Ingår i temat
Barnsyn då och nu
Läs senare

Barnsyn då och nu

Synen på barn påverkas av tiden och omvärlden. Dessutom spelar våra värderingar in. Har du koll på vad som styr din egen barnsyn?

12 Okt 2016

Organisationen Friends gjorde en enkätundersökning med barn ända ned i förskole­klass vid årets skolstart. Aldrig tidigare har de kartlagt så unga barns röster om mobbning. Barnen fick frågor som om de är oroliga för att bli illa behandlade och hur trygga de känner sig i olika miljöer. Det säger något om vår tid. I dag förväntas barn svara på frågor som förr bara ställdes till vuxna, förklarar Bengt Sandin som är historiker och professor på institutionen Tema barn vid Linköpings universitet.
– Tidigare brydde vi oss inte om barns rättigheter, men när vi beskriver barn som kompetenta vill vi ge dem ansvar och göra dem delaktiga. De ska få lov att yttra sig och vi ska lyssna på dem och höra vad de tycker, säger han.

Enligt honom är den allmänna uppfattningen i dag att barn är aktiva, kompetenta, med stor potential och stora förmågor. Vuxna tycker att barndomen är en ganska imponerande period och att barn har kvaliteter som är eftersträvansvärda – kreativitet, leklust, nyfikenhet och energi.

– När vi beskriver barn på detta sätt har vi en tendens att uppfatta dem som förebilder, som modeller som kan saker vi vuxna har förlorat. Det är delvis en romantisering av barnens förmågor, säger Bengt Sandin.

Så har det inte alltid varit. Under lång tid var synen på de små ganska krass. Fram till 1700-talet ansågs barnet vara bärare av arvsynden. För att få bort det onda som det bar med sig från födseln behövde det fostras, vilket gjordes med metoder som aga. Trots att synen blev något humanare genom århundra­dena fortsatte den i dag oacceptabla uppfostringstaktiken ända in på 1900-talet.

Foto: ShutterstockFörst på 1950- och 60-talen mjukades det hårda klimatet upp. Då växte det fram en ny syn inom psykologin och barn börj­ade beskrivas allt mer i samma termer som vuxna. Det gjorde att rätten till fysisk integritet kom upp till diskussion vilket ledde till att röster höjdes för att barn även skulle ha rätt till mental integritet.

– Om man har rätt till sin kropp ska man också bli lyssnad på, och då har man rätt till sina egna åsikter. Allt det här är en del av en utveckling där man steg för steg tillskriver barn inte bara förmågor utan också rättigheter, säger Bengt Sandin.

Han förklarar att det var en dramatisk skillnad från tidigt 1900-tal, när barndomen var en period man skulle ta sig igenom så snabbt som möjligt. Då sågs den som en farlig tid och till skillnad från i dag var vuxenheten det moraliska och eftersträvansvärda.

– Det är naturligtvis svårt att förklara varför det hände, men det sätter i gång en utveckling på 1950-talet, säger Bengt Sandin.

Med tiden tillskrevs barn fler och fler kompetenser och förmågor. Vuxna börj­ade lyssna på vad barn hade att säga och lärde sig på så vis mer om hur de tänker kring olika saker. Forskningsstudier ökade kunskaperna.

Samtidigt skedde det stora förändringar i samhället, som att kvinnor började jobba i mycket större utsträckning. Det innebar att fler barn behövde ha någonstans att vara på dagarna varpå barnomsorgen till slut växte så pass att verksamhetens innehåll kom upp till diskussion. Det började pratas pedagogiska mål, kvalitetskraven ökade och personal­ens kompetens blev allt viktigare. Omvårdnad ersattes av ett fokus på lärande, vilket förde med sig en syn på barn som mottagliga för mer än omsorg.

– Det är ett sätt att tillskriva yrket en kompetens. Man är inte bara omsorgsutövare som tar hand om snälla barn, utan man lär dem någonting och då måste man tillskriva barnen en förmåga att ta till sig lärande, säger Bengt Sandin.

Foto: ShutterstockHan berättar att det är en sorts interaktiv process. Hade vuxna inte upptäckt barns kompetenser hade det kanske inte blivit ett sådant fokus på pedagogik. Många bidrog till utvecklingen: fackförbund som ville höja statusen för förskolläraryrket, staten som ville uppvärdera kvinnodominerade yrken, föräldrar som ville att barnen skulle utvecklas på bästa sätt bland kompetent personal.

– Jag är helt övertygad om att det finns ett samband mellan synen på barn och professionaliseringen av förskolan, säger Bengt Sandin som nämner flytten av ansvaret för förskolan från socialdepartementet till utbildningsdepartementet som ett exempel på hur barnsynen förändrades på 1990-talet.

Bengt Sandin förklarar att sättet vi ser på barn förändras hela tiden, det är en slags växelverkan mellan många olika saker. I vissa perioder kan man dra paralleller till förr, ibland överlappar olika barnsyner varandra och så kan barnsynen skilja sig beroende på barnets ålder. Länge var det till exempel en annan syn på spädbarn än vad det är i dag.

– Det är de senaste tjugo åren vi har börjat upptäcka hur det späda barnet kommunicerar från första ögonblicket. Att barnet inte bara har ”spasmer”, utan signalerar. Det är en upptäckt och ett sätt att uppvärdera det späda barnets kompetens och förmåga, säger han.

Den barnsyn vi pratar om ser inte alls likadan ut i andra länder och inom Sverige skiljer den sig mellan olika samhällsgrupper, även om den till viss del regleras i lagstiftning och FN:s barnkonvention. Psykologernas syn på barn är till exempel annorlunda än förskollärarnas, förklarar Bengt Sandin.

– Var och en har sin barnsyn och den speglar väldigt mycket den professionens intressen och ambition.

Barnsyn – i ständig förändring

Synen på barn förändras hela tiden. Genom historien löper dessutom flera uppfattningar parallellt. Här är några utmärkande drag för olika tidsperioder.

Medeltid – slutet av 1800-talet

Barn ses som bärare av arvsynden, därmed är barnet ont. Barnet måste fostras för att utrota det onda, vilket sker med uppfostringstaktiker som aga.

1700-talet

Det bryter igenom en ny syn på barnet, med rötter i 1600-talets filosofi. Nu är barn inte längre födda i synd, de är naturligt goda. Fokus ökar på föräldraskapet och föräldrarnas kompetens att ta hand om barnet.

1800-talets mitt

Barn börjar få rättigheter till skola och mat, barndomen ses som något att ta sig igenom så fort som möjligt. Barn har andra rättigheter än vuxna och kan fortfarande få stryk i uppfostringssyfte. Medan bilden av yngre barn romantiseras ses tonåringar som 1700-talet problematiska och oregerliga.

Mitten av 1900-talet – nutid

Barns rättigheter och ansvar börjar beskrivas i liknande termer som vuxnas. Barnet ses som aktivt, kompetent, med stor potential och många eftersträvansvärda förmågor. Vi värderar barn så positivt att vi bekymras över att de inte får rätt förutsättningar i hemmet eller skolan.

Rösta

Hur fungerar arbetet med modersmål hos er?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin