Läs senare

Låt barnen synas 

Det ska synas och märkas att det finns barn i samhället. Ett gemensamt tema är ett steg på vägen för att få politikerna att lyssna på förskolebarn, menar 72 pedagoger i Svedala. 

19 Feb 2006

 Hela december hängde girlanger med 309 udda barnvantar på kommunalhusets gård i Svedala. Inne i ”maktens korridorer”, precis utanför sessionssalen, fanns en installation med 309 små tomtar av lera. Alla med olika utseende och personligheter, precis som barnen som tillverkat dem. 
  På väggen bakom installationen gav barnsiluetter och procentsiffror med barns och föräldrars åsikter klart besked om vad som kan göra Svedala till en bättre kommun att bo i: fler och roligare lekplatser. 
  Kanske kan område Östers gemensamma tema ”Att vara barn i Svedala” få kommunpolitikerna att lyssna på barnen? Få igång en diskussion om att satsa på lekplatser istället för att somhittills rusta ner och lägga ner dem? 
  Syftet med temat är i alla fall att synliggöra de yngsta medborgarna i kommunen, förklarar Sandra Florén och Anette Nilsson, pedagoger på Marbäcks respektive Frejaparkens förskola. Tomtarna och vantarna var resultatet av den andra upplevelsedagen i temat. Målet var att det skulle bli synligt för politikerna hur många barn det finns i de fyra förskolorna i område Öster: 309. 
  Och alla barn har föräldrar. Dessutom har förskolorna 72 anställda. Sammanlagt utgör alltså område Öster en ganska stor andel av Svedalas runt 18 500 invånare. 
  – Idén bakom ett gemensamt tema är att vi vill fokusera på den positiva kraft barn, pedagoger och föräldrar utgör tillsammans. Dessutom att få gemensamma upplevelser somskapar en vi-känsla, säger Sandra. 

Temat ”Att vara barn i Svedala” började i höstas och fortsätter hela vårterminen. Sandra Florén och Anette Nilsson ingår i en grupp som kallar sig förändringsledare, och består av nio pedagoger från de olika förskolorna. Förändringsledarna träffas var 14:e dag och har som uppgift att driva på temat, samordna och hålla i trådarna. 
  På var och en av de 17 avdelningarna pågår olika projekt med olika innehåll beroende på barnens intressen. Man har kommit olika långt, men temat ”Att vara barn i Svedala” bildar en gemensam ram med olika inriktningar. 
  – Vi var oroliga att ett gemensamt tema skulle snärja pedagogerna, att det skulle bli för snävt. Vi vill ju utgå från barnen, ha en forskande inställning där vi tar tillvara deras egna teorier och kreativitet. Men med ett så brett tema kan var och en anpassa det efter just de barn man har i gruppen, säger Anette. 
  För att få en gemensam grund inför temat intervjuade pedagogerna barnen på sina avdelningar: Vad kan man göra som är roligt i Svedala? Hur är en dag när den är som roligast? Vad tycker du är viktigt? För att få en bra helhetsbild fick även föräldrarna svara på frågor: Vad gör Svedala till en bra kommun för barnen? Hur skulle den kunna göras bättre? 
  Svaren skrevs ner och sparades i pärm på respektive avdelning, som en grund att jobba vidare med i projekt. Dessutom fick förändringsledarna en kopia för att göra en gemensam sammanställning av barns och föräldrars intressen och synpunkter. 
  –Det syntes tydligt, barn tycker att lek och lekplatser är viktigast. Även föräldrarna tycker det ska finnas bättre lekplatser. Det var ett par av de resultat vi sen satte upp utanför sessionssalen, säger Sandra. 

Barnens svar ledde till exempel till att avdelningen Lerkvasten, Tegelbrukets förskola just nu jobbar med tema Lekplats. Barnen har ritat lekplatser och det lutar åt att de kommer att skapa en egen lekplats i miniatyr, berättar pedagogerna Emma Welin och Therese Andersson: 
  –Det formas grupper utifrån vad barnen är intresserade av och vi får in både matte, språk, teknik och konstruktion. Om de bygger en miniatyrlekplats blir det verkligen en möjlighet att synliggöra deras idéer och önskemål för politikerna. 
  Avdelningarna Tor och Oden på Frejaparkens förskola har också tema Lekplats. Barnens svar visade att rutschkanan var det roligaste – men vad var det som var så kul?Dokumentation och reflektionsprotokoll visade att barnen inte alls lekte så mycket i rutschkanan … men att de klättrade överallt där de kom åt. 
  – Vuxna har en bild av vad som är en bra lekplats, barn kan ha en helt annan. Där är vi nu, sedan får vi se hur vi ska gå vidare, säger Anette. 
  På Sandras avdelning Påfågelögat, Marbäcks förskola, var det tidigare mycket konflikter och intervjusvaren visade att för barnen var det viktigast att man är en bra kompis. Att man inte slåss, kastar grus, säger fula ord och att man kan leka tillsammans. Så där blev det tema Kompis. Barnen har gjort egna kompisregler och pratat mycket om hur man ska vara mot varandra. 
  – Barnen har blivit medvetna om det på ett helt annat sätt och vi pedagoger har märkt stor skillnad. Barngruppen är mycket lugnare och de är mer ödmjuka mot varandra, säger Sandra. Var kompisprojektet ska landa vet hon inte – det är barnen som driver. Men kanske kan dokumentationen från projektet visa politiker hur barn tänker om relationer. 
  –Det är det roliga med projekt, att man aldrig vet nästa steg. Det enda vi vet är att vi ska avsluta med en stor kompisfest. Sandra och Anette ingår inte bara i gruppen med förändringsledare. De arbetar också konkret med de olika projekten på avdelningarna. Sandra är en av område Östers två atelieristor. Anette är pedagogista och leder bland annat utbildningar i dokumentation. Tillsammans har de utvecklingsmöten på varje förskola, ger feedback på projekten, inspirerar och kommer med nya idéer eller vägar att gå när det behövs. Sedan träffas gruppen och sammanställer vad som sagts så att alla ska kunna få tillgång till erfarenheterna – allt för att stärka vi-känslan och öppna upp mellan de olika förskolorna. 

För att få reda på vilka olika kompetenser som finns i arbetslagen gjorde förändringsledarna tidigt ett frågeformulär som alla pedagoger svarade på. Var och en fick skatta givna förslag från 1–10 vad hon eller han är mest intresserad av – exempelvis bollspel, drama, skapande, husligt arbete. Eller skriva ner ett annat intresse. 
  Förändringsledarna tog hänsyn till allt som fått ”betyg” 8, 9 eller 10 och sammanställde en kompetensbank/intressepärm. Den kommer väl till pass i de upplevelsedagar som ingår i temat. På upplevelsedagen i slutet av november klädde till exempel två pedagoger, som skrivit att de är intresserade av drama, ut sig till tomtar. De besökte varje förskola, spelade upp en liten historia och lämnade lerklumparna som barnen sedan gjorde tomtar av. De tyckte det var jätteroligt, berättar Anette 
  –Det är bra att jobba två och två. Pedagogerna hade visserligen träffats, men de kände inte varann innan. Man glömmer ofta att även vi vuxna lär i samspel med varandra 
  Med barnens intressen och pedagogernas kompetenser på papper var det dags för kickoff. Kompetenspärmen presenterades på en personalkonferens och förändringsledarna berättade vilka vinster de tyckte ett gemensamt tema kunde ge. Bland annat att det sprider glädje och skapar gemensamma minnen, att alla är engagerade inom samma område, att barn och pedagoger inspireras av varandra och att det föder ödmjukhet inför varandras kompetense 
  Sedan fick pedagogerna föreslå vilket gemensamt tema man ville jobba med. Förslagen skrevs ner på blädderblock och alla satte ett kryss för det de helst ville jobba med. Temat ”Att vara barn i Svedala” fick flest. 

För att inspirera och ge både barn och pedagoger en kick bestämde förändringsledarna att ordna fyra upplevelsedagar. Den första blev i lekhallen på Marbäcks förskola. Rummet stängdes av i två dagar och förvandlades till ett sinnenas paradis. Sedan fick avdelningarna under två förmiddagar komma två och två, enligt ett rullande schema, och uppleva med alla sinnen under 25 minuter. Barn och pedagoger fick dofta på mörk choklad och surt ägg, lyssna på prasslande löv med stetoskop, gå in i mörkret och lysa på reflexer med ficklampa, gå barfota på olika underlag … och mycket mer. 
  –Det var otroligt roligt, men jättemycket jobb att göra i ordning alltihop. Vi måste delegera arbetet mer i fortsättningen, konstaterar Sandra 
  Efter upplevelsen bjöds på frukt. Tanken var att pedagogerna skulle 
  Innan de gick tillbaka till den egna förskolan. 
   – Vi ville få igång reflektionen, att pedagogerna skulle ta tillvara barnens kommentarer och få idéer att ta med sig. Som present fick alla ett paket med ett förstoringsglas, somett redskap för att väcka nyfikenhet hos både barn och pedagoger. 
  Den andra upplevelsedagen gick i känselns tecken och resulterade alltså i lertomtarna utanför sessionssalen. 
  –Det var föräldrarnas idé att vi skulle ge politikerna något i julklapp. Och eftersom vi är angelägna om föräldrarnas delaktighet och engagemang ville vi ta vara på det, säger Anette. 
  Under upplevesedagen samlades också en udda vante in från varje barn. På skyltsöndagen i början av december hängdes allihop upp, så att även allmänheten skulle få se hur många barn det finns i område Öster. I ett litet samhälle som Svedala sprider sig även små ringar, menar Sandra och Anette. 
  Nästa upplevelsedag ska ha temat hörsel. Den fjärde, som blir på Förskolans dag den 18 maj, ska gå i smakens tecken. Hur det ska bli återstår att se. 
  – Det gemensamma temat har fått oss att ”putsa glasögonen”. På personalkonferenserna möts alla pedagoger i området för reflektion kring våra olika projekt. Vi behöver inte längre ”gå över ån efter vatten”, säger Anette. 
  –Det har blivit en annan helhet i området. Vi ser varandra på ett annat sätt, både barn och pedagoger. Vi förändringsledare har fått både ris och ros av de andra pedagogerna – riset tar vi till oss för att göra det bättre i fortsättningen. 

Annika Claesdotter 

Rösta

Vad tycker du om regeringens förslag om läsa, skriva, räkna-garantin?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin