Läs senare

Låt inte missnöjet ta över

KrönikaMed en egen riktning, en vision och en tro på varann i arbetslaget kan man hitta arbetsglädje även i mot­iga tider, skriver förskolläraren Erik Stenkula.

av Erik Stenkula
04 Dec 2017
04 Dec 2017
Erik Stenkula, förskollärare på Junibackens förskola i Linköping

Nästa år gör jag mitt tjugoandra år som förskollärare. De senaste tre åren har jag varit på topp. Känt enorm lust. Så var det verkligen inte förr. När jag började på min nuvarande arbetsplats i september 2014, blev jag liksom kär i både atmosfären, arbetskamraterna, cheferna och barnen där.

Nästan så att mina nära och kära hemma i Norrköping blev lite svartsjuka i början, på alla superlativer jag öste över Junibacken. Här finns en ambition, en riktning och en tro.

Jag tror det är avgörande i en politiskt styrd organisation som min. Det kan lätt uppstå en ängslan över alla de politiska beslut man ideligen måste rätta sig efter. Att den enda konstanten du faktiskt kan lita på, är den om den ständiga förändringen. Har ni en egen idé om riktning, tror jag det kan vara lättare att manövrera sig igenom alla ändringar som aldrig slutar komma.

Har ni dessutom en tro på varann i arbetslagen, en förmåga att lyssna på konstruktiv kritik, se ert arbete som en möjlighet av metoder och inte personliga insatser, då börjar jobbet ge tillbaka något du inte känt på massor med år. Då kan ni rent av snart bli sugna på att gå ut på en after work. Jag älskar att höra på Janes historier om hennes kyrkokör och de dansbandssångare som ibland gästar den. Hur divig den där Sten faktiskt är.

– Men om du ber honom hålla en sax och en påse på nästa selfie ni tar ihop så kanske han kommer mer till sin rätt? säger jag.

För jag vet hur hopplöst det är. När vi förskollärare tillsammans med våra olycksbröder fritidspedagogerna är den fjärde yrkesgruppen i landet vad gäller störst antal sjukfall. Att trenden heller inte verkar peka åt någon ljusning.

Då kanske det är just i en kyrkokör där du kan reta gallfeber på dansbandssångare, är där du kan få din verkliga återhämtning?

Jag var förtroendevald på Lärarförbundets lokalavdelning i Norrköping under några år. När jag en decemberkväll skulle stå och tala på en yrkeskategoriträff, hade vi verkligen behövt en divig Sten att gemensamt reta oss på. För bitterheten jag kände från dessa mina yrkessystrar, dröp nästan längs med väggarna.

Jag är naturligtvis inte Sveriges mest lysande fackliga agitator, men vad jag än sa möttes jag av mothugg och suckar. Stod Lärarförbundet där och pratade över huvudet på sina medlemmar?

Jag tror vi måste fördjupa professionaliteten. Börja sortera ut vad vi faktiskt ska göra på jobbet, och vad vi ska delegera åt andra. Våga byta arbetsplats när vi inte trivs. Se till att ha chefer med glädje, idéer och visioner. Tycka det är lika intressant som barnen, när vi fördjupar oss i projekt.

Framför allt ha en kokerska som heter Ulrika som håller samman personalgruppen och har en förmåga att se var och en, när vi kommer och hämtar maten.

Rösta

Vad är det bästa som hänt på jobbet under 2017?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin