Läs senare

Handlingar säger mer än 1000 ord

KrönikaBarnen tror på det vi säger – upp till sexårsåldern. Därefter litar de mer på vad de ser och observerar, skriver Christian Eidevald.

av Christian Eidevald
12 Apr 2017
12 Apr 2017
Christian Eidevald är förskollärare, forskare och förskollärarutbildare vid Stockholms universitet

I ett medelklassamhälle i staten Illinois i USA berättade forskare för 400 barn att det, när de var unga, fanns en ”väldigt, väldigt smart” person i klassen. Flickorna som var fem år trodde att den personen var en flicka. Pojkarna trodde att det var en pojke. Vid sex års ålder trodde däremot både flickor och pojkar oftare att det smarta barnet var en pojke. Smarthet var alltså en egenskap som av både flickor och pojkar vid sex års ålder kopplades till pojkar. ”Snällhet” och ”duktighet” kopplades samtidigt oftare till flickor. De flickor som trodde det smarta barnet var en pojke undvek aktiviteter som uppfattades vara för ”smarta barn”, medan pojkar visade större intresse att ta sig an dessa uppgifter. Föreställningar om vem som är smart hade alltså en omedelbar effekt på barns intresse och på vilka aktiviteter de uppfattade vara lämpliga för dem.

Själv tyckte jag också att en av killarna i klassen var smartast, när jag gick i skolan.

Studien har gett upphov till en rad frågor: Vad beror det på att flickor vid just sex års ålder inte självklart ser sig tillhöra gruppen ”smarta människor”? Vad får det för konsekvenser? Ser det likadant ut i Sverige? Flera medier har tagit upp frågan. Bland annat TV4:s Nyhetsmorgon, där jag var inbjuden för att ge min syn.

Sexåringens hjärna är i en ”brytningstid”. Upp till fem års ålder ges berättelser, egna tankar och fantasier samma verklighetstyngd som det de ser omkring sig. Vid sex års ålder utvecklas hjärnan till att det barnet ser och observerar ges högre sanningsvärde. Detta är en viktig utveckling för att hantera sin omvärld, genom att kunna förstå vad som är fakta, verklighet, berättelser och önskningar. Om vi pratar med femåringar om att både pojkar och flickor är smarta, så ges det samma sanningsvärde som om det oftast är pojkar som uppmärksammas för att vara smarta (och män som oftast uttalar sig som experter). Vid sex års ålder börjar barnen däremot ge handlingar och det de ser högre sanningsvärde. Om flickor oftare blir uppmuntrade för att det är ”snälla” och ”duktiga”, och pojkar för att de är ”smarta”, kommer det ges större tyngd än om vi berättar att könet inte är viktigt för vem man är eller kan bli.

Skolinspektionens senaste kvalitetsgranskning om förskolans arbete med jämställdhet, där jag och Ingegerd Tallberg Broman anlitats som vetenskapliga experter, visar att drygt tre fjärdedelar av granskade huvudmän och förskolechefer inte ger tillräckliga förutsättningar för arbetet med att motverka traditionella könsmönster och könsroller. Den amerikanska studien visar varför detta arbete är viktigt. Barnen drar inte enbart slutsatser utifrån vad vi säger, utan också utifrån hur vi gör jämställdhet.

Rösta

Vad är det bästa som hänt på jobbet under 2017?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin