Läs senare

”Jag köper inte resonemanget”

InsäntLäs en reaktion på förra numrets intervju med Bo Hejlskov Elvén och hans svar.

04 Dec 2017

Kom hem i dag och satte mig vid köksbordet med en kopp kaffe och ett nytt nummer av Förskolan. Det började bra på sidan sex med två mycket bra insändare, det är ett tråkigt men aktuellt ämne när personal jobbar sig sjuka.

Anledningen till att jag skriver är dock intervjun med Bo Hejlskov Elvén. Han verkar vara på modet just nu, men jag köper inte riktigt hans resonemang. Om man inte tillrättavisar barn som slåss och bits vad händer med de barn som blir slagna och bitna då? Vad visar vi för respekt för ”offren”? Hade jag blivit slagen/biten och inget gjordes skulle jag också börja slå och bitas. Varför är det aldrig någon som tar parti för de som blir slagna, bitna eller inte har diagnos? Min erfarenhet är att de får det sämre och sämre och mindre och mindre tid.

Det jag reagerade på var hans uttalande om att barn som har en rolig aktivitet inte bits. Vilket jag tolkar som att han menar att på förskolor där det förekommer att barn bits, det vill säga alla förskolor, gör personalen ett dåligt jobb.

Hur bra och strukturerat du än jobbar så är det omöjligt att ha en rolig aktivitet för alla hela dagen. Eller menar han att bara barn som bits har rätt till en rolig aktivitet hela dagen? Det ska ätas mat, kläs på och av, städas med mera som innebär väntan och att inte personalen kan ha fullt fokus på ”roliga aktiviteter”. Det är dessutom bara en liten del av dagen som vi är tre i personalen eftersom vi har elva–tolv timmars öppettider som ska täckas samt raster och planeringstid. Nästa gång ni låter någon uttala sig om hur vi ska arbeta i förskolan är det bra om den som uttalar sig har vistats i en förskolemiljö. Nu klankar han bara ner på en personalgrupp som sliter och gör sitt bästa.

Förskollärare, Gävle

Svar: Jag har jobbat i förskolan. Först ett år som mycket ung och sedan två år som extraresurs under studietiden när jag var drygt 30 är gammal.

Skribenten tycker att man ska tillrättavisa barn som slåss som någon sorts kompensation för den som utsattes för slag. Hen vill stödja barnet som utsatts. Det tycker jag absolut att vi ska göra. Fast tröst är nog en bättre metod än att tillrättavisa ett annat barn.

Barn i åldern 1–2 år bits ibland. Det gäller alla barn. Barn bits dock inte om de ingår i bra och för dem begripliga aktiviteter. Det behöver inte vara roliga saker. Att klä på sig och att äta är också begripliga aktiviteter. Det är en av förskolans uppgifter att se till att barn inte bits och att hantera när det ändå händer. Allt annat vore att svika alla barnen.

Att jobba i förskolan är världens roligaste jobb och ett av de viktigaste. Det kräver engagemang och professionalism. Att moralisera över barns beteende är inte vägen fram.

Bo Hejlskov Elvén

Rösta

Vad är det bästa som hänt på jobbet under 2017?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin