Läs senare

Hej Britt-Marie…

MötetHär möter du alltid en förskollärare som berättar om sig själv. Britt-Marie Andersson har jobbat länge på Burspråkets förskola i Södertälje och sett ett yrke i förändring.

av Erik Ignerus
16 Mar 2017
16 Mar 2017

Hur är läget?

– Jo, det är bara bra. Just nu skiner solen och jag står ute i skogen med barnen.

Vad fick dig att bli förskollärare?

– På gymnasiet tyckte jag att det verkade som ett bra yrke, jag kommer inte riktigt ihåg faktiskt. Men jag var intresserad och kände väl att det skulle kunna passa mig och det har det gjort. Det är därför jag har jobbat kvar, jag har inte ångrat mig.

Har du jobbat länge?

– Ja, i 39 år.

Ja, det var rätt länge …

– Det är det va? Jag har jobbat på Burspråket i alla år också.

Britt-Marie Andersson

Ålder: 60 år

Bor: Radhus i Södertälje.

Utbildning: Förskollärarutbildning i Södertälje.

Arbetsplats: Burspråkets förskola.

Lön: 31 000 kronor.

Oj, hur kommer det sig?

– Ja, ett tag var man småbarnsför­älder och det var nära hem, inte direkt granne men ändå väldigt nära. Men jag har alltid trivts bra och haft fina arbetskamrater. De har ju förstås skiftat en del under åren, men många har varit kvar länge. Sedan har jag inte sett att det har varit bättre någon annanstans. Åren har gått och jag har bott kvar på samma ställe, jag har alltid trivts väldigt bra och gör det fortfarande.

Vad kan du berätta om Burspråkets förskola?

– Den byggdes omkring 1970 samtidigt som ett bostadsområde. Vi har fyra avdelningar, två för yngre åldrar och två för äldre. Totalt är det ungefär 80 barn. Just nu jobbar jag med de yngre åldrarna. Förskolan ligger ganska nära Saltskog gård, där konstnärer har en stor gård med ateljé och utställningslokaler. Vi har nära till skogen också, så det är där vi är just nu och leker.

Blev jobbet som du förväntade dig på gymnasiet?

– Det var svårt att föreställa sig hur det skulle bli. Det har ändrat sig så jättemycket, något helt otroligt alltså, sedan slutet på 70-talet och början på 80-talet. Barngrupperna har blivit större och mycket administrativa saker har kommit till. Det gick inte att tänka sig när man gick på gymnasiet och började fundera på yrkeslivet. Att jobba med barnen trivs jag fortfarande med.

Burspråkets förskola har nära till skogen.

Hur var det när du började?

– Då var det lekskola på en avdelning. Förskolan låg under socialdepartementet och barnstugeutredningen. Nu är vi under utbildningsdepartementet och har en läroplan.

Vilken är den största förändringen?

– Det är storleken på barngrupperna och införandet av läroplanen. Och att det har blivit fler administrativa uppgifter. Genom läroplanen har yrket fått en högre status också, det är inte bara en barnomsorg som det var förut utan det är en förskola.

Hallå!

Jobbar du med någon som du tycker vi borde ringa upp och intervjua här? Eller har du själv något spännande på gång att berätta om? Mejla oss på forskolan@lararforbundet.se

Vilken är den största utmaningen i yrket?

– Att hinna se alla barn och hinna med alla barn, alla har ju sina individuella behov.

Vad gör du på fritiden?

– Jag går på gympa, läser och umgås med mina barnbarn förstås. Jag och min man reser en hel del också. Både till storstäder och på solsemestrar.

Rösta

Vad tycker du om regeringens förslag om läsa, skriva, räkna-garantin?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin