Läs senare

Förskollärarens roll som fostrare

fostranTre grundtankar formar fostran i förskolan: varje barn är unikt, alla ska få en stabil grund för ett gott liv – och för det krävs ordning. Det hävdar forskaren Airi Bigsten i en ny avhandling.

09 Nov 2015

Airi Bigsten arbetade i tre decennier som för­skollärare i Falköp­ing. Under alla år fick hon då och då höra av sina kollegor att hon var dålig på att sätta gränser. Hon höll inte med. Snarare handlade det om att hon placerade ut gränspålarna på ett annat sätt än arbetskamraterna. I stället för att peka med hela handen diskuterade hon med barnen för att få höra deras synpunkter – och i bästa fall nå fram till ett gemensamt beslut.Men kommentarerna om över­driven snällhet fäste någon­stans i bakhuvudet och när hon i fortbildningssyfte började forska i pedagogik blev just regelsättning och fostran hennes ämne. Nu utbildar hon förskollärare vid Göteborgs universitet och under sommaren disputerade hon med en doktorsavhandling om hur förskollärare ser på sin roll som fostrare.

– Det finns mycket forskning som talar om att så här och så här ska förskollärare göra – och jag hade själv i tidigare studier gjort en massa tolkningar av sam­spelet mellan lärare och barn, till exempel att gröten måste vara uppäten innan man får mer juice. Nu ville jag ta reda på hur förskollärarna själva resonerar. Det finns så vitt jag vet ingen tid­igare forskning där deras röster blir hörda i frågor om fostran i förskolan. Ingen har efterfrågat förskollärarens egen syn på sitt handlande, säger Airi Bigsten.

Hon studerade nio kvinnliga anställda – förskollärare, barnskötare, lärare och blivande lär­are – på fyra förskolor på två orter i Västsverige. Var och en filmades under någon timmes arbete och intervjuades i efterhand om varför de gjort som de gjort i vissa situationer. Det begränsade materialet gör att resultaten inte är generaliserbara, men Airi Bigsten tycker ändå hon hittat intressanta och relevanta mönster i personalens resonemang.

– Jag var inte ute efter att hitta den stora sanningen. Det är just de här förskollärarnas sätt att se på sina bevekelsegrunder som blir synliga. Men jag känner igen mycket från min tid i förskolan och det är mycket troligt att många förskollärare skulle kunna agera som de här nio gör.

Det Airi Bigsten fann var att fostran i förskolan sker och kan förstås utifrån tre övergripande teman.

För det första ses varje barn som en unik individ som ska accept­eras och bemötas på sina egna villkor.

– Alla är olika men har samma värde och ska inkluderas i gemenskapen. Men du får som barn inte vara för olikt! Det finns gränser. Du får varken skada dig själv eller dina kamrater. Du får heller inte ta för mycket plats, på de andra barnens bekostnad. Förskollärarna balanserar hela tiden mellan det enskilda barn­ets behov och kollektivets bästa, säger Airi Bigsten.

För det andra krävs ordning, för att verksamheten ska flyta smidigt och barnen kunna fostras till goda medborgare. I grunden är kravet på ordning moral­iskt. Det handlar till stor del om att ta hänsyn till och respektera andra, och ta ansvar för sina egna handlingar.

– Det finns också en konsensuskultur och kanske en rädsla för kaos och tappad kontroll. Erfarna förskollärare vet vad olika situationer kan leda till och går ibland in i skeenden för att avleda och förebygga bråk. Men det gör samtidigt att barnen får färre möjligheter att lära sig förhandla i konfliktsituationer.

För det tredje ska en stabil grund läggas för den framtida existensen. Varje barns självförtroende och självkänsla ska stärkas och i gruppen ska de gemensamt lära sig ta ansvar för de inbördes relationerna.

– De ska få tillit till sina kam­rater och den egna förmågan, så att de tror sig kunna lösa de problem som väntar i livet.

De tre temana för fostran är sammanvävda och personalen på förskolorna försökte förhålla sig till alla tre samtidigt. Airi Bigsten ser ändå det första och det tredje, uniciteten och existensen, som något överordnade. Det andra, ordningen, kan i olika situationer vara antingen mål eller medel – eller både och.

Teorier om fostran grundas i moralen – alltså åsikter om vad som är rätt och fel, gott och ont. Airi Bigsten konstaterar att det är trångt om tid för moralisk reflektion, vilket innebär att personalens agerande ofta är intuitivt och vanemässigt.

Man handlar ibland utifrån egna erfarenheter och reflekterar inte alltid över hur det förhåller sig till läroplanen. Där står vilka värden som ska förankras i den dagliga verksamheten, men texten är väldigt öppen för tolkning.

Alltså kan tolkningarna och agerandet variera. Men det behöver inte vara något stort problem, så länge alla håller sig inom rimliga gränser.

Många tror att barn måste ha samma regler hemma och i förskolan, för att inte bli förvirrade. Men barn blir inte alls förvirrade, de har känselspröten ute och vet precis vad de har att förhålla sig till. Är någon förskollärare lite strängare vänder de sig i vissa situationer till en annan. De vet att människor är olika och bemöter andra på skilda sätt.

Normerna som förmedlas har inte förändrats över tid, tycker Airi Bigsten.

– Det har under mitt yrkesliv alltid handlat om att ge barn­en goda vanor – man sitter ned vid bordet och skickar maten till varandra, man ska inte slå sina kamrater för då blir de ledsna och om de blir ledsna ska man trösta.

Airi Bigsten berömmer förskollärarnas sätt att hantera sina komplexa arbetsuppgifter, som det kommer till uttryck i deras resonemang. Men ett och annat kan bli ännu bättre. Hon efterlyser fler diskussioner, både på förskollärarutbildningen och i arbetslagen, och hoppas att hennes forskning ska bidra med nya begrepp och tankesätt.

Det behövs många samtal om vad som ska förmedlas till barnen, hur det sker i dag och om det finns bättre sätt. Och varför inte involvera barnen, så de får inflytande över sin vardag? De ska ändå bli framtida medborg­are – eller är det förresten redan.


Fotnot: Airi Bigstens avhandling heter Fostran i förskolan. De har lagts fram vid institutionen för pedagogik, kommunikation och lärande vid Göteborgs universitet.

Rösta

Hur fungerar arbetet med modersmål hos er?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin