Ingår i temat
Digitalt byggande
Läs senare

Digitalt bygge pågår

Barn lär på olika vis. För de flesta av dem är den digitala världen vardag. Därför ska man blanda digital och analog teknik i förskolan, tycker Karin Sönnerås.

11 Sep 2015

Illustration: Michel Ducourneau
Karin Sönnerås är förskollärare och IKT-pedagog på Strannegårdens förskola i Kungsbacka. Kommunen har gjort en storsatsning på digitala verktyg och bland annat försett alla förskolor med fyra digitala verktyg per avdelning för ett par år sedan.På Karin Sönnerås förskola har det inneburit en resa från filmande, QR-koder, digitala lekar och utforskande ute och inne, där de vuxna och barnen möts på samma nivå på ett helt annat sätt än tidigare. Även de allra yngsta är delaktiga.

– Vår verksamhet har utvecklats jättemycket. I förskolans värld slänger man sig ofta med fina ord som att vi ska vara medforskande med barnen, trots att vi nästan alltid sitter inne med svaren. Nu har vi blivit medforskande på riktigt, säger hon.

På Strannegårdens förskola har arbetet med paddorna ingen särställning utan ingår som en del i allt annat de gör. En stunds programmering i Light Bot, där man styr en robot över olika banor (läs mer i artikeln Växer med variatonen) landar plötsligt i att de bygger en bana i lekhallen eller gör gångar i snön på gården där barnen leker robotar och styr varandra.

– Det är det absolut viktigaste, att man kopplar ihop analogt och digitalt. Om vi har tänkt ägna 1,5 timme åt programmering sitter barnen kanske sammanlagt i tio minuter vid paddan och ägnar resten av tiden åt att bygga med Lego eller något annat material. I de stunderna blir det jättetydligt att alla lär på olika sätt när man anfaller från olika håll samtidigt.

Ofta ses digitala verktyg som något vid sidan av det andra som ska göras i förskolan och som värderas högre – eller lägre.

En vanlig missuppfattning är att paddor och appar bara handlar om att sitta och spela, berättar Karin Sönnerås. Det finns också en uppfattning om att skärmarna gör barnen mindre sociala.

– Men det beror ju på hur man gör när man jobbar med den, säger hon.

När forskaren Susanne Kjällander vid Stockholms universitet under ett år följde tre förskolor i Tumba, som arbetade med paddor i det dagliga arbetet, såg hon att det tvärtom stärkte samarbetet mellan barnen. Dessutom främjade det deras kreativitet.

För övrigt är det brist på forskning som fokuserar på för- och nackdelar med att använda just digital teknik. Karin Sönnerås tror att man i stället får luta sig mot erfarenheten av att det är viktigt att få lära på många olika sätt, med olika redskap och material, för att nå målen. Och om själva innehållet i det man gör i förskolan, som är kärnan, finns det gott om relevant forskning.

– Utvecklingen går så snabbt att resultaten från en forskningsrapport som fokuserar på hur man arbetar med viss digital teknik inte längre är aktuell när den hunnit bli klar.

Många förskollärare som Karin Sönnerås möter är rädda för vad föräldrarna ska tycka och funderar över hur lång tid barnen kan sitta framför datorer och paddor i förskolan.

– När jag föreläser brukar jag säga att ingen sätter äggklockan när det byggs med Lego eller leks med dockor. Grejen är att vi måste se till att barnen gör det som vi vill att de ska jobba med. Rensa bort det andra och ha det innehåll i paddorna som är aktuellt för det prioriterade. Som att bygga och konstruera, till exempel. Är det öppet och barnen får använda dem när de vill utan särskilda regler så blir det inget märkvärdigt.

Skolverkets undersökningar visar att förskollärare är mer kritiska till att införa IKT i verksamheten jämfört med andra lärargrupper. Även de som har en i grunden positiv inställning till tekniken. Vissa förskolor har kommit ganska långt medan andra knappt har startat. Berit Östlund, lektor vid Umeå universitet, funderade över hur det kommer sig att skillnaderna är så stora. Något som hon försökte få svar på i en färsk kvalitativ studie, som bygger på intervjuer med tio förskollärare, om deras syn på digitala verktyg i verksamheten. Några arbetade på förskolor med god tillgång till digitala verktyg och där IKT lyftes fram på förskolans hemsida. Andra på förskolor där det knappt fanns några digitala verktyg alls. Alla hade samma förutsättningar att söka pengar för att köpa in teknik, men vissa menade att det krävdes ”eldsjälar” på arbetsplatsen för att det skulle bli av.

Den gemensamma bilden som växte fram genom intervjuerna var att tekniken framför allt sågs som ett redskap för lärarna – inte för barnen. En del av barnen fick begränsad tillgång till datorer och paddor eftersom de framför allt används av personalen på barnfri tid. När barnen fick använda dem var personalen noggrann med att poängtera att det inte handlade om lek utan om lärande. Till exempel fick de äldre barnen arbeta med matematik eller svenska med hjälp av olika appar på ett ganska skollikt sätt, under en avsatt tid.

Alla förskollärarna, unga som gamla, tyckte att skärmtiden var något som skulle begränsas eftersom det stjäl tid från det som de ansåg är viktigast för barnen, att skapa med händerna, röra sig, göra saker i grupp tillsammans och allra helst utomhus.

– Tekniken sågs som en konkurrent till det och i viss mån som kontraproduktivt för att den passiviserar barnen och skapar onödiga konflikter, säger Berit Östlund.

– Jag själv är varken för eller emot IKT i sig. Tekniken är inte allena saliggörande men den finns och väljer man att avstå kan barn gå miste om alternativa sätt att lära. Det finns också en demokratisk aspekt i det eftersom inte alla har tillgång till datorer och paddor hemma.

Karin Sönnerås tycker att det är en skyldighet för förskolan att vara med på det digitala tåget när verkligheten ser ut som den gör. Att ge barnen inblick i att paddor inte bara är spelkonsoler utan kan användas till så mycket mer. En annan dimension är att ge barnen förståelsen för att de kan vara producenter och inte bara konsumenter och att det är människor som skapat appar och program.

– Det blir ofta en aha-upplevelse för dem när de förstår att tekniken inte har en egen hjärna utan att den får liv genom oss. Det handlar inte i första hand om att de ska lära sig allt om teknik utan om att väcka nyfikenhet, lust och en förförståelse när de ska gå vidare sedan.

I din kommun har det satsats på IKT, men så ser det inte ut för alla. Hur gör man när det saknas pengar?

– Då får man nog helt enkelt ta det beslutet själv. Alla brukar få en viss summa pengar till att köpa in material och leksaker. Man kanske kan avstå från att köpa in en ny cykel. Det behöver inte vara särskilt kostsamt. En padda kan räcka som start.

Har du några bra tips på hur man kommer igång med att få in den digitala delen i arbetet för den som ännu inte har gjort det?

– Det första jag brukar säga är att paddor och datorer sällan exploderar. Våga prova dig fram tillsammans med barnen. Själv tycker jag att det är otroligt roligt, men den största vinsten är att barnen blir mer delaktiga.

– Numera finns det massor av tips att få genom det utökade kollegiet på nätet. Som Facebookgrupper och Youtubeklipp. Men diskutera med kollegorna vad det är ni vill använda tekniken till innan ni drar i gång.

Rösta

Hur tänker ni kring giftfritt i verksamheten?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin