Ingår i temat
Lekfulla rum
Läs senare

En vrå för varje barn

TEMA LEKFULLA RUMKlättervägg, digitalt musikrum och dansvideo i matsalen. Färgstarka, detaljrika och effektivt utnyttjade är rummen på förskolan Daggkåpan. Målet är många platser för möten.

15 Apr 2013

Vi landar likt flugor på väggen i Daggkåpans brunröda tegelbyggnad i ett villaområde i Huddinge. Klockan är halv nio och på avdelningen Monet tar Narmina Latifi emot barn i hallen med ett varmt leende. Hon har all anledning att vara glad – framröstad till årets pedagog i kommunen och en av hjärnorna bakom miljön här. I hallen är det fullt av skor och jackor. Personalen tyckte att de kunde använda ytorna mer effektivt och trängde ihop kläderna på en mindre yta närmast ytterdörren.
– Det blir lite trångt på vintern, men det blir mer plats för lärande, säger Narmina Latifi.I halltaket hänger några färgade prismor som ljuset kan stråla in på så att det bildas solkatter. Det är lugn stämning i dag, knappt hälften av barnen är här, vilket Narmina Latifi tycker är lite synd.

– Det blir inte samma dynamik.

Att skapa möten är något av det hon tycker är viktigast när de bygger upp miljön, men också att förskolan ska vara estetiskt inbjudande och materialet uppdukat som ett smaskigt smörgåsbord. Ateljé, byggrum, myshörna och vattenlek är fasta inslag på alla avdelningar. Dokumentation och inspirationsbilder täcker väggarna. Överallt har pedagogerna funderat över: Vilka möjligheter skapar vi för möten? Korridorer och skrubbar har utnyttjats till max, vilket vi ska se längre fram.I den inre hallen är ett ”sagorum” under uppbyggnad med en mjuk hörna i grönt och blått. Ett genomskinligt lila draperi fungerar som en ridå in till rummet och skapar en liten ”förvandlingshörna” med två speglar, en rektangulär på väggen och en rund i taket. Speglarna återkommer på många ställen på förskolan. De gör att rummen ser större ut och ger barnen möjlighet att se kroppen och miljön ur olika perspektiv.

– De tycker om att pröva olika roller och klä ut sig, säger Narmina Latifi.Foto: Moa KarlbergOrientalisk musik strömmar ur stereon och treårige Ludvig och hans kompis har tagit på sig schalar med klingande mynt om höfterna och dansar till musiken. Längre in i rummet kryper Melvin in under ett gult tygtak och sätter sig i ”Pippihuset”. Vrån är ett spår av ett Pippitema som växte fram här i höstas.

Mellan myshörnorna i sagorummet står en hylla med spel, böcker och cd-skivor. Tanken med att skärma av rummen i många små hörn är att ge barnen lugna vrår. Det finns inga fönster. I stället är det små enstaka lampor som lyser upp rummet. Ljus och ljud är viktigt för stämningen i förskolan, tycker pedagogerna. De föredrar dagsljus, ljusslingor och punktbelysning framför lysrör. Spotlights skapar spänning och gör barnen mer fokuserade där de är. Mattor, kuddar och tyg på väggarna används för att dämpa ljudvolymen. På en av avdelningarna har man satt uppklippta tennisbollar på alla stolsben.

I Monets skötrum hänger blå silkespapper i taket. Blåser man på dem rör de sig som ett böljande hav. Vid handfatet står ett litet lekmatbord med duk, plastblomma, en våg, några mått och bunkar. Pedagogogerna såg under sina observationer att barnen gärna hällde och mätte upp vattnet härinne, vilket de vuxna ville uppmuntra med mer material. Nu leks det kök här, barnen ”kokar kaffe”, ”diskar” och gör olika experiment.

– Det pågår mycket matematiskt utforskande och de tränar också begrepp och språk, säger Narmina Latifi.

Även om olika rum har lite olika funktion försöker förskolan att integrera alla områden i läroplanen i miljön och undviker särskilda ”mattehörnor” eller ”språkrum”.Lite längre in på avdelningen finns ateljén. Härinne är barn och vuxna i full gång. Vid de olika små borden, eller stationerna, skapar några barn med förskollärarna Lisa Berg och Maria Sundberg. Treåringarna Olivia och Ludvig sitter vid projektorn och leker med färgglada plastbitar som förstoras i bilden på väggen. Barnen väljer själva vilka ”stationer” eller rum de vill stanna i en timme varje förmiddag. Härinne finns kugghjul, pärlbord, dator, lerbord, geometriskt skurna träbitar, doftljus och färgsortering. Narmina Latifi räknar snabbt till elva stationer i rummet där till exempel en koja med draperi under diskbänken räknas in.Foto: Moa KarlbergByggrummet på Monet har en mjuk matta och ljusa gradänger i olika höjd. I ena hörnet är det hästhörna med leksakshästar, en grön gräsmatta och hästbilder på väggen. Bakgrunden är att ett barn i gruppen som var lite blygt visade sig brinna för hästar och ridning. Förskollärarna skapade då en hästhörna där han stolt fick visa de andra allt han vet om ridning. Platsen blev populär och hjälpte honom in i leken.

I byggen finns förstås även de vanliga klossarna, bilar, magneter och rännor. Variation och kontrast är viktigt i materialet, påpekar Narmina Latifi. De erbjuder en blandning av återvunnet material som pappersrör, tyg och snusdosor och färdiga byggsatser.

– Det är en flexibel miljö, samtidigt som vi har tydliga förväntningar. Byggrum är byggrum, där springer man inte runt och sakerna ska stanna i rummet, säger Narmina Latifi.Foto: Moa Karlberg”Sova, vila, hoppa, klättra, leka” står det på lappar på väggen. Allt det är aktiviteter som det mjuka rummet passar bra för. På de två avdelningarna för 1–3-åringar har förskolan helt mjuka rum, medan de äldre i stället har läshörnor med kuddar. Bland rummets blå och röda dynor kan de yngsta tumla runt ordentligt, hoppa från fönsterbrädet och kasta sig bakåt utan att slå sig. Här finns även en liten klättervägg. Ovanför den har pedagogerna satt upp handavtryck i papper från några av barnen.

– Jag kan ”give me five” på Majkens hand, kan de säga när de klättrat upp, berättar Narmina Latifi, som vill att rummet ska andas en tillåtande atmosfär.

Fönstret i rummet är täckt så att det kan bli helt mörkt. Från taket hänger ett lila genomskinligt tyg som är självlysande i UV-ljus. Det finns två UV-lampor på förskolan som avdelningarna delar på. De äldre barnen har just nu utvecklat ett mörklagt rum med självlysande stjärnor på väggen där UV-lampan är väldigt populär. I det rummet utforskar de ljus i mörkret genom att leta med ficklampor efter reflexer på golvet, leker med ljuskatter i discokulan eller med de självlysande tygerna.

Ett rum på en förskola kan alltså vara både tomt och mörkt och ändå bidra till lek och lärande.Foto: Moa Karlberg

– Ska vi gå till digitala?

Förskolläraren Lisa Berg frågar några av barnen som hoppat bland kuddarna.

Det är okej tycker Ludvig, Olivia, Aston och Leo, som hänger med.

Foto: Moa KarlbergDigitala är, namnet till trots, ett musikrum som avdelningarna delar på. Därinne står två keyboards och några andra instrument som ligger på en mjuk matta. De fyra barnen prövar ljuden av maracas, trummor, regnrör och gurka – det där tokiga namnet. Efter en stund sitter de fyra mittemot varandra vid de två keyboarden och testar toner och roliga ljud som hörs när man trycker på knapparna. De yngre utforskar ljud härinne, medan de äldre även skapar egen musik på datorerna vid väggen. I ett tema arbetade man med sagan Trollflöjten och gjorde egna musikstycken som uttrycker olika känslor – ”läskig musik” och ”god magi”. Här finns också en smartboard där man kan titta på Youtube-klipp med olika instrument och musik.

För att komma till och från musikrummet går gruppen genom Silvertorget. Här har pedagogerna utnyttjat ett mellanutrymme, en lång korridor, som annars lätt kunde lämnats åt en ensam kopiator. Genom att inreda korridoren utnyttjar man ett lite tråkigt mellanutrymme effektivt för rollek och förvandling. Utrymmet används också som öppningsavdelning.

Foto: Moa KarlbergKorridoren har blivit en hemvrå på raken med bland annat städhörna, snickarbänk och gose-husdjur. Längsmed väggen finns även skrattspeglar och lådor med utklädningsgrejer. Isabelle tre år tar på sig ett par klackskor och en rökdykartub.

– Med alla sakerna längs väggarna skapas en mer cirklande rörelse så att barnen stannar upp, i stället för att springa, som de gjorde tidigare, berättar Narmina Latifi.

Majken och Melvin plockar med några varor i leksaksaffären. Där har barnen bestämt vad som säljs och vad det kostar. Här i korridoren möts barnen från de två yngsta avdelningarna. Dörrarna är öppna och miljön mer fast än i ateljéerna, konstaterar Narmina Latifi.

 

I avdelningen Vivaldis ateljé sitter Matilda och byggger på en magisk kärleksknapp med kompisen Ellen, som gör ett skelett i gips. Pojkarna Felix och Karl visar upp två ormar de gjort vid pärlbordet. Här har man funderat mycket på att färgval och skapandet, som pärlbordet, ska tilltala både pojkar och flickor. Avdelningen har bara tio barn, de äldsta som ännu inte börjat skolan, och de håller till i ateljén och i en lång korridor. Lokalerna byggdes egentligen som möteslokal för dagbarnvårdare när förskolan var ny för tio år sedan, men det är ett minne blott. Nu har man sinnrikt utnyttjat varenda vrå i korridoren till små stationer på låga ytor. Väggarna har, liksom i Silvertorget, utnyttjats så mycket som möjligt. Pedagogen Irene Johansson har förstås utgått från områdena i läroplanen när hon byggt upp miljön. Bord och bänkar täcks av material som uppmuntrar språk, matematik, teknik och naturvetenskap till exempel.

På en stång i korridoren hänger utklädningsdräkter från Trollflöjtsprojektet intill en spegel. Ett bord med en koja under står bredvid. I en garderob har de skapat en mysig läshörna med spetsgardiner.

Är inte personalen på den här förskolan ovanligt duktig på att sy, snickra och inreda? Kan det ligga något i det?

Narmina Latifi, pedagogisk utvecklare, som kommit in i Vivaldis korridor svarar:
– Det finns ett stort engagemang. Även om alla inte kan, vill vi lära. Vi uppmuntrar varandra och säger: Du som är så bra på … kan inte du göra det här?

Hon själv är drivande i utvecklingen av den fysiska miljön på förskolan, men det verkar handla lika mycket om den mentala miljön. Att skapa ett pedagogiskt klimat där man inte kritiserar, utan lyfter varandra. Närvarande och inspirerande pedagoger som delar samma förhållningssätt, det är viktigast av allt för att få till en bra förskolemiljö, understryker Narmina Latifi.

När vi sagt hejdå och går ut genom personalingången och stänger dörren sitter en lapp där med en peppande påminnelse:

”Du är en värdefull pedagog.
Tack för att du jobbar här!”

FAKTA

Daggkåpans förskola i Huddinge

Avdelningar: Fem. Selma 1–2 år, Monet 2–3 år, Picasso 4–5 år, Mozart 3–4 år, Vivaldi 5–6 år. Totalt 83 barn.

Personal: 7 förskollärare varav en pedagogisk utvecklare på halvtid, 8 barnskötare, ateljérista deltid, kokerska.

Driftsform: Kommunal

Profil: Reggio Emilia-inspirerad.

Alla artiklar i temat Lekfulla rum (6)

Rösta

Vad är det bästa som hänt på jobbet under 2017?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin