Läs senare

Ett nystan av lärprocesser

18 Maj 2016

Jag blickar ut över en oändlighet av vitsippor som bildar en lysande vit matta i bokskogen utanför Svejser­dalens förskola i Mölndal, där jag arbetar. Jag sluter ögonen mot vårsolens värmande strålar och tänker tillbaka på min egen skoltid. Jag minns att jag hade svårt att ta till mig lärarens förklaring om att alla dessa vitsippor är en och samma individ.
I dag har jag lite lättare att förstå hur varje liten blomma i detta vita hav av kronblad är sammanbundna genom ett komplext rotsystem. Denna underjordiska jordstam utan synbar ordning, början eller slut kan också kallas för rhizom. Ett begrepp som även har vuxit fram som en metafor för kunskapsspridande och så vitt jag förstår bygger på idéer från de franska filosoferna Gilles Deleuze och Felix Guattari. Kopplingen till kunskapsbyggande baseras på att rotsystemet är obegränsat och ständigt skapar föreningar och förlängningar precis som lärandet.

Ett nystan av relationer och lärande som växer fram utan mönster eller förutbestämd riktning kan låta trassligt. Men i det här trasslet ryms barnens röster, nyfikenhet, frågor och delaktighet. Eftersom ett rhizom varken har början eller slut så kan det tyckas alltid vara emellan saker, i mitten. När vi inte har någon färdig, utstakad slutdestination så kan vi ge tid till barnens tankar, processer och lärande.

Vi kan ge utrymme så att det skapas mellanrum där många gånger barnen kan finna egna svar och nya infallsvinklar. Det handlar om att våga vänta, att lyssna även på det som sker i tystnaden och att på allvar försöka förstå barnens tankar. Det är så lätt att vi pedagoger blir ivriga och frågar allt mer enträget för att rikta lärandet i den riktning vi hade tänkt oss.

Men vi behöver stanna upp här och låta vår vuxna syn på världen möta barnens värld. När tvååringarna i vår grupp om och om igen drogs till vattenpölar och ateljéns vattenbalja så låg det nära till hands att dra slutsatsen att de var nyfikna på vatten och att direkt utforma verksamheten vidare utifrån den slutsatsen. Men när vi följde barnens utforskande, filmade och mötte filmen tillsammans med barnen så fanns det mer än det uppenbara att upptäcka. Det barnen möttes runt var utforskandet av ljud i form av, plask, stamp, plupp och dripp.

Vårt tillägg till verksamheten blev därför varierade möjligheter till ljudskap­ande med fler typer av material. Det som i första anblicken skulle kunna ha varit början till ett vattenprojekt blev också ett ljud och musikprojekt.

Närvaron, lyhördheten, dokumentationen och reflektionen hjälper oss att förstå barnens tankar så att vi kan bygga upp verksamheten med deras nyfikenhet som utgångspunkt. Utifrån ett rhizomatiskt sätt att tolka läroplanen blir det inte så viktigt vad vi tänker att barnen ska lära i olika situationer, men lärandet är i fokus i allra högsta grad genom obegränsade lärprocesser som slingrar sig hit och dit likt vitsippornas rotsystem. För mig handlar det här om ett oförutsägbart utforskande och ett nyfiket lärande i rörelse där olika uttrycksformer och läroplanens målområden krokar i varandra i det ständiga trasslet. Kunskapen växer fram under utforskandet och genom relationer som barnen skapar med varandra, med pedagoger och med miljöer och material. Vi behöver fråga oss vilka material som får våra barn att blomma och att skjuta iväg åt olika håll med tankar, idéer och frågor. Den rhizomatiska synen på lärande hjälper oss att stanna upp i mellanrummen med en flexibel riktning som möjliggör att tillvarata det som sägs och sker bland barnen.

Rösta

Hur tänker ni kring giftfritt i verksamheten?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin