Läs senare

De forskar om träd och tickor

På den Reggio Emilia-inspirerade förskolan Barncompaniet blandas skapande fantasi med undersökande forskning. Just nu är det träd och tickor som är i centrum för de små forskarnas intresse.

11 Apr 2011

Utanför Barncompaniet i Boden fladdrar flaggan med symboler för de fyra elementen.Vatten symboliserar de minsta barnen, jord står för tre-åringarna och eld för fyra- och femåringarna. Och slutligen luft – som symbol för det pedagogiska rummet, som finns överallt, både bildligt och bokstavligt talat, och ger syre till verksamheten.

I entrén bubblar stillsamt en spiralformad minifontän med runda stenar, lampor och färgstarka tygblommor. Också det en hyllning till de fyra elementen.

Några steg till, så möter de första stearinljusen, spegelglasen, färgerna – och elden i värmekaminen, strax intill läsfåtöljen.

Ett naturtroget skelett med barockperuk pekar mot sandlaboratoriet och akvariet med ödlan Lotta. Överallt barn som leker och skapar, själva eller tillsammans – ofta i smågrupper kring ett bord eller vid stafflierna vid ateljén.

På Barncompaniet heter det inte avdelning utan arena, en öppen och stimulerande mötesplats. Verkstäder, laboratorier, arbetshörnor och andra utrymmen som är vikta för speciella uppgifter kallas läroplatser. Alla faktorer som utvecklar pedagogiken – också miljön, organisationen och barnen själva – ses som pedagoger.

–Slå dig ner, det finns en stol bakom dig!

Säger femåriga Sonja, så att jag ska slippa stå och följa hennes lek. På ljusbordet intill henne ligger röda glaspärlor som förstoras upp mot duken på väggen.

–Är du forskare? Min storebror ska bli forskare och jag är en tamråtta som äter rödbär.

I nästa stund kravlar Sonja platt och lång på golvet, som en ålande råtta. För att strax efter hjälpa Frida att läsa en konstruktionsritning för en byggsats.

–Titta på bilden, Frida. Du behöver sex bitar för taket. En, två, tre, fyra, fem, sex, säger Sonja pedagogiskt. Säg till om du behöver mer hjälp.

På Barncompaniet är barnen forskare, undersökare av hur saker och ting skulle kunna hänga ihop. Alla hypoteser är möjliga tills något annat bevisats.

Tickor, till exempel, kan ha ett hemligt liv. På vintern så sover de i sina sängar inne i trädens stammar. När snön smälter och solen skiner, så kommer några tickor ut – men bara på en del träd. Fast när träden dör, så kommer alla fram.

Alvins och Alexanders teori med teckningar om hur det ser ut när tickorna sover finns på en väggplansch. Den skulle kunna förklara varför det verkar finnas fler tickor på en del levande träd än andra – men mest på döda stammar och stubbar.

Hela hösten och vintern har de sexton femåringarna på Arena Eld forskat kring träd. I fem pärmar finns dokumentationen samlad. Fotografier, bilder, texter och pedagogernas frågor och reflektioner.

Hur kommer det sig att träden står kvar i jorden? Vilken näring behöver träd och hur kommer näringen upp i trädet? Vad spelar rötterna och kådan för roll?

Och så tickorna – hårda och mjuka på samma gång, fuktiga eller torra, små eller stora, nästan som en del av trädet och ändå inte. Svampar men olika svampar på marken. Varför finns det egentligen tickor och vad lever de av? Ser träd med tickor annorlunda ut än träd utan tickor?

–Det som syns är lättare att observera, förstå och avbilda, säger Ulrica Ekerljung Hannu som är projekt- och ansvarspedagog för femåringarna.

Men det som inte syns är betydligt svårare. Där måste barnen använda sina egna och andras erfarenheter och sin fantasi, precis som vetenskapsmän gjort i alla tider. Göra en hypotes, med andra ord.

–Visst hade vi kunnat göra det enkelt för oss och bett barnen leta i böcker eller på internet efter svaren eller själva sagt hur det verkligen är, säger Ulrica. Men då hade projektet slutat i samma stund som vi hittat svaret.

–För oss är barnens sökande lika mycket värt som resultatet i sig.

På väggplanscherna finns citat som pedagogerna skrivit ned med bilder från tidig-are delar av temat. Trädet får smått mänskliga egenskaper som ger poetiska dimensioner.

Ett träd lever, alltså måste det ha ett hjärta. Och säkert gillar trädet om en fågel finns där under jorden, mellan rötterna. ”Fåglarna kliar rötterna när det känns kliigt”.

Men också mer sakliga idéer: kåda är klibbig, kanske det är kådan som klistrar fast trädet vid marken.

Här finns även andra teorier. Nelly berättar att hon vet att trädet sitter fast med rötterna. Och Alvin lägger till: ”Och när det regnar så far det mat och vatten i rötterna, så trädet kan växa och bli starkare”.

Vid reflektionsmötena, när barnen samlas i helgrupp, så berättar alla vad de kommit fram till.

–På det här sättet, förklarar ateljépedagog Åsa Rönnqvist, så prövar de sina egna tankar och andras, lär sig argumentera och lyssna på varandra. Samtidigt lär de sig åskådliggöra sina tankar i andra ”språk”: rörelse, bild, foto, tredimensionellt.

Teorierna om rötternas betydelse har fått Casper och Emma att börja fundera, vilket Ulrica Ekerljung uppfattat.

Nu vill hon veta mer om hur de tänker och därför har hon plockat fram limpistolen, bark, några smala kvistar och en ”trädstam” i form av ett papprör, med en dimension på över en decimeter, som är kluven på längden.

–Tänk er att det här är insidan på trädstammen, säger hon och viker upp pappröret. Nu undrar jag vad det kan vara i rötterna som får näringen att gå upp i trädet.

–Det finns olika sorters näring, slår Casper fast. Vanligt vatten, det som vi dricker, det är som kåda för träden. Och så finns det kvistnäring, som gör att det blir kvistar.

På vägghyllan finns lådor med bland annat plastremsor, smala plastslangar och små frigolitbitar som Casper och Emma plockar fram. Slangarna får sticka ut ur röret en bit, som rötter.

–Jag har en tanke, säger Emma. Jag tror att rötterna är som maskiner som snurrar runt näringen för att få upp den i trädet.

Ulrica Ekerljung ber barnen göra, så att det går att se hur de tänker. Casper lägger in några slangar som rötter i ”trädet” och så försöker han föra in några blå plastremsor som vatten i de smala slangarna, vilket inte går så bra.

–Det är inte lätt att göra som man vill, kommenterar Emma.

Istället lägger Casper remsorna på slangarna och Emma tar några skålformade frigolitbitar och placerar ut på slangrötterna för att visa sin teori:

För att vattnet ska vara kvar i rötterna, så finns det en stor skål där vattnet stannar innan det går vidare. Först till en skål och sen två till lite högre upp.

När barnen placerat alla delar där de ska vara och limmat fast dem, så är det dags att dokumentera deras förklaring med videokamera inför nästa föräldramöte, så att alla föräldrar kan följa projektets utveckling.

I barnens läroplats för ”Reflektion och dokumentation” förklarar Alvin och Alexander inför Åsa Rönnqvists videokamera hur de tänkte när de ritade bilder på trädstammar.

Löven blir som paraply för tickorna, så de blir inte blöta när det regnar, säger Alvin. Regnet kommer ner på marken och så far det in i trädet och in i tickorna.

Att Alexander tecknat olika många tickor på sina bilder av döda stubbar och av levande träd har han en oslagbar förklaring på:

–För att jag såg att det var så!

Ulrica Ekerljung säger att ibland får hon hålla i sig för att inte säga för mycket, bara lyssna och ställa frågor som leder framåt. ”Förklara” och ”visa” är viktiga ord för henne som pedagog:

Efter snart ett års arbetsprocess, så vill de veta hur det verkligen är. Snart, men inte än, så kommer en trädexpert från Skogsvårdsstyrelsen hit och berättar hur allting hänger ihop.

Att Emma och Casper faktiskt nosat på kapillärkraften – hur vätska sugs ur marken genom rötterna och upp i stammen utan att rinna tillbaka – och att Alvin beskrivit hur tickorna får näring från trädet och alltså är en parasit är imponerande.

Barnen vet redan att det fungerar. Allt experten behöver göra är att förklara varför.

 

”Ett träd kan transportera vatten från sina rötter, genom stammen och upp till lövverket. I vissa fall är pumphöjden hela 85 meter. Och allt fungerar på grund av att vattnet förångas från bladens celler och suger vattnet från rötterna.

I ett vanligt rör skulle sugkraften inte räcka till att transportera upp vattnet mer än tio meter. Blir höjden högre så förångas vattnet och vattenpelaren faller ihop. Men trädens kanaler är så små att kapillärkraften håller ihop vattnet och hindrar det från att förångas.”

Alla artiklar i temat Reggio Emilia under luppen (9)

Rösta

Vad är det bästa som hänt på jobbet under 2017?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin