Ingår i temat
Fokus på de yngsta
Läs senare

Här vet alla att små barn kan

På förskolan Dimman i Kristinehamn ser man massor av möjligheter till lärande för de yngsta.

10 Sep 2010

Barnen och personalen på avdelningen Molnet har samlats runt den runda gröna mattan på golvet för morgonens samling. I dag ska man fiska med bokstavsfiskarna som en lekfull träning i läs- och språkutveckling. Förskolläraren Lotta Jansson håller i samlingen och börjar med att lägga ut sjön som fiskarna ska ligga i – ett blå- och vitrutigt tyg – över mattan. Sedan hjälps hon och barnen åt att sprida ut de röda tygfiskarna över dem. Varje fisk har en magnet inuti magen och en bokstav utanpå. På garderobsdörrarna vid rummets ena vägg sitter stora svarta bokstäver uppsatta, utskrivna på papper.

Madicken, som just har fyllt tre år, är den första fiskaren för dagen. Hon får upp en fisk med bokstaven M på och springer fram och håller den mot M:et på väggen.

Vem börjar på M? frågar Lotta Jansson.

Melker och jag, säger Madicken.

Melker, två år, lyssnar uppmärksamt och ser förtjust ut där han sitter på golvet.

Nu ska Hugo fiska. Han får upp ett A, men har inte lust att gå fram till väggen och visa. Madicken tar bokstaven istället och springer fram till rätt bokstav igen.

”Adam börjar på A, men han är inte här”, konstaterar barnen och Lotta Jansson tillsammans.

Samuel får ett N på magnetkroken. Melker gissar att Melker börjar på N.

M och N är ganska lika, säger Lotta Jansson och visar bokstäverna för barnen.

Fabian får upp ett K, men eftersom Kevin har slutat finns det inget barn här som börjar på K längre. Felix, som fyller två år i dag, tar upp fisken med ett T på från mattan, sätter fast den på magnetspöet med handen och går fram och håller fisken mot bokstaven T på väggen. Tre av barnen börjar på T: Therese, Theo och Thelma, Molnets minsting, som är ett år.

Barnen fortsätter att fiska bokstäver och gissar på namn i tur och ordning. När alla har fått fiska får Therese lägga båten i ”sjön” och så sjunger de sången om ”en liten båt som ofta blir våt om magen när det stänker” innan magnetfiskarna hängs tillbaka med klädnypor på repen framför fönstren igen.

–Men det är fritt fram för barnen att ta ner dem och leka med dem om de vill, säger Lotta Ehlin Jonsson, förskollärare på Molnet.

Några barn fortsätter att fiska andra fiskar i ett rum intill när den gemensamma samlingen är över.

Läslekprojektet är en nyhet på Dimmans förskola som Lotta Ehlin Jonsson har snappat upp under sin tid som lärledare i ett småbarnspedagogiksprojekt i Värmland (läs mer i artikel här intill). Metoden är hämtad från Öjaby förskola i Växjö, som har arbetat med läs- och språkträning med de yngsta barnen i förskolan i många år. I det första stadiet handlar det om att barnen ska lära sig att känna igen sitt namn som en ordbild och kanske också mammas, pappas och syskon-ens namn.

–Barnen tycker att det är jätteroligt, säger Lotta Ehlin Jonsson.

Hon har arbetat många år i förskoleklass och med flyktingbarn innan hon kom till Dimman och är särskilt intresserad av läs- och språkutveckling. En del arbetsmetoder har hon tagit med sig hit, som ett rimskåp och en meddelandelåda.

Det finns en social del i att läsa och skriva som vi försöker förklara för barnen. Till exempel att kunna läsa meddelanden från andra och skriva egna. Och att känna igen att pappas namn börjar med samma bokstav som kompisens.

På väggen hänger fotografier på barnen med namnskyltar som barnen själva har skrivit, på sitt eget personliga vis.

Förutom bokstavsfiskarna så använder man böcker, ärtpåsar med bokstäver på och mycket rim och ramsor, sång och rörelse i läs- och språkträningen i den här åldern, när man lär sig med hela kroppen. Inget barn behöver sitta still, det är helt okej att gå eller krypa omkring. Läsleken med fisk-arna är kopplad till temat ”vatten” som förskolan har arbetat med under hela året. De har hämtat snäckor på stranden och gjort i ordning en liten damm med en groda i som står ute i hallen. Över allt sitter bilder på båtar och fiskar och annat som har med vatten att göra, till och med på golvet eftersom barnen tycker om att sitta och ligga där. Och nu har man spunnit vidare på temat med bokstavsfiskarna.

Barnen har fått vara med hela tiden från det att vi började göra i ordning fiskarna, berättar Lotta Ehlin Jonsson.

Själva leken invigdes med en upplevelse då några i personalen klädde ut sig till fisk-are som kom på besök till barnen. Nu har man fiskat några gånger och märker redan stora framsteg hos barnen som snabbt har snappat upp vad det går ut på. Vissa barn har lärt sig känna igen flera av bokstäverna.

Lotta Ehlin Jonsson slår sig ner på golvet i ett av rummen och börjar läsa en saga om Nalle Puh, som handlar om vänskap. Till boken finns lösa illustrationer som hon fäster på väggen allt eftersom att figurerna dyker upp i texten. Några barn kryper omkring i soffan medan de lyssnar. Några tittar i andra böcker samtid-igt. Då och då ställer Lotta Ehlin Jonsson frågor till barnen medan hon läser, som hur det känns att var ledsen. Melker sitter i andra hörnet av rummet och bläddrar i en bok som han håller upp och ner.

–Det är märkligt att man säger att barn låtsasläser innan de kan läsa på riktigt när de egentligen håller på och tränar. Det är ju ingen som säger att barn låtsaspratar innan de kan prata på riktigt, säger Lotta Ehlin Jonsson.

Det finns många fördelar med att börja läs- och språkträna barnen tidigt, menar hon.

Barnen tycker att det är roligt och är otroligt mottagliga när intresset kommer från dem själva. Dessutom lär de av varandra i gruppen.

Men allt kan man inte göra gemensamt i grupp eftersom barnen är i olika åldrar och olika mycket intresserade. Det gäller att se varje individ, förklarar hon.

–Treåringarna som är väldigt intresserade av lästräning försöker vi sitta med för sig så mycket vi hinner. Thelma, ett år, kan inte gå än och kan därför inte gå fram till tavlan när vi fiskar bokstäver, men hon tycker att det är roligt och hänger med i alla fall. Det handlar om att skynda långsamt och försöka fånga upp vad barnen är intresserade av.

Som lärledare i småbarnspedagogik-projektet har Lotta Ehlin Jonsson fått många idéer och tips om hur man kan arbeta med de yngsta barnen. Och många aha-upplevelser. Till exempel har hon insett att det är vanligt att man säger nej till de yngre barnen utan att först tänka efter och att de stora barngrupperna har lett till att många utgår från de vuxnas behov när de arbetar med små barn. Nu vill hon lyfta fram möjligheterna och hoppas att fler ska upptäcka att man kan göra väldigt mycket även med de yngsta barnen, som matematik, rörelse, musik och läslek. Hon tycker att hon har fått bra gehör för det i sitt arbetslag.

På avdelningen Molnet delar fyra personer på tre heltidstjänster, tre förskollärare och en barnskötare, som arbetar med 16 barn. Lotta Ehlin Jonsson tänker ibland på hur mycket mer de skulle kunna göra med barnen om barngruppen var mindre och personalstyrkan större.

–Men man får gilla läget helt enkelt och anpassa sig efter situationen, säger hon. Vi har sett i vårt arbetslag att man kan förändra ganska mycket, säger hon.

Jag vet att många arbetar med större barngrupper och med mindre personal än vi, men jag tror ändå att det går att göra mycket om man är flexibel och gör omprioriteringar. Och att kommunicera med varandra i arbetslaget om vem man finns till för i förskolan och varför. Det är så lätt att säga att man inte har tid eller möjlighet.

Alla artiklar i temat Fokus på de yngsta (28)

Rösta

Vad är det bästa som hänt på jobbet under 2017?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin