Läs senare

Brist på forskning om IT

ForskningDigitala verktyg används allt mer i förskolan och ändringar är på gång i läroplanen. Men forskningen kring hur barns lärande påverkas är ytterst begränsad. Därför behövs en nyanserad diskussion om utvecklingen, tycker forskaren Susanne Kjällander.

av Elisabeth R Brising
07 Dec 2016
07 Dec 2016

Förskolan och skolan ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Men när det gäller digitala verktyg, särskilt surfplattor, finns begränsat med både studier och erfarenhet. Tekniken är helt enkelt för ny.
– Det finns forskning om små barn och digitalisering inom andra ämnesområden, men den rör sig inte i förskolan, utan i labbmiljö eller hemmet, säger Susanne Kjällander.

Hon är en av få förskoleforskare som tittat närmare på hur surfplattor används i förskolan. I ett projekt när studerade hon fyra förskolor i Botkyrka där barnen själva fick utforska surfplattorna. De använde apparna på många olika sätt och inte alltid på det sätt som utvecklarna eller pedagogerna tänkt.

Fakta

Vem: Susanne Kjällander, lektor vid Barn- och undomsvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet. Doktorerade med en avhandling om digitala verktyg i skolan. Sedan dess har hon gjort studier med fokus på digitala verktyg i förskolan.
Vad: Studierna Appknapp – peka, lek och lär i förskolan och Plattan i mattan – digitala lärplattor och didaktisk design i förskolan. Forskningsrapport­erna finns på appknapp.se samt på uu.se, sök på ”Plattan i mattan”.

Hur: Genom videofilmer och observationer av barn mellan 1 och 5 år samt fokusgrupp-samtal med pedagoger på förskolor i Botkyrka och Uppsala kommun. Förskolebarn fick leka med surfplattor. Även pedagogernas syn på detta undersöktes.

– Barnen skapade musik med en frisörapp. De använde surfplattan både ute och inne och blandade digital och fysisk lek. Det var spännande, säger Susanne Kjällander.

Plattan kunde användas som tidtagarur, kamera och mikroskop. Barnen blandade bildtekniker digitalt och analogt genom att till exempel rita med fingret på plattan, skriva ut bilden och sedan fortsätta måla med målarfärg på utskriften i den fysiska ateljén.

I ett annat projekt undersökte Susanne Kjällander, till­sammans med Farzaneh Moinian vid Uppsala universitet, användningen av surfplatt­or i några förskolor i Uppsala. De flesta hade haft plattan ett tag, men personalen ville att det skulle bli barnens platta. Vilket det också blev.

I alla förskolor som studerats ville barnen själva producera bilder, filmer och sagor med plattan – inte bara sitta och titta.

– Det var också förskollär­arnas ambition, säger Susanne Kjällander.

Hon tycker att det är bästa sättet att arbeta med digitala verktyg i förskolepedagogik: att låta barnen skapa innehåll tillsammans. Att arbeta mer kreativt med plattan gör också att barnen rör sig mer och blandar fysisk och digital lek.

Susanne Kjällander började sin forskningsbana i skolan men finns numera i förskolan.
Susanne Kjällander började sin forskningsbana i skolan men finns numera i förskolan. Foto: Mattias Bardå/UR

– Barnen i projektet dans­ade till plattans ljud och de programmerade plastrobotar som de målade banor åt.

Något som överraskade Susanne Kjällander var att plattan också användes av förskollärare i lugna aktiviteter.

– Man projicerade en lugn bakgrundsbild på väggar, tak och golv medan man läste saga eller hade avslappningsövningar. Projektorn var också fond för olika teater- och lekvärldar.

Dessutom användes surf­plattan ibland som ett övergångsobjekt vid inskolning.

Något som barnen däremot inte använde surfplattan till var för att skriva, vilket pedagogerna i Uppsala hoppats på. Ibland när barn leker med datorer med tangentbord leder det till att de börjar ”skriva sig till läsning” eller intresserar sig för bokstäver. Men pedagogerna i studien visade inte heller barnen hur de skulle skriva på plattan, betonar forskaren.

Hennes forskningsprojekt pekar också på att digitala verktyg är effektiva för att arbeta med flerspråkighet och modersmål i förskolan.

– Det är fantastiskt att man kan ändra språk på sagor så att de läses upp på till exempel turkiska.

– Det är fantastiskt att man kan ändra språk på sagor så att de läses upp på till exempel turkiska. De appar barn normalt använder kan ofta användas på ett annat språk också, säger Susanne Kjällander.

Flera studier om IT i förskolan fokuserar på idén om att surfplattan genom sin design erbjuder barnen ett större handlingsutrymme, så kallad agency, än exempelvis äldre datorer. Plattan är pekbar och gränssnittet mer intuitivt. Barnen blir då mer kompetenta, enligt förskollär­are som intervjuats.

Så används pekplattor i förskolan

Ju bättre personalen tycker att de är på IT desto mer låter de barnen använda det. Det vanligaste är att använda verktygen för att stimulera språkutvecklingen (framgår inte i enkäten på vilket sätt). Det näst vanligaste är att barnen får titta på bilder, film eller lyssna på musik eller inspelade sagor. Surfplattan används också allt mer till att skapa digitala bilder och utforska matematiska begrepp. Samtidigt väljer en majoritet pedagoger att fortsätta läsa högt i tryckta böcker för att stimulera språkutveckling. Intresset för IT har minskat något bland personalen men en majoritet vill lära sig mer.

Källa: Skolverket

– Barn kan till exempel själva skapa en film av en saga, säger Susanne Kjällander.

En risk med digitalisering tycker forskaren är att IKT kan ta tid och pengar från annat.
– Det finns en risk att chefer tycker att man till exempel inte måste köpa riktiga gitarrer, eller färger, för vi har appar. Men en gitarr, kritor eller lera kan inte ersättas av en app. Det är klart att det spelar roll om man målar med fingerfärg eller med fingret på en platta, säger Susanne Kjällander.

En gitarr, kritor eller lera kan inte ersättas av en app.

Både skog och ateljé behövs alltså även i framtiden. Men forskaren tycker också att bra kreativa appar kan ge ett mer­värde till verksamheten. Nästan alla barn har visserligen uppkoppling hemma, men kvaliteten på vad de tar del av varierar. Forskarna talar om ett ”app-gap”, en ny form av klassklyfta.
– Förskollärare anser att det kan vara en anledning att använda digitala lärresurser, för att barn hemma inte har tillgång till appar av samma kvalitet som i förskolan.

Det behövs överlag en mer nyanserad diskussion om digi­tala verktyg i förskolan tycker Susanne Kjällander. Det är lätt att människor fastnar i ett för eller emot.

I skolan har man både använt digitala verktyg längre och utvärderat konsekvenserna mer än i förskolan. Begränsad användning är bättre än ingen alls, men hög användning gör mer skada än nytta, enligt en artikel i Pedagogiska magasinet 2/16. Den konstaterar också att skolresultaten inte förbättrats av ny teknik trots sådana politiska förhoppningar. En internationell OECD-studie om IKT i skolan drar slutsatsen att alla barn måste utrustas med grundläggande litteracitet, läsförmåga, och matematisk kunskap för att kunna delta fullt ut (även) i det digitaliserade samhället. Dålig läsförståelse är ett stort pro­blem i svensk skola, särskilt bland pojkar. Det väcker nya frågor: Hur påverkar digitaliseringen av utbildningssystemet barns läs- och skrivförmåga? Vilken roll spelar tryckta böcker för lärandet och hand­motoriken med en penna för hjärnan? Svaren beror på vem man frågar och vad hen tror om framtiden. Susanne Kjällander säger såhär:

– Det här är en stor fråga. Kommer vi skriva med penna och papper om 100 år? Eller prata in text? Jag vet inte, men jag tror inte att skriftspråket kommer försvinna, tvärtom. Läsandet är oerhört viktigt att jobba med.

Läs mer:

Avhandling: Små barns tecken- och meningsskapande i förskola. Multimodalt görande och teknologi, Sara Hvit Lindstrand, Mälardalens högskola, diva-portal.org
Licentitatuppsats: Appar och agency, barns interaktion med pekplattor i förskolan, Petra Petersen, Uppsala universitet, diva-portal.org
Artikel: Dags att syna tekniken, tema: Bortom skärmen, Pedagogiska magasinet, 2/16, pedagogiskamagasinet.se
Artikel: Kritik mot IT-strategi i förskolan, Förskolan 8/16

Rösta

Hur fungerar arbetet med modersmål hos er?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin