Läs senare

Förskola med musikglädje – från rock till klassiskt

På Ängstugan i Nyköping är ”storsången” på fredagarna en höjdpunkt för både vuxna och barn.

08 Jan 2007

Lekhallen är full av musik. I ena hörnan står ett riktigt trumset. I det andra finns egenhändigt tillverkade trummor. På väggarna hänger mappar med sånger och klassiska musiksagor. Behövs mer inspiration finns ett prydligt musikbibliotek med sångböcker, cd-skivor och olika musikinstrument i korridoren.
Ewa Sköld, som håller i ”storsången” på fredagarna, förbereder sig och tar fram gitarr, notställ och tre lockande lådor. Hon väljer spår från en ny cd-skiva, ett fynd från en resa i Sydafrika. Förskolan ska arbeta med ett globalt tema och musiken är en del, berättar hon, och känner på rytmen.
Från småbarnsavdelningen Violen kommer sex barn intassande och slår sig ner på den runda samlingsmattan och småpratar omNalle Puh på Ewas tröja. Den andra småbarnsavdelningen Blåklockan fyller på.
Gruppen värmer upp genom att klappa på olika kroppsdelar. En efter en hittar magen, låren och knäna. Övningen avslutas med en stor kram. Man ska tycka om sig själv.
Terminen är ganska ung och för flera av barnen är det första gången de är med om en storsång med alla sex avdelningar.
”Är det någon som vill spela på en trumma?” undrar Ewa. ”Ja”, säger en pojke lite försiktigt. Hon greppar gitarren och den färgglada trumman börjar gå runt. En liten flicka hittar omedelbart rytmen och trummar taktfast. Ett annat barn studerar trumpinnen ingående och skickar den sedan vidare. Alla som vill får höra sitt namn och trumma till sången och berätta om de mår bra.

Marie Karlsson, förskollärare på Violen, sitter med två barn i knät och assisterar där det behövs. Det är stor skillnad när barnen varit med ett tag. På vårterminen kan de alla sånger och rörelser, berättar hon.
Ewa tar fram sin fina guldlåda, lyfter på locket och smyger fram kossan Rosa. Dags för mungymnastik. Ewa lägger sig på alla fyra och demonstrerar hur kossan äter och säger ”blä” med tungan ystert viftande runt munnen. Några barn är snabbt med på noterna.
Dags för det gröna paketet. ”Ska vi knacka på någonstans?” ”Under”, tycker ett barn, ”på” ett annat. Ewa knackar och det pruttar högt och ljudligt. Stort fnitter.
I lådan ligger Mozart, en liten vit nalle som tycker mycket om piano. Tillsammans lockar barn och vuxna fram hans blyga kompis Tango.
Ewa hämtar en sång från väggen. ”Bä, bä” ropar en flicka när ett ulligt lamm hamnar på flanellografen. När sagan/sången är berättad och sjungen är det dags för en rörelsesång igen. Upp på fötter och klappa, stampa och hoppa. Två barn fattar varandras händer och börjar dansa. Initiativet sporrar flera att dansa ihop. Ewa improviserar och följer gruppen.
Nu är spänningen på den tredje lådan stor. Här bor Mors lilla Olle. Ewa dramatiserar sagan med olika figurer.
– Samlingarna brukar vara precis fulla. När alla sex avdelningar är här blir det en mötesplats för syskon. Det är jättebra för dem, säger Marie.
Samlingen är kravlös. Ingen måste prestera något. Även de som står stilla upplever något. När de stått stilla några veckor kanske det börjar spritta lite och vi ser att de börjar röra på sig. De små lär sig rörelserna av de äldre.
Både barn och vuxna ser fram mot storsången. Att gå på samlingen är frivilligt. De vuxna frågar vilka som vill vara med, men det är nästan aldrig någon som väljer bort det, berättar hon.
På Maries småbarnsavdelning har de små musiksamlingar flera gånger varje dag. Så fort någon sjunger eller sätter på musik kommer barnen och vill vara med. Ofta ber de om att få lyssna på ett band.
–Musik är grunden för inlärning. De får språk, fantasilek, drama, glädje och sammanhållning.

Nu kommer nya deltagare. Gullvivan, Vallmon, Smörblomman och Mandelblomman ansluter. De som redan är inne låter sig inte störas. Samlingen växer. Rummet fylls av sjungande barn och vuxna.
Att barnen kommer och går är inget som stör. Det händer alltid saker och det spelar inte någon roll om det är ett barn eller hundra, förklarar Ewa.
Hon rockar loss med den lurviga kasper- dockan Henke som är lite upprörd över att de glömt bort att han gift sig. Dags för frugan Rock-Olga att göra entré. Det äkta paret diskuterar om man kan pussas offentligt. Publiken skrattar och Henke blir förnärmad.
Ewa tar gitarren och drar några rörelsesånger med de nykomna. Det märks att de äldre barnen känner till sångerna. De kommer med förslag på rörelser och vad händerna och fötterna kan. ”Fingerspring” kommer en pojke på att det heter när man viftar med fingrarna över huvudet.
Ewa börjar nynna på en bekant melodi. Pippisången är populär, många kan texten. De reser vidare. I djungeln möter de bland annat en antilop och ett lejon som smyger fram på savannen. Pytonormen kramar sin kompis tills kompisen säger ”Stopp!”. Det ser väldigt kul ut när alla förvandlas till strutsar som har huvudet i sanden. Dags att säga hej till småbarnen som går in till sig.
De som är kvar samlas på mattan. Ewa ska berätta en saga som nästan alla har hört och kan hjälpa till att berätta. ”Haydn!”, säger barnen när Ewa sätter bilden på flanellografen. ”Vad tyckte han om?” ”Gräddbakelser med körsbär!” ”Hur låter musiken som han skrev?” Många börjar nynna på samma melodi. Alla låtsassmakar på bakverket och slickar både uppåt och nedåt på skeden. Sagan fortsätter och plötsligt handlar diskussionen om vad en konsert och en kompositör är. Fortissimo är samma sak som ett ”kablonk!” förklarar en pojke. ”Vill ni höra musiken?” undrar Ewa. ”Man behöver inte vara rädd. Då kan man hålla för öronen”, tröstar en pojke som tyckt att kablonket varit skrämmande. Alla lyssnar uppmärksamt. Ploff! Där kom det.
Barnen vill gärna höra sagan om snöflingemusiken. ”Musiken också!”, säger en pojke som tycker mycket om stycket av Brahms. Han står mitt i ringen och lever med i nyanserna när det är dags att lyssna och virvla till musiken.

Oftast brukar samlingen avslutas lugnt med avslappning. Men i dag får de som vill vara kvar och spela på instrumenten. Många vill prova de olika trummorna. Tur att trumpinnarna är specialtillverkade av rullad plastfilm. Rockmusiken börjar ljuda ur bandspelaren och alla spelar till. Det är bara att konstatera att det rockar fett.
Barnen önskar ofta att få använda instrumenten, så ibland upplåts rummet en eftermiddag då alla som vill får komma och gå, berättar Ewa.
–Det är inte bara rockmusik. Vi trummar mycket till Astrid Lindgrens sånger och spelar till klassisk musik. Jag vill att de ska veta att man kan använda all musik. Musiken ska vara ett redskap att nå sig själv.
Ängstugans förskola har musik, gymnastik och rörelse och skogen som inriktning. Ewa, som har musik som största intresse valde att arbeta med den. Hon arbetar på avdelning, men frikopplas för att hålla i storsången och arbeta med enskilda barn på avdelningarna.
Musik är ”allt”, tycker Ewa, som själv spelar trumpet, sjunger i kör och är med i en musikalgrupp. Hon har också gått en musikutbildning för förskolan på Svalövs folkhögskola och en introduktionskurs i musikterapi.
Eftersom Ewa vid flera tillfällen hållit gitarrkurser finns det numer minst en på avdelningarna som spelar gitarr. Varje avdelning har en egen gitarr.
–Musik är så viktigt. Alla avdelningar har flera musiksamlingar om dagen. Det är många vuxna som tycker om att spela och sjunga.
Ett tag fanns en rockgrupp för barn med särskilda behov. Att få rocka av sig gör att barn med mycket spring i kroppen blir mycket lugnare, menar Ewa.
Det är viktigt att få tillgång till olika sorters musik. Just nu är till exempel schlagerintresset stort. Många ser sångtävlingar på tv, berättar hon.
–Mitt mål är att ge barnen allt. De behöver tillgång till alla känslor genom musiken. Det får de här.
För några år sedan arbetade förskolan länge med Haydn. Ewa använde en berättelse ur en bok som heter ”Haydns gräddbakelse”, anpassade den efter förskolebarn och gjorde egna flanofigurer. Barnen berättade sagan och lyssnade på musiken och tog efter ett tag över totalt, berättar Ewa och Marie, och visar barnens bilder av kompositören.
–Det var ett fantastiskt år. Haydn var med i leken på alla avdelningar. Hela sandlådan var full av gräddbakelser, säger Ewa.
Hon intervjuade barnen och skapade tillsammans en ordlista med nya ord som barnen plockat upp under arbetet.
Det är inte omöjligt att upplevelserna i förskolan kan ha inspirerat några av barnen, tror Ewa. Flera barn har gått vidare med musiken. En pojke spelar saxofon. Här om dagen berättade en mamma att hon varit ”tvungen” att köpa en gitarr eftersom hennes son ville bli lika bra som Ewa.
–De har fått smakprov på olika sorters musik och känna vad de gillar.

Fakta Ängstugans förskola i Nyköping har sex avdelningar med sammanlagt 106 barn.

Femåringarnas nya ord och tankar efter temaarbetet om Haydn:
Noter: krumelurer som ser ut som stolar
Tonsättare: musikör
Dirigent: musikhållare
Fortissimo: trimissemo, klabonk
Big Ben: klockhus, kyrka

Karin Björkman

Rösta

Hur fungerar arbetet med modersmål hos er?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin