Ingår i temat
Kön spelar roll
Läs senare

Inte klurigare än teknik

Jämställdhet är som vilket annat kunskapsområde som helst och ska därför behandlas därefter, tycker jämställdhetskonsulten Kristina Henkel.

17 Aug 2013

Foto: Lina AntmanKristina Henkel kan snabbt slå fast vad jämställdhet i förskolan handlar om:
– Att barn kan klä sig som de vill, leka med vem de vill, bli kära i vem de vill, tycka om sin egen kropp och visa känslor utan att någon annan retar eller pratar om dem. Kort sagt, det ska finnas ett stort handlingsutrymme och det ska vi berätta för barnen.

En vanlig fallgrop är annars att många ”tror sig veta” vad jämställdhet innebär, berättar Kristina Henkel som har utbildat förskolor och skolor sedan 2004.

– Första steget är att våga erkänna att man faktiskt inte riktigt vet. Det måste vara utgångspunkten, säger hon och poängterar samtidigt att man inte ska kräva av sig själv att man ska kunna allt.

I stället ska jämställdhet behandlas som vilket annat kunskapsområde som helst. Det är inte något man bara kan, man måste läsa på och samtidigt förstå att man aldrig kan bli fullärd.

– När barnen frågar om genus känner man ofta att man måste ge ett bra svar bums. Det behöver man inte. Behandla det som en klurig fråga om teknik: säg att du inte vet riktigt hur det fungerar men att du ska försöka ta reda på det.

En annan vanlig fallgrop är att låta sig ”luras” av ytan och nöja sig med det man ser där. Kristina Henkel tar pedagogers strävan att ge flickor och pojkar lika stort verbalt utrymme, som exempel. Många gånger har hon hört påståenden i stil med ”här pratar tjejer och killar precis lika mycket, vi har tittat på det”.

– Frågan är då hur de talar. Talar alla på samma sätt? Man måste hela tiden ställa sig frågan hur för att kunna gå vidare.

För pedagoger – och även föräldrar – har blivit mer medvetna om genus och jämställdhet, tycker hon. De har ”lärt sig” att inte per automatik benämna flickor som gulliga och pojkar som tuffa när de visar upp nya kläder eller saker. Pedagoger har också förstått att det är viktigt att undvika ordet inte i sina uppmaningar till barnen och de är bättre på att inte säga åt killarna hela tiden.

Ett annat stort framsteg är det Kristina Henkel kallar för ”snippa-revolutionen”. Nuförtiden är begreppet etablerat och det är svårt att tänka sig att det någonsin skapat upprörda känslor. Men när snippa lanserades, när flickor fick ett eget, gemensamt ord för sitt kön och det skulle börja användas i förskolorna, blev det stort rabalder. Föräldrar var omväxlande förfärade och uppretade och förskolechefer kallade till informationsmöten där diskussionerna gick heta.

– Det fanns någon slags konstig rädsla för att man skulle börja använda ordet snippa i var och varannan mening…

Kristina Henkel skrattar åt minnet och jämför med den pågående hen-diskussionen.

– Jag tror att det är samma sak, att det måste få ta tid. Om några år kommer vi inte förstå att hen någonsin väckte debatt.

Hon talar om att ta barnens perspektiv, om att fundera över hur det kan hjälpa barnen att ordet används. När det gäller snippa är det praktiskt att ha ett gemensamt namn för flickors kön. Likadant ska vi tänka med hen – vad är nyttan med det?

– Det är ju inte barnen som blir upprörda, de tycker att det är jättespännande med nya ord och vill veta hur de används. Då kan man säga att hen kan användas om man inte vet könet på personen eller djuret man pratar om. Eller om någon inte har bestämt sig för om den är en hon eller han.

Hon tycker också det är viktigt att prata om skillnaden mellan kön och genus. Att förklara att könet är det vi har med oss, det som vi föddes med och att genus är allt runt omkring, föreställningar om hur man ska vara när man är född med ett visst kön. Sådant som kallas flickigt och pojkigt, manligt och kvinnligt men som ser väldigt olika ut under olika perioder och beroende på var man bor i världen.

En sådan gammal seglivad föreställning kan vara att det inte är ”manligt” att arbeta i förskola.

För tillfället sneglar Sverige på Norge som är bättre på att locka män till yrket. Kristina Henkel tror att det beror på att i grannlandet marknadsförs arbete i förskola som ett friluftsarbete – vilket fler män tycks attraheras av.

– Självklart är det viktigt med fler män i verksamheten eftersom förskolan ska spegla samhället. Samtidigt måste männen förstås ha rätt utbildning och man ska inte tro att en jämnare könsfördelning automatiskt gör förskolan mer jämställd.

För att undvika att pedagoger hamnar i olika fack, oavsett ålder eller kön, tycker hon att man ska dela upp sysslor enligt ett rullande schema så att inte samma person alltid gör något för att den är bäst på eller mest intresserad av det. Barnen mår bra av att det finns olika ingångar, att se att man kan göra saker på olika sätt. Det gör dem mer trygga och villiga att prova nya saker.

Faktum är att Norge också sneglar på Sverige – då det gäller jämställdhetsarbete. Det vet Kristina Henkel eftersom hon är anlitad av en norsk delegation som startat ett stort uppdrag för att arbeta med jämställdhet i förskola och skola.

– Där ligger vi före, de vill veta hur vi gör, säger hon.

Men även om vi kommit längre finns det mycket kvar att göra i Sverige. Ett område som Kristina Henkel tycker behöver lyftas mer är unga killars våld.

– Det är ett växande problem. Tidigt, redan i förskolan, är det mer tillåtande att killar bråkar och slåss. Och det måste vi våga se – på riktigt – och göra något åt.

Hon säger också att det inte får bli normalt att ta till våld för att visa eller dölja andra känslor, att vi måste hjälpa barnen att hitta strategier. Det får inte heller bli så att barnen inte vågar uttrycka känslor i rädsla över att andra går i försvarsställning.

I grund och botten handlar allt om trygghet, menar Kristina Henkel.

– Vi vill att barnen ska vara trygga. Vi vill att alla ska känna att det är okej att ha ett hårspänne om man tycker att det är fint.

Mer om Kristina Henkel

Kristina Henkel har tidigare arbetat i förskola och som skolinformatör på en kvinnojour. Utifrån dessa erfarenheter i kombination med vetskapen om hur mycket pedagoger kan påverka, blev hon jämställdhetskonsult och startade utbildningsföretaget Jämställt. Numera utbildar och handleder Jämställt förskole- och skolpersonal i hela landet.

På hemsidan finns gratis arbetsmaterial för nedladdning, bland annat om hur man pratar om jämställdhet med barn och en sammanfattning av det viktigaste som står i styrdokumenten då det gäller jämställdhet.

Man kan även läsa mer om och beställa memoryspelet Möjlighetsmemo eller böckerna: En jämställd förskola & skola – teori och praktik, av Kristina Henkel

Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2, av Kristina Henkel och Marie Tomic

Se mer på jamstallt.se

Rösta

Hur jobbar ni med musik?

Loading ... Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin