Ingår i temat
Nyanlända
Läs senare

Här har språken huvudrollen

Barn med rötter i olika länder är en fantastisk resurs. Det menar förskol­lärarna på Dirigentens förskola som tar vara på det.

09 Aug 2016
Här har språken huvudrollen
Modersmålen får synas på Dirigentens förskola. Foto: Johan Eklund

Shne, 4 år, uttalar orden klart och tydligt och tittar på förskolläraren Emelie Johansson.
– La la? Vad var det för blomma då?

En röd, säger Shne. Hon vänder blicken mot laptopens skärm igen.

– Kanske en tulpan? fortsätter Emelie Johansson.

Shne nickar. Sedan klickar hon sig vidare på Skolverkets hemsida där det finns ordspel på olika modersmål. Deron, 4 år, sitter bredvid henne. De övar på ord på sydkurdiska, sorani. När de klickar på en bild av en symbol hörs en röst uttala ordet, som barnen upprepar.

Foto: Johan Eklund

Vi är på Dirigentens förskola i Kronoparken, en stadsdel i Karlstad där många har sina rötter i andra länder än Sverige. På förskolan har nästintill alla barn ett annat modersmål. Det är förmiddag vilket innebär att barnen väljer aktivitet bland lärmiljöerna runt om i lokalerna. Medan Shne och Deron övar begrepp vid datorn är de flesta 3–5-åringarna i ett rum och dansar med studenter från Karlstad universitet i ett pågående projekt. Andra ägnar sig åt att bygga med träklossar, titta på kortfilmer eller göra sig redo för att ge sig ut i skogen.

Förskolans väggar är täckta av dokumentation, teckningar, foton och – framför allt – ord på olika språk. På en fönsterruta, intill avklippta mjölkkartonger med nyplanterade växter, sitter fasttejpade lappar märkta med ord som jord, vatten och planta. Varje pappers­lapp pryds av en liten illustration. Svenska ord följs av översättningen på arabiska, kurdiska, serbiska eller något annat av det femtontal språk som pratas här. På lappen för vatten syns en vattensamling i blå tusch, ordet vatten skrivet på svenska och arabiska samt en bokstavering av ordets uttal – ”maa”.

Foto: Johan EklundDet är ett nytt inslag. För ett och ett halvt år sedan bestämde förskollärarna att modersmålet ska finnas i verksamheten hela tiden utifrån forskning som visar att modersmålsträning gynnar utvecklingen av det svenska språket.

– Vi jobbar mycket med begrepp och samlar på oss så vi kan arbeta med dem även när modersmålslärarna inte är här, säger Emelie Johansson.

I stället för att modersmålslärarna går iväg med barnet för enskild undervisning de 45 minuter i veckan som de är på plats bjuder förskollärarna in dem till aktiviteter som barnen redan är uppe i. Planteringsprojektet till exempel.

– Då har vi tagit med modersmålspedagogerna och berättat att vi har planterat och att de gärna får sätta upp begrepp kring det. Att de får prata om den pedagogiska dokumentationen och tillföra ord till den.

På så vis övar barnen på modersmålet utan att ta en paus i aktiviteten. Dessutom slipper barn känna sig utanför genom att avvika från gruppen. Det gör också andra barn nyfikna på språket, menar Emelie Johansson.

– Det blir statushöjande att barnen kan många språk, säger hon.

Den här förmiddagen är en polsk modersmålslärare på plats för att arbeta med ett barn. Kompisen, som pratar serbiska, kan inte hålla sig från att lära sig polska och sitter vid samma bord.

Förskolläraren Emelie Johansson passerar dem på väg till ateljén och bygg- och konstruktionsrummet, där hon huserar i dag. Förskolan arbetar med storarbetslag och förskollärarna är fördelade på olika delar av lokalerna. Intill dörröppningen till ateljén dyker Payam upp i sällskap av Lina. Payam, som har sorani som modersmål, berättar att hon och Lina, som pratar dari, kan räkna på kurdiska.

Foto: Johan Eklund– Ska jag visa? säger Payam och räknar till tio.

Innan Emelie Johansson hinner säga något går Payam över till engelska för att visa att hon kan även det. Hon räknar till ”twelve”. När Emelie Johansson frågar vad det är för siffra på svenska blir Payam osäker.

– Du räknade till tolv, säger Emelie Johansson.

I en annan del av lokalerna ligger Yassir i en soffa och tittar på en film om Pino med två kompisar när förskolläraren Anna-Karin Bjarby kliver in i rummet. Språket som talas i filmen är kirundi.

– Yassir, förstår du kirundi också? frågar Anna-Karin Bjarby.

Yassir skakar på huvudet. Han tittar ändå.

Så småningom reser han sig och skannar av en QR-kod på väggen med surfplattan för att se film på sitt modersmål, somaliska. Förskollärarna har klistrat upp lappar med direktlänkar till Utbildningsradions kortfilmer på olika språk. Om barnen vill höra födelsedagssånger på modersmålet finns det ett häfte de kan bläddra i och skanna av för att få fram rätt Youtubeklipp. Anna-Karin Bjarby beskriver QR-koderna som förskol­ans guldkorn just nu eftersom de gör språk­film­erna mer lättillgängliga.

– Är det så att man ska upp med en dator och knappa fram en länk tappar barnen ofta intresset, säger hon.

Storarbetslagets tre surfplattor är också fyllda med språkappar. De används flitigt.

Sedan modersmålsinlärningen fått en central roll på förskolan har det blivit en helt annan attityd till språk, berättar Anna-Karin Bjarby. Barnen pratar om språk med varandra, tycker det är roligt att fråga saker som ”vad heter banan på kurdiska” och vill gärna höra förskollärarna uttala orden.

– Man ser en annan utveckling hos barn­en nu. Just hur språket blir mer integrerat, säger hon.

Foto: Johan EklundDet har även blivit mer naturligt att blanda svenska med hemspråket. Emelie Johansson förklarar att språket tidigare var situationsbundet, barnen pratade modersmålet hemma och svenska på förskolan.

– Tidigare var det jättesvårt att få dem att säga vad mjölk heter på deras språk vid matbordet. Barnen kopplade det egna språket till en viss plats, säger hon.

Det beror till viss del på att förskolan har ändrat förhållningssätt till vårdnadshavarna. Förr var kontakten sisådär på grund av språkförbistring. Nu tar förskollärarna del av vårdnadshavarnas kunskaper till översättning, hur man firar olika traditioner och ber dem förklara hur man ser på saker inom olika kulturer.

Emelie Johansson säger att de nu för tiden är mer nyfikna på vad vårdnadshavarna känner och förväntar sig inte att de alltid ska rätta sig efter förskolans normer. Hon är noga med att fråga om föräldrarnas tankar och föra fram vad förskolan är för verksamhet och vad förskollärarna har för syn på saker och ting. Föräldrar har till exempel varit oroliga för att barnet inte ska lära sig svenska tillräckligt och försökt prata det så mycket som möjligt i hemmet, men efter att förskollärarna förklarat hur bra modersmålet är för utvecklingen av svenskan har det skett en förändring.

På utvecklingssamtalen är tolk med när det behövs för att förklara styrdokumentens krång­liga begrepp.

– Eftersom man kan ha språkliga missuppfattningar frågar jag gång på gång om vårdnadshavarna förstår vad jag säger, berättar Emelie Johansson.

Det har lett till färre missförstånd. Hon nämner en situation där en förälder inte ville att barnen skulle vara med i dansen som universitetsstudenterna håller i. Föräldern sa att hon inte delade Emelie Johanssons värderingar. I stället för att låta barnet avstå från dansen tog hon en diskussion med föräldern, som visade sig ha en annan föreställning av dans än det förskolan arbetade med.

– Då hade vi misslyckats i kommunikationen. När jag förklarade att dans här handlar om rörelsekvaliteter och kroppsuppfattning, att det inte är showdans, förstod hon. Då gick det bra, säger Emelie Johansson.

Hon menar att det är lätt att skapa sig en bild av varandra som inte stämmer. Bara för att en förälder är född i ett visst land betyder det inte att hen har samma kulturella identitet som en annan förälder från det landet. Samma sak med barnen. Vid ett tillfälle när arbetssättet var nytt placerade förskollärarna ut foton på barnens ansikten på en karta, i ett försök att lyfta deras hemkulturer. Då utbrast ett barn ”men jag är ju från Sverige”.

– Det är lätt att tillskriva barnen en kulturell tillhörighet som de inte känner att de står på. Man får vara väldigt vaksam, säger förskolläraren Pernilla M Johannesson.

Det drar ihop sig till lunch, avdelningarna samlas för sig. När barnen i Anna-Karin Bjarbys grupp ställer sig upp och räknar på sina hemspråk, och förskollärarna försöker sig på uttalen, lyser barnen av stolthet.

 

Fotnot: Pernilla M Johannesson har efter att reportaget gjordes bytt jobb och är nu förskolechef.

Dirigentens förskola i Karlstad

Drygt 95 procent av barnen har ett annat modersmål än svenska. För ett och ett halvt år sedan inledde förskolan ett utvecklingsarbete för att främja flerspråkighet. Förskollärarna tog del av forskning, deltog i förskollärarlyftet om flerspråkighet och fördjupade sig i skollagen, barnkonventionen och förskolans uppdrag för att ge barnen de bästa förutsättningarna att utveckla modersmålet som det svenska språket.

Sedan Dirigentens förskola började arbeta mer aktivt med flerspråkighet pratar barnen mer om språk med varandra.

Rösta

Vad har du gett för nyhetslöfte?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin