Ingår i temat
Maten och måltiden
Läs senare

Måltiden – en del av lärandet

Barn får bra mat i förskolan. Däremot utnyttjas inte måltidens pedagogiska möjligheter fullt ut. Det menar Hanna Sepp, forskare på Högskolan Kristianstad.

15 Feb 2011

Foto: Pelle HybinetteAtt vi grundlägger våra matvanor i unga år är sedan länge känt. Huvudansvaret för att vanorna blir goda är föräldrarnas, men eftersom barn vistas så många timmar utanför hemmet har även en del av ansvaret lagts på förskolan eller skolan.För att ta reda på om barn får i sig tillräckligt med näring och energi gjorde Hanna Sepp, universitetslektor i mat- och måltidskunskap på Högskolan Kristianstad*, en undersökning på ett antal förskolor, totalt ingick 144 barn mellan tre till fem år i studien. Hon kunde konstatera att barnen fick rätt mängd näring och energi, men att den var ojämnt fördelad över dagen. Barn som hade långa dagar fick bara i sig 57 procent av 65 procent som rekommenderas.

– Omräknat till energi mellan vad de fick och vad de skulle ha för att täcka förlusten är en banan.

Hanna Sepps rekommendation var att ge ett extra mellanmål till de barn som var på förskolan under lång tid. Vissa förskolor serverade mellanmålet klockan två och om barnen stannade till klockan fem eller sex kunde det dröja till klockan sju på kvällen innan de fick mat igen. Att byta ut mellanmålet mot ett enklare med en frukt eller ett ”knäckebröds-mål”, det vill säga ett par skivor knäckebröd och lite mjölk som vissa kommuner planerade i början av 2000-talet var helt förkastligt.

Undersökningen Den pedagogiska måltiden kom 2002 och resultatet skulle troligen bli annorlunda i dag. Enligt Hanna Sepp beror det på Livsmedelsverkets nya rikt-linjer. Hon menar att de tidigare föreskrifterna var bra, men de nya vänder sig inte bara till kökspersonalen utan även till pedagogerna och de ansvariga på kommunen samt politiker. Mer fokus i samhället på socker, helfabrikat, tillsatser, ekologiskt och närproducerat har också påverkat. Dagens föräldrar har också en annan medvetenhet och därför ställer de andra typer av krav på maten i förskolan.

Numera serveras det bra mellanmål i förskolan, söta krämer är sedan länge förpassade från förskolornas domäner. Hanna Sepp vill att man även ska servera lagade mellanmål, något som gjordes på 60- och 70-talet. Speciellt bra är det med ett kraftigare mellanmål som pannkaka och blodpudding om det har varit soppa till lunch.

– Soppa är bra mat men ger inte energi under så lång tid.

Eftersom barn har små magar är mellanmålet lika viktigt som lunchen. De kan inte äta så mycket på en gång utan behöver fylla på med ny energi lite då och då. Att lagade mellanmål skulle bli en realitet tror inte Hanna Sepp.

– Smörgås, fil och yoghurt är också bra mellanmål. Såvida det kompletteras med grönsaker och frukt.

I studien fick barnen själva välja vad de ville äta. Maten var upplagd på serveringsfat och de plockade till sig maten i skålar, en för varje ingrediens. Maten vägdes både före och efter att barnen hade ätit. Hon fann att barnen var väldigt bra på att själva reglera sitt energibehov. De tar bara till sig det de behöver och gör det bäst om de inte blir styrda, går de vuxna in för mycket tappar de bort sig.

– De vuxna ska bara se till att det finns bra och näringsriktig mat tillhands. Sedan är det upp till barnen att avgöra hur mycket de själva vill äta, säger hon.

Hanna Sepp studerade också måltidens roll i förskolan. Hon kom fram till att de som arbetar i köket inte kände sig som en del av den dagliga verksamheten. Det trots att den pedagogiska personalen genomgående betonade, att det var köket som var själva hjärtat av förskolan. En annan slutsats var att pedagogerna var väldigt omedvetna om sin roll när det gällde måltiden. Maten var ofta något som snabbt skulle stökas över. Den likställdes med att byta blöjor eller sätta på galonbyxor. Personalen såg inte måltiden som en del av den pedagogiska verksamheten. Det saknades också pedagogiska mål för måltiden. Enligt Hanna Sepp måste den här omedvetenheten förändras.

– I en tid där fler barn blir överviktiga och allt fler får diabetes på grund av att man äter för energität mat utan näring är den pedagogiska måltiden livsviktig för att grund-lägga goda matvanor, säger hon.

När det gäller den här delen av undersökningen tror hon inte att det skett så stora förändringar jämfört med 2002, den pedagogiska måltiden är fortfarande ett eftersatt område. Hon lägger inte ansvaret på person-alen.

– Förutsättningarna har inte förändrats, de arbetar med stora barngrupper och personalen gör allt de kan för att göra det bästa av situationen, säger hon.

För att slå ett slag för den pedagogiska måltiden och se till att den lämnar sin skuggtillvaro håller Vara kommun just nu på att planera för ett nationellt centrum. Hit ska personal som arbetar inom förskolan eller inom annan omsorg kunna komma för att studera och på så sätt få verktyg att använda måltiden i den vardagliga verksamheten. Tillsammans med Hanna Sepp håller kommunen på att skissa på hur utbildningen gentemot förskollärare ska se ut.

I den pedagogiska måltiden lyfts maten in som en del av verksamheten. En förutsättning för arbetet är att personalen blir medveten om sin roll. Det är bland annat viktigt att de vuxna äter samma mat som barnen. Genom att äta visar man barnen att det är bra mat, väljer de vuxna att ta med sig egen mat signalerar man att maten som barnen äter inte duger. Om de vuxna av olika anledningar måste ta med sig egen mat är det ändå bättre än att de inte äter alls.

– Vad händer om man inte äter? Då blir man sysslolös och då kanske man börjar lägga sig i vad barnen gör. Det blir några kommentarer om hur någon äter, att någon ska sitta still, man säger åt någon att ta till sig mer eller så kanske man börjar hjälpa till. Det är ett negativt styrande och ger inga positiva upplevelser av mat för barnen, säger hon.

För att stimulera barnens ätande ska personalen istället sträva mot att måltiden blir en lugn och trevlig stund. Det här är kanske enda stunden på dagen som det finns plats för en pratstund. Får barnen en trevlig upplevelse av måltiden grundlägger de goda matvanor. De får tid att smaka i sin takt.

Enligt Hanna Sepp är barn skeptiska mot det som är nytt och vill inte gärna pröva nya smaker. Hon poängterar att man aldrig ska tvinga någon att äta något utan istället uppmuntra så att barnen blir nyfikna.

– Vi har alla lätt för att tycka om det som är fett och sött, däremot svårare för beskt och surt. För att lära sig äta vissa saker kan man behöva pröva många gånger, ibland kan man behöva pröva upp till tolv gånger innan man lärt sig, säger hon.

En metod som används allt oftare för att väcka barns intresse för mat och som Hanna Sepp förespråkar är Sapere. I den här metoden utgår man från våra sinnen, grundsmakerna och språket. Med hjälp av språket försöker man stimulera barn att sätta ord på det de upplever när de smakar på något, man uppmuntrar dem också att motivera sina åsikter.

– Det räcker inte bara att säga att det är äckligt eller gott utan barnet måste också svara på varför man tycker att det är det ena eller det andra, säger hon.

Utbildningsmaterial finns för skolan men enligt Hanna Sepp kan man använda den här metoden även i förskolan. Ett sätt är att använda den vid måltiden. Vad tänker barnet på när hon/han ser blodpudding? Istället för att baka en hel sats med muffins låter man barnet baka sin muffin, smaka på den och prata om hur man upplever det. På en småbarnsavdelning hade man som exempel satt upp mandlar i ett träd som var indränkta i olika smaker och dofter på väggen. Sedan pratade de om vad man tänkte kring de olika smakerna och dofterna.

För att ytterligare stimulera barnen bör man låta dem bli mer delaktiga i måltiden kanske genom att de får ta större ansvar vid dukning eller skala vissa grönsaker.

– Barnen äter med stolthet till och med kålrötter om man ger dem möjlighet att skära upp dem själva och visa upp för sina kamrater, säger hon.

Fotnot/* Hanna Sepp arbetade på Uppsala universitet när studien gjordes.
 

Sapere-metoden

Sapere-metoden kommer ursprungligen från Frankrike och har utvecklats av Jacques Puisais.
Hans motiv var att motverka den smaklikriktning som han tyckte bredde ut sig i samhället.

Syftet med Sapere-metoden kan sammanfattas i några punkter:

• att lära känna sina sinnen och sin egen smak. • att öka variationen i det man äter.

• att träna sin förmåga att uttrycka sig verbalt. • att våga prova nya produkter och rätter.

• att utvecklas till en medveten konsument.

Källa: Livsmedelsverket

LÄS MER

Möte med måltiden – Pedagogiska perspektiv på måltider. En Idéhandbok. Samarbete mellan förskolor i Karlskoga, Mjölkfrämjandet och Örebro läns landsting. Finns på www.karlskoga.se

Bra mat i förskolan. Råd för förskola och familjedaghem. Finns på www.slv.se

Alla artiklar i temat Maten och måltiden (8)

Rösta

Hur fungerar arbetet med modersmål hos er?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin