Läs senare

Bättre koll på leken

KrönikaMira Banjac funderar över hur mycket vi vuxna kan om barnens lek och vad vi borde veta för att kunna hjälpa på bästa sätt.

av Mira Banjac
15 Maj 2017
15 Maj 2017
Mira Banjac är förskollärare och pedagogisk ledare i Norra Djurgårdsstadens förskolor 1, Stockholm

När förskolebarn blir lekkompisar går det för det mesta fort. Nästan så fort att man knappt hinner uppfatta hur det gick till. Ett barn går fram till ett annat och liksom hänger på i den pågående leken. Barnet kopplar på sig genom att säga något i stil med ”och jag är hundbebisen…”, ”och jag låg här i sängen och sov …”. Sedan bara rullar det på helt naturligt.

För en vuxen observatör kan det ibland kännas som att barn har det inom sig. Det är som de har ett hemligt lekliv där en superkraft är att kunna leka med andra. Hemma med ett syskon, i väntrummet på BVC, på förskolegården, på restaurangen i fjällen och på Gotlandsbåten.

På frågan ”hur gör man när man leker?” svarar barnleksexperterna, alltså barnen, ungefär så här ”vet inte, man bara leker …”. Vill man få en djupare insikt kan man prova att själv delta i en lek. Det brukar vara lite svårt för vi vuxna har blivit ”vuxliga” och lite för duktiga och på så sätt lite tråkiga lekkamrater. I alla fall när det gäller snabba, fartfyllda, oborstade lekar eftersom man som vuxen har ett övergripande ansvar för säkerheten och tiden, bland annat.

Barnen, de bara är och gör och hela världen utanför får vänta. De uppfann mindfulness innan vi ens tänkte tanken. Det finns vuxna som är bra på att leka men de flesta är inte det, det ser man när barnen tittar upp och slutar leka eller byter rum. Varning för tråkig vuxen.

Så vad vet förskolefolket om lek? Vi vet en del men på tok för lite och det märker man när en del stora barn inte kan eller vill leka. Då uttrycker en del personal att det är svårt att hitta en lösning. Och det kan ibland uppstå en frustration över barnens lekkunskaper och frågor ställs kring ”vad det är med det barnet”?

En tanke som slår mig är att vi alla på förskolan behöver bättre kunskaper för att kunna hjälpa och lära barn hur lek fungerar. Att liksom få en djupare förståelse för den fungerande leken för att bättre hantera ickeleken. Exempelvis som en checklista: När vi hittar en ickelekare så gör vi ”de här 15 sakerna” för att skapa förutsättningar. 15 saker kopplade till teori och praktik. Och att vi hade den beredskapen i verksamheten att ta till, innan vi får hjälp utifrån av andra sakkunniga – för bra hjälp finns att få.

Lek pratades det om mycket mer förut och jag vill att det ska bli lite mer som då, fast uppdaterat. Det fanns ett utrymme på utbildningar och i verksamheten som man ibland kallade för ”fri” lek. Det reflekterades kring lek och lekteorier. Sedan svängde pendeln och lekens betydelse hamnade i periferin för samtal kring förskolans utveckling. Vi behöver prata mer om lek, grupplek, fri lek, ordnad lek, utelek, innelek, rollek, krigslek, sagolek, superhjältelek och alla andra miljoner lekar.

Rösta

Hur tänker ni kring giftfritt i verksamheten?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin