Läs senare

En misstanke räcker för anmälan

För få barn som far illa anmäls till socialtjänsten, visar en avhandling. Dessutom identifierar BVC-sköterskor och barnomsorgspersonal olika barn.

28 Nov 2004

Vart tionde förskolebarn far psykiskt eller fysiskt illa. Men bara en fjärdedel av fallen anmäls till socialtjänsten. Det borde vara betydligt fler, anser Karin Lundén, legitimerad psykoterapeut, och filosofie doktor i psykologi. Uppgifterna finns i Karin Lundéns avhandling ”Att identifiera omsorgssvikt hos förskolebarn” som baserar sig på intervjuer med sjuksköterskor som arbetar inom barnhälsovården och barnomsorgspersonal.

Den är gjord i tre stadsdelar i Göteborg med olika social belastning och visar att ett relativt stort antal barn misstänks fara illa. Av de barn som BVC-sjuksköterskorna ansvarade för misstänktes 7 procent var utsatta för bristande omsorg. Motsvarande siffra för barnomsorgspersonalen var 10 procent.

Alla som arbetar med barn har enligt socialtjänstlagen anmälningsskyldighet om de misstänker att barn far illa. Enligt lagen räcker det att personal troratt barn utsätts för bristande omsorg för att anmälningsskyldigheten ska aktualiseras.

Men av de barn som identifierades av BVC- och barnomsorgspersonal rapporterades endast vart fjärde (24 procent) till socialtjänsten. Det är troligtvis en för låg andel, anser Karin Lundén.  
    –Fler borde anmälas oavsett anmälningsskyldigheten.  
  När en anmälan kommer till socialtjänsten ska en utredning påbörjas. Men så är inte alltid fallet eftersom lagen lämnar ett visst utrymme för att lämna ett ärende utan åtgärd om det anses att det inte finns något att göra.

Att inte starta enutredning eller att avvakta är att äventyra barnets hälsa och utveckling, anser Karin Lundén. Den personal som anmäler har sannolikt tänkt igenom och övervägt sitt handlande mycket noga.  
    –Anmälning borde oftare leda till utredning. Socialtjänsten har skyldighet att göra det och borde inte våga låta bli att utreda när det handlar om små barn.  
  I det socialt mer utsatta området identifierades fler barn som antogs fara illa än i de socialt gynnade områdena. Skillnaderna var dock mindre än förväntat.

Till exempel visade barn som misstänktes fara illa likartade tecken oavsett bostadsområde.  
    –Jag har handlett mycket i olika områden och min erfarenhet är att barn som utsätts för bristande omsorg finns i alla socialgrupper, säger Karin Lundén.  
  I högstatusområdet identifierade BVCsköterskorna betydligt färre barn än i de övriga områdena. För barnomsorgspersonalen var variationen mellan de olika områdena mindre. Enligt Karin Lundén kan förklaringen vara att bvc-sjuksköterskorna i större utsträckning förknippar barn som far illa med lågstatusområden. Dessutom kan barn i högstatusområden förmedla bristande omsorg på mindre uppenbara sätt.  

  De båda yrkeskategorierna har på några punkter olika förutsättningar för att uppmärksamma barns utsatthet, menar Karin Lundén. I barnomsorgen arbetar personalen i grupp och har möjligheten att diskutera tecken på bristande omsorg.  
    –Inom barnomsorgen kan personalen förhålla sig mera kollektivt till problemet. Det kan vara både bra och dåligt. Bra för att man kan diskutera sin oro för barnet men dåligt därför att gruppen kan prata bort de identifierade tecknen Bvc-sköterskorna kan sällan luta sig mot gruppdiskussioner och är oftast utelämnade till sitt eget omdöme för att identifiera barn som far illa.

I barnhälsovårdens uppgifter ingår att BVCpersonal ska uppmärksamma bristande omsorg. Lika uttalade riktlinjer finns inte för barnomsorgen. Men barnomsorgspersonal, framför allt förskollärarna, ser tecken på att barn far illa i fler fall än vad BVC gör. Enligt Karin Lundén beror det sannolikt på att barnskötare och förskollärare, till skillnad från BVC-sköterskor, träffar barn och föräldrar i princip dagligen och under andra förutsättningar.  
  
En intressant iakttagelse i avhandlingen är att BVC-sjuksköterskorna och barnomsorgspersonalen i de tre stadsdelarna bara i undantagsfall identifierade samma barn.  
    –Det tycks som om förmågan att uppfatta bristande omsorg är högst individuell. Jag har exempel från förskolor där personal på samma avdelning vare sig oroade sig eller såg samma tecken på omsorgssvikt hos samma barn.  
  En annan förklaring är att olika yrkeskategorier definierar begreppet ”barn som far illa” olika. Det kan också råda oklarhet om vad som är tecken på bristande omsorg, enligt Karin Lundén. I sin praktiska verksamhet har hon sett hur olika yrkesgrupper tror sig tala om samma sak men när det kommer till konkreta fall är det inte så.  

    –Det är helt tydligt att man ofta inte pratar om samma sak. Det krävs en gemensam teoretisk utgångspunkt och diskussioner om begrepp, till exempel en definition av omsorgssvikt för att olika yrken ska kunna hitta en gemensam bas att utgå från.  

  Karin Lundén har varit med om att genomföra vidareutbildningar kring barn som far illa. Syftet var att förmedla gemensamma teoretiska utgångspunkter för olika yrkesgrupper som arbetar med barn.  
    – En av fördelarna var att samarbetet ökade med 100% redan efter de inledande utbildningsdagarna. Deltagarna upptäckte inte en massa nytt men den förmedlade kunskapen gav bekräftelser av olika slag som bidrog till en större samsyn.  

  I en av avhandlingens delstudier har Karin Lundén undersökt hur strukturella faktorer påverkar barnomsorgspersonalens förmåga att uppmärksamma barn som far illa. Exempel på strukturella faktorer är utbildning och yrkeserfarenhet. Undersökningen visar att personal med längre utbildning och personal som fått vidareutbildning rapporterade fler barn som misstänktes fara illa.  

  Yrkeserfarenhetens betydelse pekar också på ett överraskande samband: Personal med mindre än fem år i yrket såg fler barn som for illa. Det antyder enligt Karin Lundén att ju längre man arbetar på en arbetsplats, desto mer anammar man dess synsätt.

Avhandlingen visar ocksåatt det finns skillnader i hur BVC-personal och barnomsorgspersonal tolkar anmälningsskyldigheten. Det finns två tolkningar   – en föräldraorienterad och en barnorienterad. Den förstnämnda innebär att personalen kopplar samman anmälningsskyldigheten med uppenbara missförhållanden som fysiska och sexuella övergrepp, missbruk och misshandel. Den barnorienterade tolkningen är vidareoch innefattar ett större spektra av bristande omsorg. Alla BVC-sköterskor men bara omkring hälften av barnomsorgspersonalen höll sig till den barnorienterade tolkningen. Denna tolkning visade sig oftare hänga samman med personalens benägenhet att uppmärksamma bristande omsorg.  

  Karin Lundén menar att den större föräldraorienteringen hos barnomsorgspersonal troligen hänger samman med att de båda grupperna lägger olika betydelse i begreppet ”barn som far illa”.  
  I dag finns egentligen inga riktlinjer för hur bristande omsorg om barn kan upptäckas. På några av de undersökta förskolorna hade dock riktlinjer diskuterats.  
    –Det visade sig att personalen på de här förskolorna var mer korrekta i sina antaganden om barn som for illa.  

  Tydligare riktlinjer   – en slags manual för hur barn som far illa kan identifieras   – är en god idé, anser Karin Lundén. Hon menar dock att riktlinjerna måste grundas i en teoretisk referensram. Så länge det saknas en gemensam uppfattning om vad bristande omsorg är, kommer problemet att kvarstå.  
    –Det blir inte bättre än vad förutsättningarna tillåter. Kunskapen och samsynen måste bli större. Utbildning och vidareutbildning med jämna mellanrum är mycket viktigt.  

  Anmälningsskyldigheten och bristande omsorg om barn är exempel på frågor som måste uppmärksammas mer i de olika utbildningar som leder till arbete med barn, anser Karin Lundén

TEXT JOHAN GRANATH   FOTO JERKER ANDERSSON

I de tre undersökta stadsdelarna fanns sammanlagt 4 451 barn mellan 0 och 6 år.  

  I undersökningen ingick 12 BVC-sköterskor och 274 barnomsorgspersonal.  

  Karin Lundén disputerade vid psykologiska institutionen vid Göteborgs universitet i maj i år.  

  Hon är verksam vid institutionen för socialt arbete, Göteborgs universitet och vid högskolan i Jönköpin

Rösta

Vad tycker du om regeringens förslag om läsa, skriva, räkna-garantin?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin