Läs senare

Många saknar kroppens ABC

Hur mycket och på vilket sätt rör sig dagens barn? Och hur kommer det att påverka deras liv? Det ska en forskargrupp vid Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH, i Stockholm ta reda på genom en stor, långsiktig studie.

13 Sep 2011

Barn som saknar den motoriska kompetensen identifierar sig ofta som ”en som inte kan” och går därför inte lika ofta in i den spontana leken och idrotten. Därför får de inte lika mycket tillgång till rörliga lekar och fysisk aktivitet. Det säger Anna Tidén, doktorand på GIH.

Hon arbetar med ett forskningsprojekt om barns och ungdomars allsidiga rörelseförmåga. Det är en del av en större studie om skola, idrott och hälsa som drogs igång 2001. Upprinnelsen till studien var bland annat att många idrottslärare och tränare påpekade att barnens allsidiga rörelseförmåga och motorik hade försämrats.

– Vi fick allt oftare höra att barn inte klarar de grundläggande motoriska rörelserna och att de saknar det som vi brukar kalla för ”det kroppsliga ABC:et”, säger hon.

Till den grundläggande motoriken hör sådant som att kunna åla, balansera, krypa, rulla och rotera, som gör att man känner att man har kontroll på kroppen.

– Det påverkar inte bara hälsan utan får ofta även andra konsekvenser på lång sikt, säger Anna Tidén.

– Vi vet till exempel att det är vanligare att barn som har koll på motoriken tar på sig olika ledarroller, säger hon.

Varför allt fler barn inte behärskar de grundläggande rörelserna ska Anna Tidén och hennes kollegor försöka ge svar på genom forskningen, men hon tror att skälen är flera.

– Dels har rörliga aktiviteter fått stor konkurrens av nya leksaker, som datorer och tv-spel, även om det börjar komma fler fysiska tv-spel på marknaden. Dels blir det allt vanligare med en tidig specialisering inom idrotten, som gör att man blir jättebra på en sak, som att spela innebandy eller fotboll, men som kan leda till att man förlorar det breda rörelsemönstret.

– Det är också en tillgångsfråga, kulturellt och miljömässigt. Till exempel vad det finns för möjligheter till fysisk aktivitet i bostadsområden, på skolgårdar och i lekparker.

Anna Tidén säger att det är brist på forskning om rörelse och motorik i Sverige, som omfattar även de friska barnen.

– Ordet motorik förknippas ofta med något neurologiskt och att man försöker identifiera de som har hamnat efter. Jag vill ta reda på hur det ser ut även för de friska barnen, både ur ett skolperspektiv och ur ett idrottsperspektiv.

I den stora studien har man följt tusentals barn i åldern nio år och uppåt, från slumpmässigt utvalda skolor, som har fått genomgå motoriska tester och svara på frågeformulär.

– När det gäller barn i förskolan finns det mycket få studier alls om motorik och fysisk aktivitet, ”bedrövligt nog”, konstaterar Lars Magnus Engström professor emeritus vid GIH, som har varit ledare för forskningsprojektet från starten.

– Det måste vi försöka ändra på.

En förklaring till det är att undersökningarna som har gjorts bygger på frågeformulär som är praktiskt omöjliga att använda bland de yngsta barnen.

– Men vi vet med säkerhet att vi rör oss mindre i dag, generellt sett, barn som vuxna. Vi bygger miljöer som gynnar stillasittande och har blivit bättre på att utnyttja tekniken med hissar, rulltrappor och allmänna kommunikationsmedel, datorer och tv-apparater. När det gäller de minsta barnen släpper vi inte heller ut dem på samma sätt som tidigare av rädsla för trafiken, pedofiler och annat och skjutsar dem istället hit och dit.

Lars Magnus Engström säger att det finns en tydlig uppdelning i två grupper i samhället, en grupp barn som rör sig mycket och en grupp barn som för ett mer stillasittande liv, och att det påverkar deras levnadsvillkor på olika sätt. Vid sju års ålder är ungefär hälften av barnen med i någon idrottsförening, vilket oftast förutsätter att det finns föräldrar som är intresserade och engagerade och som har ekonomiska möjligheter att stötta barnens aktiviteter och ställa upp och skjutsa dem.

Eftersom förutsättningarna är så olika har skolan och förskolan en viktig roll att ge barnen tillgång till motorisk träning, men det behöver inte vara några märkvärdigheter, säger han.

– Små barn har ett inre driv att röra sig och lär sig det mesta på egen hand om man ger dem en någorlunda stimulerande miljö, som tillgång till klätterställningar och möjligheter till utevistelse. Ett klassrum duger inte.

– Ett bra sätt att trötta ut barn i förskoleåldern är att tvinga dem att sitta stilla.

Lars Magnus Engströms tidigare forskning visar att tillgången till utevistelse och möjlighet att få en bred erfarenhet av olika idrotter har en direkt koppling till mot-ionsvanorna 38 år senare i livet.

– Att behärska den grundläggande motoriken är en kapitalvara som man har med sig resten av livet men som kan vara svårt att ta igen om man väntar för länge. Bortsett från den motoriska utvecklingen så har motoriska färdigheter betydelse för självförtroendet, sociala kontakter och ställning i gruppen. Det finns också forskning som visar att motoriken påverkar den kognitiva utvecklingen och koncentrationsförmågan, även om den kopplingen inte är lika uttalad, säger han.

Läs mer om forskningsprojektet på GIH:s hemsida: www.gih.se under rubriken ”forskning”.

Alla artiklar i temat Rörelsen lyfter lärandet (7)

Rösta

Hur fungerar arbetet med modersmål hos er?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin