Ingår i temat
Digitalt byggande
Läs senare

En makalös manick…

I Sofiebergs förskola i Halmstad printas framtidens programmerare och uttrycket 3D-underhållning får en ny innebörd.

12 Sep 2015

Foto: Christel Lind
Utanför Sofiebergs förskola i Halmstad står en mängd barn och trycker näsorna platta mot fönstret och skuggar med händerna över ögonen för att se bättre. De vet att det pågår något synnerligen spännande inomhus.Där inne befinner sig treåringen Vinton och sexåringen Mika och för tillfället sitter den förstnämnda framför datorn. Han arbetar i Tinkercad, ett designverktyg som finns på nätet och är en variant av de ritprogram som används för att rita hus eller konstruera maskindelar. Vinton håller på att göra en bokstav, närmare bestämt den som inleder hans förnamn. Han klickar och drar med musen för att V:et ska få lagom storlek för att skrivas ut i 3D-skrivaren och så småningom bli ett hängsmycke i ett halsband.
Sofiebergs förskola är rätt unik genom att ha en egen 3D-skrivare. En sådan kostar, i runda slängar, 14 000 kronor och tillhör inte basinventarierna i förskolan. Halmstad kommun har fått medel till ett utvecklingsprojekt som handlar om programmering, en kompetens som man räknar med kommer att behövas i framtiden. De ansvariga i kommunen tycker att det är viktigt att börja tidigt, helst redan i förskolan – och Sofieberg tillhör en av de två utvalda.

Vinton ser redan ut som en van programmerare. Nu när han är nöjd med form och tjocklek på bokstaven återstår det kanske viktigaste momentet: att bestämma färg. Han väljer och vrakar mellan röd, grön, brandgul, blå, vit och svart – det är dessa kulörer som finns på filamenten, trådarna, som används i 3D-skrivaren. Efter noggrant övervägande beslutar han sig för brandgult. Sedan återstår bara att göra två hål i bokstaven, för halsbandstråden.

– Då ska vi använda den cylinderformade figuren, först gör vi den lång och smal, säger förskolläraren Mathilda Strandberg, som övervakar arbetet.

Vinton behöver knappt någon assistans för att hitta cylindern och genom att klicka och dra gör han om den till ett smalt rör som är alldeles lagom stort för att ”borra” med. Röret placeras över bokstaven där urgröpningen ska vara och sedan klickar han på symbolen för att göra hål. Proceduren upprepas – sedan är det klart.Foto: Christel Lind
Nu tar Mathilda Strandberg över.

Hon lägger över Vintons ritning på ett minneskort som sedan sätts in i 3D-skrivaren och enligt henne själv är det just detta – att göra om filen och föra över till minneskortet – som är det krångligaste momentet. Att hantera eller ladda skrivaren med plasttråd är däremot inte svårt.

Fast det är klart – man måste lära sig både ritprogrammet och skrivaren och än så länge är Mathilda Strandberg den enda på förskolan som kan.

– Jag nappade direkt på erbjudandet om 3D-skrivaren, tyckte det var jätteroligt och anmälde mig till en heldagsutbildning på Creative tools, som handlade mycket om att göra ritningar i datorn. Och det krävs vissa grundkunskaper men när man väl kan är det inte så märkvärdigt, säger Mathilda, som även är IKT-inspiratör för förskolorna i Halmstad.

Hon håller kortare utbildningar med kollegorna – som hon beskriver som jätteförtjusta och intresserade – och har även gjort en manual åt dem. Men det tar lite tid att lära sig och det gäller att hitta sina tillfällen.

Foto: Christel Lind

I väntan på Mathilda Strandberg drar Vinton och Mika fram stolar och ställer framför 3D-skrivaren, som står på en vagn, så att man kan rulla den mellan avdelningarna. Utseendemässigt påminner den om en ovanligt stor, kanske lite gammalmodig, mikrovågsugn och den är inte heller farligare än en sådan försäkrar Mathilda Strandberg:

– Det blir väldigt varmt på den lilla spetsen där plasten kommer ut. Men inte varmare än på exempelvis en limpistol som till skillnad mot skrivarspetsen inte skyddas av en glasruta. Dessutom svalnar den ganska snabbt. Plasten vi använder är majsbaserad och helt giftfri.

Inne i skrivaren finns en löstagbar glasplatta, den plockas ut och Vinton stryker över den några gånger med ett limstift.

– Ologiskt nog använder man lim för att plasten inte ska fastna på glaset, säger Mathilda Strandberg.

När glasplattan åter är placerad inne i skrivaren stängs dörren ordentligt och Vinton trycker själv på displayen.

Sedan är det showtime.

– Alla är oerhört fascinerade av att titta, barn som vuxna. Kanske för att det är en konkret process där man ser hur något lång-samt skapas, säger Mathilda Strandberg.

Foto: Christel LindDet är onekligen fascinerande att se hur glasplattan åker uppåt och skrivarspetsen far fram och tillbaka samtidigt som en tunn stråle plasttråd kommer ur den och långsamt bildar bokstaven V, i lager på lager. Med tanke på dagens medieutbud är det fantastiskt att sådan enkel underhållning kan vara så fängslande, man känner sig som en stenåldersmänniska som stirrar in i lägerelden – eller som någon framför tv-apparaten när televisionen var ny.

För tillfället jobbar Sofiebergs förskola mycket med bokstäver och symboler genom sitt litteraturtema ”Vägar in i skriftspråket”. Programmering i kombination med 3D-skrivaren är redskap i det arbetet, man har gjort stora bokstäver i plast som man kan leka och bygga ord med och nu gör alltså barnen halsband av första bokstaven i sitt förnamn.

När föreställningen är över behöver Vinton bara vänta en liten stund innan skapelsen har svalnat och han kan direkt göra ett halsband av den. Sedan är det Mikas tur att konstruera ”sin” bokstav i ritprogrammet och på grund av sin höga ålder klarar hon det än mer självständigt.

Medan hon gör det tar Vinton en lärplatta, sätter sig i soffan och bläddrar fram till en bokstavsapp och väljer – naturligtvis – bokstaven V.

Foto: Christel Lind

Mathilda Strandberg beskriver det som att de än så länge är i fasen: Vad kan man använda skrivaren till? Det vill säga, man behöver tänka ett varv innan man får idéer som den kan förverkliga. Ett exempel på en sådan är plasttärningarna de har tillverkat med endast siffrorna 1 till 3 – eftersom de gör det lättare för de yngre barnen att räkna när de spelar spel.

– Så småningom kommer det säkert idéer från barnen. De är så snabba med att snappa upp. När det gäller lärplattorna händer det ofta att de visar oss vuxna hur man ska trycka eller svepa med fingrarna när vi ”fastnar” någonstans.Foto: Christel Lind
Mathilda Strandberg tror att det inte dröjer länge till att 3D-skrivare blivit vardagsmat – att frågan i framtiden kommer att bli: Hur ska vi göra det här när vi inte har någon skrivare? För med en sådan kan man tillverka just det man vill ha – och strunta i de tusen olika varianter som finns att köpa men ändå inte är rätt. Hon ser framför sig att det finns en i varje förskola – och en i varje hem.

Tips:

Designverktyget Tinkercad har en hemsida där man gratis kan skapa ett konto. Därefter är det bara att börja göra sina egna ritningar: tinkercad.com.

Rösta

Vad är det bästa som hänt på jobbet under 2017?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin