av din forskning?

– Jag hoppas att den ska väcka nyfikenhet! Avhandlingen visar att det inte är svårt att låta barnen använda digitalkameror i förskolan. Det handlar framför allt om att förskollärarna ska våga prova och ha en öppenhet för barnens fotograferande och bilder. Jag har arbetat som förskollärare i 27 år och har ofta funderat över varför vi inte låter barnen vara mer delaktiga i den visuella dokumentationen. En förhoppning är att min forskning ska inspirera förskollärare till att låta barnen dokumentera med kameror.

– Vi behöver lära oss mer om hur vi kan utveckla barnens visuella kompetens i förskolan. Eftersom vi omger oss av alltfler bilder i samhället behöver barnen tidigt få träna och utmana sitt seende. Genom att låta barnen använda digitalkameror lär de sig inte bara att se på omvärlden utan de erbjuds också att både upptäcka och visa sin omvärld.

Fotnot:

Avhandlingen Treåringar, kameror och förskola – en serie diffraktiva rörelser kan laddas ner på diva-portal.org

Spara

Rösta

Hur fungerar arbetet med modersmål hos er?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin