Ingår i temat
Vila på vetenskapen
Läs senare

De sätter bollen i rullning

”Vi lär tillsammans” kunde vara Tenstaförskolan Stormhattens motto. Här lär barn, föräldrar och kollegor varandra i en salig blandning.

10 Okt 2015

Foto: Viktor Gårdsäter
När förskolan Stormhatten inleder ett temaarbete börjar de alltid vitt och brett.
– Tänk en tratt, som man försöker stoppa olika bollar i. Till slut är det en som passar och trillar ner, säger förskolläraren Erica Heikenborn.

Någon tratt syns inte till på förskolegården, däremot bollar i mängder. Och barn, ungefär sextio av de drygt 80 inskrivna i åldrarna 1–5 år. Flera av dem har sökt sig till bollbanan där man kan rulla färgglada plastkulor i vita stuprörsliknande skenor. En boll, två bollar, tre bollar – jättemånga boll­ar så att det avslutas i ett härligt bollregn. Det är inte bara kul att sätta kulorna i rör­else, det är roligt att titta på också. En av de yngsta skrattar så han kiknar.

Det finns fler stationer ute på gården. En där man kan – med eller utan hjälp – tillverka en papperssnurra och sedan sätta den i rör­else på en bordsskiva som tillfälligt placerats på gården just för ändamålet. Vid en annan strömmar rörelseglad musik ur en bandspelare och runt den kan man dansa och digga.

Foto: Viktor GårdsäterStormhatten är en av stadsdelens äldsta förskolor och öppnades redan år 1969. Riktigt lika många år på nacken har inte det systematiska kvalitetsarbetet, men det har pågått så länge att det vid det här laget sitter i väggarna på det grå-röda tegelhuset. För några år sedan fick förskolan Stockholms stads utmärkelse ”En förskola i världsklass”, bland annat för att det systematiska kvalitetsarbetet är väl dokumenterat och har tydligt fokus på arbetsprocesserna och de resultat de generar i verksamheten. Förskolläraren Sane Wilhelmsson tycker att det är bra att ha en modell att luta sig mot och att den systematiska dokumentationen är en förutsättning för att kunna göra ett bra arbete.

– Dessutom säkerställer den att verksam­heten är baserad på vetenskap och inte på eget tyckande, säger hon.

Georgios Sarigiannidis, också han förskollärare, lyfter fram det kollegiala lärandet. Han beskriver Stormhattens arbetssätt som aktionsforskningsliknande, att de utgår från olika teorier och pedagogiker, doku­menterar, kritiskt granskar, omprövar och ändrar.

Det arbetssättet kräver i sin tur många pedagogiska diskussioner, på arbetsplatsträffar och på de tre olika gruppmöten som hålls kontinuerligt: De har en pedagoggrupp, en dokumentationsgrupp och en miljögrupp. I varje grupp deltar en pedagogista eller förskolechefen. De leder arbetet i gruppen men alla deltar.

– Det här arbetssättet, med alla pedagog­iska diskussioner, leder fram till ett gemensamt språk. Att vi menar samma saker. Vi diskuterar ofta begrepp, till exempel inflytande och delaktighet, eller teorier, säger Georgios Sarigiannidis och berättar att de utgår från olika praxisnära teorier, de som passar det arbete som pågår för tillfället:

– Vi har olika utbildning och olika erfaren­heter men vi kompletterar varandra, fyller i varandras luckor, utbildar varandra. Det är ett måste för att få till det gemensamma språket som är så viktigt.

Självfallet blir man bättre på att utöva teorin när man förstår den. Och i arbetslaget hjälper man alla att förstå.

– Till exempel, vi arbetar med att utmana barnen i sitt lärande för att de ska vilja vid­are, det kommer från Vygotskij. Det måste alla veta, dels vad som menas med det men också varför, säger Sane Wilhelmsson.

Om man känner att man fastnar kan man tala med sina kollegor för att gå vidare.

– Ingen fråga är för dum här, vi har högt i tak i diskussionerna. Det finns en öppenhet, alla har en insikt i vad alla gör och vi hjälper varandra, säger Erica Heikenborn.

Samtidigt är inte det lika med ett ständigt ryggdunkande. I dokumentationsgruppen, till exempel, tar de del av varandras dokumentation och ställer utmanande frågor.

– Bara en klapp på axeln, det hjälper ju ingen. Vi ställer frågor som hur tänkte ni här? Vad var det ni ville se? säger Sane Wilhelmsson.Foto: Viktor Gårdsäter
Stormhatten är mitt inne i vad de kallar en observationsperiod inför temat barns relation och dialog med rörelse, de samlar bollar som ska ner i den där tratten Erica Heikenborn talar om.

Stationerna är noggrant utvalda, det finns en teori och tanke bakom och de ska passa alla åldrar fast på olika sätt. De ska vara uppbyggda så att barnen kan samlas runt och se varandra.

Varje avdelning ansvarar för en station, undantaget ettårsavdelningen som sköter dokumentationen. Efteråt reflekterar personalen tillsammans över det de har sett. Dessutom gör varje avdelning mer åldersanpassade aktiviteter, för även om temat är gemensamt gör varje avdelning sitt projekt.

Förskolläraren Sane Wilhelmsson arbetar med 4-åringarna och de har, bland annat, rullat ner för en slänt och pratat om hur det kändes.

– Vi reflekterar tillsammans med barn­en, kanske har vi filmat det vi gjort och då tittar vi på det. Det gäller att leta reda på det där som ger energi och göra ett projekt av det.Foto: Viktor Gårdsäter
För tillfället verkar en station där det pågår skumma saker ge mycket energi. Stationen erbjuder flera vattenexperiment men vattenhjulen och hinken där man kan undersöka om olika saker flyter, blir totalt utklassade av en back med bubblor. I den blåser man med långa sugrör tills man arbetat upp utsökt skum som man helt enkelt inte kan låta bli att känna lite på.

Eftersom det är en skönt blåsig dag far bubblorna iväg med vinden.

Gården myllrar av barn i alla åldrar och personal, flera av de senare bär Stockholms stads vinröda arbetsjackor och svarta täckbyxor, vilket gör det lätt att se vilka som arbetar där.

Om ett par dagar kommer det vara ännu mer folk på gården, då bjuder förskolan in föräldrarna att delta på ett stationstillfälle, som en slags ”kick off”. Det gör man alltid inför ett nytt tema och då passar man på att fråga vad föräldrarna tänker och vad de får för associationer.

– Det brukar vara spännande, man får nya idéer. När vi hade temat de fyra elementen tog det oss i riktningar som vi inte hade tänkt från början. Bland annat förknippade många föräldrar eld med matlagning, att laga mat över öppen eld. Så då gjorde vi det tillsammans vid ett tillfälle, säger Sane Wilhelmsson.

Även på föräldramöten diskuteras olika teman eller områden, som genus, respekt och jämställdhet. Man jämför olika infallsvinklar och pratar om hur man kan arbeta med det i förskolan.

För att föräldrarna ska bli delaktiga är pedagogernas gemensamma språk viktigt. De måste kunna förklara vad man gör men även varför och hur. Ta det här med matematik, till exempel.

– Det är inte alls självklart, säger Erica Heikenborn som arbetar med tvååringarna:

Foto: Viktor GårdsäterMånga tänker ”ett plus ett blir två” och siffror och undrar hur man kan göra det med små barn. Då måste vi berätta att vi jobbar med matematik med kroppen.

Det är ofta genom utvärderingar, föräldraenkäter, som det framgår att de inte varit tydliga nog. I en sådan var det just många föräldrar som upplevde att förskolan inte jobbade med matematik.

– Det gör vi ju, så därför förstod vi att vi måste blir bättre på att kommunicera hur, säger Sane Wilhelmsson.

Samtidigt, på förskolegården har barnen runt den blå lådan med bubbelvatten tagit vattenexperimentet till nya dimensioner.

– Det ser ut som snö!

– Det ser ut som grädde!

Det bubblar av lust, ut på händer, näsor, hår och fötter, upp i luften och ner i mark­en, ner på trappan. Kanske blir det en bubbla som hamnar i den där tratten.

Alla artiklar i temat Vila på vetenskapen (6)

Rösta

Funderar du på att byta jobb?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin