Läs senare

Här är det våga som gäller

Kropp, röst och cd-spelare. Det är vad en förskollärare behöver använda i musiken. Och det är också de tre element som lärarstudenterna i Växjö använder när de har musiklektion i rytm, rim, ramsor och språkutveckling.

12 Jan 2010

Äppel, päppel, pirum, parum. Kråkan satt på tallekvist… Den välkända ramsan ljuder genom salen där förskollärarstudenterna i Växjö samlats i en cirkel. Kär ramsa har många ljud. Först läser eleverna ramsan med vanlig röst, sedan fort, fort. Så lååångsamt. Sedan argt. Sedan glatt. Blygt. Oroligt. Och som en morfar. Som en faster. Röstlägen går upp och ned, ansikten grimaserar. Sanningen att säga är det rytmikläraren Liselotte (Lotta) Törngren-Franzén som håller täten. Hon leker intensivt med ansiktsuttryck och med rösten. Eleverna hänger på, något mer avvaktande.
–Det viktigaste vi lär studenterna är att de ska våga! De måste komma över hindren att röra sig. De måste våga använda sig själva med barnen: kropp, röst och mimik. Kroppsspråk är enormt viktigt när man är förskollärare. Om inte de vuxna vågar leka med i musiken i förskolan, då blir det inget. Då blir de sittande på golvet med sångpåsar. Och musik är så mycket mer än så! säger Lotta Törngren-Franzén, som är inriktningsansvarig för de musikdidaktiska kurserna.

Musik i förskolan är sång, lek, dans, spel, att skapa och att lyssna, säger Lotta Törngren-Franzén. Och musik kan användas i hela förskolans verksamhet, menar hon och beklagar att musiken inte sällan reduceras till en styck sångsamling i veckan.
–Jag kan inte se ett enda av förskolans mål som inte kan nås med hjälp av musik och rytmik, säger hon.
Låt säga att en förskola arbetar med temat känslor. Klassisk musik är ett bra utgångsläge för att tala om känslor. Själv har Lotta Törngren-Franzén i förskolor klätt ut sig till John Blund, som går och knackar på i olika hus. Hur mår människorna i det här huset? frågar hon barnen och låter ett glatt musikstycke gå igång. De är glada, säger barnen. Vad gör människorna i huset? undrar Lotta. Leker indianer, ropar barnen. Så kan alla hoppa runt till musiken och leka indianer en stund.
–Då har jag startat gladtemat. Sedan kan personalen och barnen fortsätta att dansa glada danser, måla glada masker, prata om hur man ser ut när man är glad och hur glädjen känns i kroppen.
En annan dag blir det dags för John Blund att öppna dörren till ett sorgset hus.
Alla människor är musikaliska, slår Lotta Törngren-Franzén fast. Vi är förprogrammerade att reagera på musik. Pulsen känner vi redan i moderlivet. Alla människor kan utveckla sin musikalitet om vi bara ges utrymme. Och här har förskolan en oerhört viktigt roll, enligt rytmikläraren. Lotta Törngren-Franzén går så långt som att tala om barnens rättighet att få lära sig uttrycka puls, spela och dansa i förskolan.
–Det ska vara lust, glädje, bus och skoj. Alla barn reagerar på musik om vi vuxna ger dem spelrum och inte håller dem tillbaka. Sjunger läraren tyst, sjunger barnen tyst. Visar personalen osäkerhet kan musik bli töntigt till och med för ett förskolebarn.
Ett vanligt missförstånd inom förskolan och i arbetet med yngre barn i skolan är att musik är lika med sång. Men för barn är musik främst rörelse, säger Lotta Törngren-Franzén. Lärarstudenten Senita Mesinovic bekräftar bilden av att musik för många är sång och ackompanjemang:
–Innan jag hade lektionerna i musik tänkte jag alltid att det ska finnas en förskollärare som spelar gitarr eller att man måste kunna sjunga. Men så behöver det ju inte vara. Vi har lärt oss att musik också är ramsor och att klappa, säger hon.

I lektionssalen har Petra Assarsson tagit över. Hon är musikpedagog och undervisar bland annat i musikdidaktik på förskollärarutbildningen i Växjö. I bakgrunden pulserar en instrumentell rap-låt. Den tänkta situationen är en samling. Många barn räcker upp handen och vill berätta något de har gjort på morgonen eller på väg till förskolan, men alla orkar inte riktigt lyssna på de andras, ibland mångordiga, berättelser. Varför inte öva rytm och rörelse i stället? Alla ställer sig upp och hittar rap-gunget i knäna.
–Vad gjorde du på morgonen? pratsjunger Petra Assarsson och gör en klassisk rap-pekrörelse mot studenten bredvid.
Efter lite instruktioner faller polletten på plats. Alla sjunger tillsammans frågan och riktar den pekandes till barnet (lärarstudenten).
–Borstá tänder, svarar hon i takt med musiken.
–Vad gjorde du på morgonen? Nu riktas frågan mot nästa person i ringen.
–Åkte buss.
Så går frågan runt. På varv två får ”barnen” med enbart rörelser visa hur de steg upp, åt frukost eller åkte bil. I grupper om fyra får de också omvandla någon välkänd barnsång eller ramsa till en egen rap med rörelser. Vad vinner Imse Vimse på att poppas upp? frågar Petra Assarsson sina studenter. Det blir roligare och koncentrationsförmågan, kroppsuppfattningen och gruppkänslan stärks. Barnen övar motorik och språk, är några av svaren.
–Oavsett vad du ska förmedla till barn-en, så minns de det mycket bättre om du förmedlar det via musik och rörelse. Upplevelserna sätter sig i barnens själ och kropp – då tar de med sig kunskapen. Musiken ökar koncentrationsförmågan och stressen försvinner. Det har jag själv märkt på praktik, säger Sanije Zoluti.

Lärarstudenterna på inriktningen ”Lek, lär-ande och utveckling i förskolan” har det förhållandevis väl förspänt vad gäller musik. De Växjöstudenter som inte valt estetisk inriktning har relativt mycket musik i jämförelse med blivande förskollärare i exempelvis Uppsala, där de flesta bara har nio timmar musik på hela utbildningen. Växjöstudenterna börjar med en halvdag på termin ett, då de just får en inblick i betydelsen av kroppsspråk och mimik. De lär sig också att skilja på kunskaper i musik – att lära sig exempelvis puls – och kunskaper med musik – att barnen förvärvar kunskaper i språk och matematik genom musiken. Detta första smakprov i musik följs upp vid ett par lektionstillfällen under termin två. Sedan följer den mer rejäla musikkursen under termin tre: tio tillfällen à tre timmar. Här undervisas studenterna i puls, rytm, musik och känslor, musik och matematik med mera. För den som får blodad tand finns sedan möjlighet att välja specialisering i musik.
Tre ackord på gitarren lär sig Växjöstud-enterna under termin tre. Många vill just lära sig att kompa – om än lite. Tre ackord räcker långt, påpekar Petra Assarsson. Annars är huvudsaken just att de blivande förskollär-arna lär sig att se musikens möjligheter. Många tror till exempel att det är svårt att använda musik bland de allra minsta barnen. Då brukar Lotta Törngren-Franzén sätta på en videoinspelning från en musikstund med en grupp 1–3-åringar.
–Filmen får studenterna att tappa hakan.
På filmen utspelar sig följande: Efter att ha lekt springstopp en stund ska barnen sätta sig i ring. Normalt sett är förskollärarna där och föser in rumpor på rätt plats i ringen. Men barnen klarar det själva – även om inte ringen blir perfekt. Därefter lyssnar barnen på I bergakungens sal och leker med kropp och röst. När det är dags att prova på äggmaracas får barnen upptäcka i egen takt hur ljudet uppkommer. Inte sällan vill en välvillig lärare hjälpa de barn som bara låter ägget ligga i handen. Forcera inte! Is i magen! är Lotta Törngren-Franzéns devis. Låt det ta veckor om så behövs. Mest av allt brukar trumsessionen imponera på studenterna. Barnen får då själva ta initiativ: nu vill just jag spela. Alla sitter lugnt och väntar på sin tur och litar på att de kommer att få spela – om de vill. När de väl går fram är de mycket stolta, de river av sitt trumsolo och lämnar efter lagom lång tid över till nästa.
–Här syns verkligen det kompetenta barnet!
Okej, barn vill musik. Men när inte personalgruppen vill? Om alla i arbetslaget har dåligt musiksjälvförtroende?
–Då behöver de fortbildning. En liten fortbildning kan göra en förändring, det har jag varit med om så många gånger. De behöver bli medvetna om sitt förhållningssätt och uppleva att oj, jag kan ju. Och jag får använda cd-spelare, säger Lotta Törngren-Franzén.
Det viktiga är att alla i arbetslaget tar ansvar för musiken. Alla behöver inte vara lika drivande eller hålla i exempelvis sångsamlingar, men alla ska vara med och planera dem. Och framför allt, påpekar Lotta Törngren-Franzén: alla är med och sjunger, klappar och rör sig.
–Musik i förskolan är ingen enmansshow!

FAKTA

Musikens utrymme vid lärarutbildningar, förskolor och grundskolor har successivt minskat under flera år, skriver lärarutbildare från tolv lärosäten till regeringen i juni 2007.
I en enkätundersökning gjord av Anna Marklund vid lärarutbildningen i Uppsala 2007, svarade nio av tolv lärosäten ja på frågan om det skett en nedskärning av praktiskt musicerande riktad mot yngre barn efter revideringen av lärarutbildningen 2000–2001. (Tolv av drygt 20 lärosäten svarade på enkäten.)
Lärare som utbildar sig vid musikhögskolor arbetar helst i kulturskolor, gymnasieskolan, folk- högskolor, senare årskurser i grundskolor eller utanför skolväsendet, enligt två studier från Göteborgs universitet (Stephan Bladh: Musiklärare – i utbildning och yrke : en longitudinell studie av musiklärare i Sverige, 2002, och Christer Bouij: Musik – mitt liv och kommande levebröd: en studie i musiklärares yrkessocialisation, 1998).
”Vi är allvarligt oroade över risken att musikverksamheten i förskola och skola försvinner helt för yngre barn”, skriver Kollegiet lärarutbildare i musik i ett brev till utbildningsdepartementet i mars 2009.

Alla artiklar i temat Musik för barnens skull (7)

Rösta

Hur fungerar arbetet med modersmål hos er?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin