Ingår i temat
Digga digitala verktyg
Läs senare

Femåringarna som gör reklamfilm

På Björknäs förskola i Nacka arbetar alla avdelningar med surfplattan som pedagogiskt verktyg. Femårsgruppen jobbar med en reklamfilm för sin korvkiosk.

30 Sep 2012

Foto: Anders WarneDet är morgonsamling på femårsavdelningen Vitsippan. Förskolläraren Eva-Mari Kallin ber en barngrupp med sommarspring i benen lugna sig och sitta still en stund. Gruppen planerar att bjuda in några grannförskolor till sin korvkiosk som de ska bygga på gården. Men hur ska de andra får veta att kiosken finns och när den öppnar? Med reklamfilm! De har redan gjort en tecknad variant, men i dag ska barnen spela in en film där de själva agerar framför kameran.
– Kommer ni ihåg när vi gjorde film med korvar på Ipaden? frågar Eva-Mari Kallin.

Nej, det minns de inte. Förskolläraren tar fram surfplattan och lägger den i mitten av ringen. Hon visar gruppen den animerade filmen som de gjort med appen Puppet Pals. Olika korvar åker in och ut i bild medan inspelade barnröster berättar: ”Jag är en korv med ketchup och senap… Ni kan köpa alla på Vitsippans korvkiosk”. I bakgrunden på surfplattan syns ett slott som ska gestalta korvkiosken i en ståtligare version. Eva-Mari Kallin tar ner ett stort papper från väggen där hon skrivit ner vad barngruppen sagt på temat tidigare. De har prövat olika filmsätt.

– Hur kan man filma? Här står att man kan filma vanligt, baklänges, strumpfilm (Puppet Pals) och med egna figurer. I dag filmar vi som vanligt. Vad ska vi säga? frågar Eva-Mari Kallin.

Albin sex år får läsa högt på lappen: Att det finns ketchup och senap och bröd om man vill. Var kiosken ligger, vilken tid man ska komma och att ”det är tusen bra”.

Sedan läser Albin upp barnens förklaring av vad reklam är:

– Vad det heter, vad det är, vad det gör, var man kan köpa det. Ibland luras de.

– Ja, kommer du ihåg vilket bra lur du kom på Saga? säger Eva-Mari Kallin till en flicka med diadem. Saga minns inte nu.

– Du sa: Man får jättelångt prinsesshår av den här såsen. Det var lite reklamlur, påminner Eva-Mari Kallin leende.

Sedan kollar hon med gruppen om det finns någon som inte vill vara med och filma.

Eva-Mari Kallin tar med sig Albin, Engla, Emil, Maximilian och surfplattan till ateljé-hörnan. På väggen hänger papper som barnen har målat på morgonen, en kioskscenografi med korvbilder, eftersom den riktiga kiosken inte är klar än.

– Vilken app ska vi ha? frågar Emil.

Till att börja med används ingen app, utan bara kameran. Eva-Mari Kallin ställer surfplattan på en stol så den får stöd och frågar vem som vill filma och vem som vill prata på filmen. Någon måste hålla i plattan så den inte välter och någon trycka på knappen.

– Alla kan inte filma samtidigt men alla kan få filma, förklarar hon. Vad ska vi säga?

– Korv, ketchup, senap, lök, föreslår Emil.

– Välkommen till Vitsippans korvkiosk, säger Albin.

– Eller 2012, säger Emil.

– Man ska säga maj, föreslår Corinne, som kommit in i rummet.

Sagt och gjort. Emil och Albin blir fnissiga och blyga när de ska stå framför kameran. Corinne är ”regissör” och får trycka på knappen när filmandet ska starta.

Tagning ett.

–Tystnad tagning, säger Eva-Mari Kallin.

Pojkarna framför kameran skrattar så de nästan glömmer vad de ska säga: Välkommen! Vi bjuder på lök, dressing… Och kanske glass, kanske festis. Den 21 maj 2012.

–Är ni färdiga? frågar Eva-Mari Kallin.

–Vi kollar på filmen så får vi kanske göra om, säger Emil.

Sagt och gjort. Men oj, någon hade kommit åt en knapp en gång för mycket. Filmen blev visst bara sex sekunder…

Tagning två.

– Spela lite mer teater den här gången, föreslår Eva-Mari Kallin.

Hon bjuder in en till pojke att vara med och filma. Elliott gillar att stå framför kameran och leka. Ett, två, tre:

– Välkommen till Vitsippans bröllop, fnissar han och håller om Corinne som skrattar.

Han springer fram till surfplattan och ropar in i kameralinsen:

– Hoppas ni vill gifta er med mig!

Det är ett internskämt i barngruppen att säga bröllop istället för korvkiosk efter att någon sa fel en gång. Brudparet fortsätter sin reklam med budskapet: Här finns ingenting i kiosken och det kostar mycket pengar!

– Ni larvar er, säger Albin bakom surfplattan.

– Vet ni vad som händer när man kommer så nära, bara Elliott syns, säger Eva-Mari Kallin.

Tagning tre. Corinne, Elliott, Emil och Albin står på scen. Maximilian vill filma och får hjälp av Eva-Mari Kallin att säga: klara färdiga, ett, två, tre. Kameran rullar. Men alla fyra syns inte i bild. De måste tränga ihop sig.

Filmen börjar korrekt med frasen: Välkommen till Vitsippans korvkiosk. Men sen ropar Corinne: Bröllop! Och så är skrattfesten igång.

– Lyssna inte på henne, hon har ketchup i huvudet, säger Elliott.

– Jösses vad ni flamsar, säger Eva-Mari Kallin och föreslår att de ska göra en ny tagning när barnen istället sjunger glassången om kiosken, den de hittade på under en lunch.

Tagning fyra. Fler barn på avdelningen kommer in för att sjunga glassången. Melodin är Eric Saades låt Popular med ny text av barnen. Refrängen upprepar ”Vitsippans korvkiosk, Vitsippans korvkiosk”. Barnen går tillsammans mot kameran i slutet av sången. När de tittar på filmen ser de att alla inte syns.

Tagning fem.

– Stå kvar där bak så syns alla, säger Eva-Mari Kallin.

Surfplattan bandar. Barnen sjunger: Kanske bjuder vi på glass om du handlar här hos oss – stopp!

Det blev ett bra slut.

– Nu sätter vi ihop allt, tycker Eva-Mari Kallin och lägger surfplattan på ett bord. Barnen samlas runt den, några lägger sig på bordet för att se.

De tittar på skärmen i mappen med alla de gamla animerade korvfilmerna och alla färska filmsnuttar. Det blir många filmer om man visar dem efter varandra.

– Det blir en långfilm, typ som bio, säger Albin.

Eva-Mari Kallin säger att de måste välja en film, kanske den sista där alla sjunger glassången?

Filmprojektet har hållit på i en och en halv timme. Några barn tröttnar nu och går och ritar och bygger istället med en förskollärare som sitter vid ett annat bord.

– Det är jobbigt att vänta, säger Emil.

Det är dags att avsluta. Klippningen får fortsätta en annan dag. Corinne säger att hon inte har gjort någon egen tecknad film, för hon var inte på förskolan då. Nu får hon sätta sig själv med surfplattan, appen Puppet Pals och Eva-Mari Kallin som stöd bredvid.

Under lunchen sätter sig Eva-Mari Kallin i personalrummet och visar fler pedagogiska exempel på sin surfplatta, eller lärplatta, som de kallar den i Nacka kommun. Hon funderar kring filmprojektet och vad barnen får ut av det. Framför allt handlar det om kommunikation tycker hon. Alla får pröva tekniken på sin nivå.

– Det blir en hel process, från tankar kring vad vi vill ha sagt och hur vi ska säga det, i ord och bild, till att planera och spela in filmerna, lägga på eventuella textavsnitt, och skicka iväg den.

Eva-Mari Kallin tycker att vuxna har ett ansvar att hjälpa barn navigera i det digitala mediesamhälle som de är en del i från födseln. De ser massor av reklam, menar hon, och det kan man börja prata om tidigt.

– I det här ingår en del käll- och mediekritik. Vad är reklam? Varför gör man reklam? Vem gör det? Är allt alltid sant som man säger i reklamen?Foto: Anders WarneJust möjligheten att skapa, berätta och leka med film och bild för att sedan snabbt klippa ihop det till en färdig liten produkt tycker hon är den största fördelen med surfplattan.

– Med kameran kan barnen producera mer än konsumera. Det blir mer kreativt, i förskolans anda, så som vi vill jobba, säger hon.

Efter att ha jobbat med surfplattan i ett och halvt år har Eva-Mari Kallin hunnit hitta både favoriter och fallgropar, som att fastna i ”appträsket”, som hon säger. Det finns en risk att det bara blir en ”spelmaskin” som vissa barn har väldigt svårt att lämna. Det viktiga är tycker hon, som i all pedagogisk verksamhet, att ha en tanke med det man gör och att en vuxen är med och samspelar. Surfplattan är ett verktyg för lärande. Men de begrepp barnen möter i surfplattan behöver de också uppleva på olika sätt i den fysiska världen för att lära sig förstå dem, betonar hon.

Pedagogisk dokumentation är ett annat vanligt användningsområde för plattan. På Björknäs förskola dokumenterar de tillsammans med barnen och filmer och bilder används sedan i utvecklingssamtalen. Filmer, foton och e-böcker barnen skapar skickas också med e-post till föräldrarna direkt, eller i digitala nyhetsbrev. Däremot lägger förskolan sällan ut bilder med barnens ansikten på nätet, och aldrig utan att föräldrarna först sett filmerna.

Eva-Mari Kallin är utsedd till ”digitalista” på tjugo procent på sin enhet. Digitalista är ett ord inspirerat av Reggio Emilia-filosofins ”ateljerista”, en konstpedagog. Men Eva-Mari Kallin är istället inspiratör i digitalt lärande. På fredagar har hon seminarier för andra, dokumenterar och planerar. Tips på nya appar och aktiviteter hittar hon på sociala medier. Att hitta rätt bland hundratusentals program är en utmaning och det gäller att inte ladda ner för många, säger hon. Hitta några få riktigt bra istället och utnyttja dem kreativt föreslår hon, som Bookcreator där man kan göra egna pekböcker med ljud, text och bild. Apparna är inte pedagogiska i sig, utan det är alltid pedagogen som gör jobbet, hävdar Eva-Mari Kallin.

– En bra app kan barn styra mycket av innehållet i själva. Appen blir ett ramverk att göra saker i, ett stöd. Den kan ofta användas på fler sätt bortom det som programmet är tänkt för.

Ett exempel är Soundtouch som används för att öva språkljud i alla åldrar. Ibland kan ett barn själv hålla i språksamling med appen. En annan variant är rörelselek där barnen rör sig som det djur vars ljud de hör från plattan.

En projektor tycker Eva-Mari Kallin är bra att ha också på förskolan så att barnen kan visa vad de gjort för andra, eller spela spel så alla ser och där man kan hjälpas åt och klura. På projektorn får barnen använda språket mer för att förklara för varandra vad man ska göra i spel, istället för att säga ”där, där!” och peka på skärmen. För barn med särskilda behov kan plattan användas för att träna exempelvis ordförståelse. Flera har tyckt att plattan är roligare att öva med än de klassiska inplastade språkkorten, berättar Eva-Mari Kallin.

Ibland stöter hon på en oro för om det är utvecklande för barn att sitta vid skärmar i förskolan när många tillbringar tid hemma med dataspel, filmer och tv. Hon tycker det är stor skillnad, eftersom de vuxna i förskolan är med aktivt och har en pedagogisk idé. Att spela in film, som i dag, är dessutom en fysisk aktivitet i rummet.

Eva-Mari Kallin har själv ett privat intresse för digitala medier, men det var förskolechefen som startade processen och köpte in plattorna. Man får ta med surfplattan hem på fritiden för att pröva sig fram, om man vill. Målet för enheten är att alla förskollärare ska ha sin egen platta, men minst en per avdelning har de redan. Hur de sedan används varierar förstås. Eva-Mari Kallin tror att det är bättre att försöka inspirera än tvinga anställda till något. Kurser och inspiration i hur man arbetar med surfplattan tror hon behövs, men inte i tekniken bakom. Däremot tror hon det är bra om man bekantar sig med verktygen själv, kanske hemma, och lär sig på samma sätt som barnen – genom att leka och pröva sig fram. Hon vet ingen kollega som protesterat mot tekniken som själv prövat att använda den.

– Alla kan inte lära sig allt och alla är inte lika intresserade. Men de som inte var på först blev det sen väldigt snabbt.

FAKTA

Björknäs förskola i Nacka
Cirka 90 barn fördelade på fem avdelningar
Personal: Nio barnskötare och åtta förskollärare.
Driftsform: Kommunal med profil mot digital ”lärplatta”

Nacka kommun och surfplattan

Nackas kommunala förskolor var först i landet med att arbeta med surfplattor och har hunnit bli föregångare för många andra. 2011 startade ett första projekt av en förskolechef och kommunens skolutvecklare. Projektet, som innebär att förskolor får handledning och att resultaten analyseras av pedagogerna är nu är i ”fas två”. Tio förskolor och fem grundskolor med förskoleklasser är med. Varje förskolechef beslutar hur många surfplattor som ska köpas in. Apparna betalas sedan via presentkort kopplade till Itunes-konton som flera avdelningar delar på – en tillfällig lösning i väntan på ett licensavtal för förskolor och skolor.

Filmer som visar hur surfplattan används: http://www.youtube.com/njutbildning

Alla artiklar i temat Digga digitala verktyg (9)

Rösta

Vad tycker du om regeringens förslag om läsa, skriva, räkna-garantin?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin