Läs senare

Kommunikation på lika villkor 

Anette Emilsons forskning om det önskvärda barnet visar hur fostran i förskolan kommer till uttryck i handling, liksom hur den kan bedrivas mer jämlikt och demokratiskt. - Jag tror vi behöver få upp ögonen för hur vi kommunicerar med barnen, säger hon. 

29 Apr 2009

 A nette Emilsons avhandling innefattar tre empiriska studier. I den första har hon undersökt vad som händer med barns delaktighet; dels när lärarkontrollen är stark, det vill säga när läraren helt kontrollerar både vad som ska kommuniceras och hur kommunikationen ska gå till, dels när lärarkontrollen är svag.  
  Inte helt oväntat minskar barnens delaktighet när lärarkontrollen är stark, vilket är vanligt vid samlingar, medan barnens delaktighet ökade när lärarna förde en öppen och emotionell dialog där man försökte närma sig barnens perspektiv mer och när det fanns något för både lärare och barn att vara delaktiga i.  
  Anette Emilson, som jobbar vid högskolan i Kalmar och som har många år bakom sig som förskollärare, berättar att just delaktighet är något som ligger i tiden och som betonas starkt just nu, både i läroplanen och av lärare. Detta var också en anledning till att hon ville forska i ämnet. Avhandlingen bygger på videoobservationer från tre olika förskolor med barn i åldern ett till tre år. Sammanlagt har 13 timmar fi lm analyserats. 

I den andra studien fokuserade Anette Emilson på barnens infl ytande vid samlingar eftersom dessa situationer vanligen brukar ses som starkt lärarkontrollerade. Tanken var nu att ifrågasätta resultaten från den första studien genom att ställa den kritiska frågan om det verkligen måste vara så att barns delaktighet och infl ytande alltid begränsas av stark lärarkontroll.  
  – Resultatet visade att barnens möjligheter till infl ytande var avhängigt lärarens kontroll men också att läraren upprätthöll kontroll på olika sätt. När läraren upprätthöll kontroll genom att närma sig barnens perspektiv, var emotionellt närvarande och lekfull så ökade barnens infl ytande.  
  Att närma sig barnens perspektiv innebär, enligt Emilson, att läraren försöker se, lyssna och ta del av varje enskilt barns tankar, känslor och erfarenhet. Och för att göra detta krävs att läraren är emotionellt närvarande genom att vara följsam, sensitiv och lyhörd. Konkret handlar det om att vara nyfi ken på vad barnen har att säga och att med respekt möta deras sätt att förstå omvärlden. 

I den tredje studien har hon tittat närmare på vilka värden som uppmuntras av lärarna när de är tillsammans med barnen. Enligt forskningen handlar det om tio värden som kontinuerligt uppmuntrades i mötet mellan lärare och barn. Dessa tio värden har hon delat upp i tre karaktärsdrag; där den första är omsorgsetisk. Hit hör att barnen inte ska skada varandra utan i stället känna med andra och hjälpa varandra samt att de lär sig komma överens. Det andra är av demokratisk karaktär och här strävade lärarna efter att barnen skulle delta och närvara i en gemenskap. Men också att alla barn har möjlighet att påverka och komma till tals samt att barnen får lära sig förhandla och argumentera för en speciell sak. Det kan handla om en vardaglig situation som att läraren säger åt barnet att hänga upp sin jacka på kroken. Säger barnet nej så får hon eller han också förklara varför. Det tredje och sista handlar om disciplin; dels om att barnen ska lära sig lyda och lyssna till de vuxna, men också att barnen ska bli självständiga och öva upp sin egendisciplin.  
  -Det kan handla om att via rutiner bli självgående, när barnen till exempel har varit ute och kommer in så ska de lära sig att ta av sig ytterkläderna, säger Anette Emilson.  
  Det önskvärda barnet i förskolan kan alltså sägas vara ett barn som är omsorgsfullt, demokratiskt och disciplinerat. Anette Emilson har i sin forskning märkt att lärarna kommunicerar dessa värden på olika sätt; dels kommunikativt, dels strategiskt, och dessa olika sätt får konsekvenser för vilka värden som blir möjliga att kommunicera. Den förstnämnda kommunikationsformen bygger på ömsesidighet och samarbete där personerna som talar med varandra strävar efter att förstå varandra och komma överens.  
  -Det rör sig om ett jämlikt möte mellan lärare och barn där båda parter är lika mycket värda, det vill säga, alla har lika möjligheter att tala och delta i dialogen. Men det blir samtidigt lite svårt eftersom det handlar om lärare och barn där det traditionellt sett är en som fostrar och en som fostras.  
  – Dilemmat för läraren går mellan att å ena sidan träda fram som en självklar och nödvändig myndighet och å andra sidan vara en demokratisk och jämlik dialogpartner. 

 
  Det andra kommunikationssättet är strategiskt. Där har läraren en mer dominant roll och är ute efter att nå uppsatta mål så effektivt som möjligt. Detta sätt att kommunicera rymmer inga förhandlingar och inga diskussioner. Emilson har i sin forskning kommit fram till att när lärarna uppmuntrar disciplinära värden så använder de sig av strategisk kommunikation. De demokratiska värdena kräver kommunikativt handlande och när det gäller de omsorgsetiska värdena så används båda kommunikationsformerna. Att man som lärare uppmuntrar olika värden beroende på hur man kommunicerar är en viktig vetskap för lärare, anser Emilson. Genom att medvetandegöra konsekvenserna av de olika sätten att handla så blir det möjligt för lärare att använda kommunikationsformerna som redskap för att tolka och refl ektera över den pedagogiska praktiken, liksom att fundera över när det är lämpligt att använda det ena eller andra kommunikationssättet.  
  -Har man en intention att uppmuntra demokratiska värden så kan man inte välja en strategisk kommunikation, utan då krävs det ett kommunikativt handlande. Men jag vill ändå påpeka att båda kommunikationsformerna ryms i pedagogisk praktik, men de är användbara på olika sätt. 

Anette Emilson vill se sin forskning som underlag för att hjälpa lärare att rikta en granskande blick mot sin egen verksamhet. Det som hon tycker är mest intressant och anmärkningsvärt med sin forskning är att den så tydligt visar att hur man kommunicerar med barnen får konsekvenser för de värden som blir möjliga att kommunicera, liksom att hierarkiska maktstrukturer mellan lärare och barn rubbas när kommunikationen genomsyras av ett närmande av barnens perspektiv, emotionell närvaro och lekfullhet. Hon menar att om lärarna kommunicerar på detta sätt så utmanas vardaglig förståelse av vad fostran av barn innebär och maktstrukturer i förskolan kan förändras. Barnen och lärarna hamnar plötsligt på en mer jämlik nivå.  
  -Det var häftigt att göra den här upptäckten. Det innebär att fostran i förskolan faktiskt kan bedrivas mer jämlikt och demokratiskt.  
  – Sedan kan man fråga sig om det är viktigt att förändra maktstrukturen. Det är något som helt beror på hur vi förhåller oss till barnen. Men faktum är att enligt läroplanen ska vi medvetet fostra barn i och om demokrati. 

Henrik Ekberg 

Rösta

Hur fungerar arbetet med modersmål hos er?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin