Läs senare

Bibblan är Pyrets hjärta

reportageEtt rum dedikerat till språklek, ett drömrum för boktokar, ordvrängare och fantisörer. Pyrets förskola har komponerat ett eget bibliotek.

14 Sep 2016

Foto: André de LoistedBibliotek. De galant glittriga bokstäverna berättar vad det är för rum vi befinner oss i. Den ena bokhyllan bjuder på facklitteratur om sådant som fjäderfän, fjärilar och fiskar och i den andra skönjer vi skönlitteratur i ordets rätta bemärkelse. Kuliga, kantiga kart­onger kamperar med blå bastanta boxar. Här finns en prålig projektor, en pålitlig padda och en mickliknande magisk mackapär – en lockande läsfåtölj och en mysig matta. Det är ett rum för böcker, berättelser och bokstäver, ett rum för att lyssna och smaka på ord. Ett rum för upplevelser och njutning.
Njuta ser fyraåringarna ut att göra under förskolläraren Annika Berg-Nilssons samling, de pratar begynnelsebokstäver, bygger namn – kommer underfund med att Emilias namn blir Emil innan det blir just Emilia. De sorterar inplastade lappar med allas för- och efternamn under orden förskola, sjuk och ledig. Shavran har en grönbrunmålad toarulle runt handleden – tydligen ett bevis på intresset för robotar – och pekar pricksäkert ut även de frånvarandes efternamn. Det går lekande lätt – trots att några är mastodontlånga dubbelnamn. I Pyrets förskola i Malmö jobbar de mycket med metoder som bygger på igenkänning, träning och upprepning – att lära känna igen bokstäver och så småningom ord. Det vill säga, barnen kan (kanske) inte läsa hela ordet men känner igen hur det ser ut.

Idén om ett bibliotek kom från förskole­chefen Ingela Mellbin. I Pyrets förskola har de länge arbetat med språkutveckling, de har prövat metoder och tagit fram egna. Ingela Mellbin ville samla allt material på ett och samma ställe tillsammans med en hel hop böcker.

– Biblioteket – och allt som sker där – är oerhört viktigt för den dagliga tillgången när det gäller språket, till exempel ord­förrådet – men också för fantasin, säger hon.

Biblioteket ligger mitt i smeten och är en knutpunkt för alla avdelningar, en länk mellan äldre och yngre barn. De äldre kan använda rummet när de vill men de yngre begränsas av en grind. Än så länge kan barnen inte låna hem böcker men ambi­tionen är att de ska få göra det. Det behöver inte vara knäpptyst som i ”vanliga” bibblan, man får leka och låta till en viss gräns. Det är förstås helt okej att ta en liten svängom om man blir inspirerad av boken Bebis dansar.

Foto: André de LoistedEn stunds högläsning vankas. Ingela Mellbin ger röst åt Billy och den konstiga dagen och sedan snackas det födelse­dagar, vad som händer när man snurrar runt (man blir yr i bollen) samt skillnaden mellan att vara större och äldre. När det inte är samling kan barnen på egen hand sluka böcker och leka med ord. De gula lådorna har små skyltar med Affärer, Motsatser, Känslor och Hygien och innehåller inplastade, fyrkantiga kort med ord och bilder som är relevanta i sammanhanget. I de blå sagokartongerna finns texter till klassiska mästerverk som Pricken, Vanten och Askungen och laminerade bilder på figurer så att sagan kan lekas fram. Texten kan läsas högt under tiden eller användas som stöd när barnen berättar med egna ord. Mycket av materialet i biblioteket är framtaget av special­pedagoger, det finns forskning bakom och är väl utvecklat.

Faktum är att allt i biblioteket är omsorgsfullt utvalt – varenda liten bok i hyllan och dinosaurie på väggen, barnen har själva fått välja ut vilka favoritexemplar som ska få äran att hänga där. Ingela Mellbin är bokälskare av stora mått och håller sig á jour med barnlitteraturen, de har fått tips av genuspedagoger och biblio­tekarier vid införskaffandet av böcker. Barnen har stort inflytande i valet av fackböcker, pedagogerna utgår från sådant de märker att barnen är intresserade av. Barnen har också varit med och sorterat böckerna och därmed påverkat hur de ska stå arrangerade i bokhyllorna. Böckerna för de yngsta står längst ner i genomskinliga plastlådor för att de ska vara lättsedda och lättillgängliga. De flesta böcker har förskolan köpt in – en del är loppisfynd – och ibland får de bokpaket från kommunen.

– Vi tar tacksamt emot allt. När vi fick erbjudande om böcker för att stödja barns modersmål bad vi om böcker på alla språk, även de som inte talas här just nu. Man vet aldrig när det behövs. Hälften av barnen talar annat modersmål än svenska och det är en enorm tillgång att befinna sig i en sådan miljö, säger Ingela Mellbin.

Foto: André de LoistedEn annan användbar manick i bib­lioteket är penpalen, den ser ut som en grov blå penna men är en kombinerad mp3-spelare med mikrofon och sensor. Förskolläraren Anette Larsson använder den i samlingen med treåringarna. När hon håller den framför sidorna i Lina’s Red Hot Chilli, ”talar” pennan spanska – vilket är Lillys hemspråk men alla lyssnar lika intresserat.

Fördelen med det förinspelade ljudet är att barnen lär sig rätt språkmelodi från början. Om man som vuxen talar hyfsad spanska – eller engelska för den delen – har man inte den rätta språkmelodin. Och på tal om melodier, det går även att göra inspelningar med pennan och under treåringarnas samling framförs en bejublad version av Imse vimse spindel.

Låter biblioteket som rena drömmen? Kanske till och med en ouppnåelig sådan? Då kan det vara värt att nämna att Pyrets förskola inte har drömförutsättningar då det gäller lokaler. De håller till i bottenvån­ingen på ett hyreshus och utegården delar de med hyresgästerna. Inget av förskolans rum är särskilt stort och biblioteket är bara några kvadratmeter.

– Vi prövade först att ha biblioteket i hallen men det funkade sådär. Då kom vi på att vi kunde göra om ett gammalt personalrum i stället och det blev perfekt. Så jag tänker att om vi med våra förutsättningar kan skapa ett bibliotek – ja då kan alla det, säger Annika Berg-Nilsson.

Rösta

Hur fungerar arbetet med modersmål hos er?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin