Läs senare

Maria Arnholm: ”Jag är stolt över det jag gjort”

Efter ett år som förskoleminister har Maria Arnholm hunnit dra i gång satsningar för att få fler män till förskolan och en nationell förskoleplatsgaranti. Och mött ilska och frustration från pressade arbetslag. Den stora utmaningen framöver är att säkra en god och jämn kvalitet i förskolan, säger hon.

05 Dec 2013

Den svenska flaggan vajar stolt på Stockholms slotts tak och trotsar både den bistra decemberblåsten och  Pisa-sifforna, som signalerar om en svensk skola på fall. Åtminstone sett till de elevresultat som omfattas av den internationella undersökningen. Ett par kvarter därifrån, på Utbildningsdepartementet, tar förskoleminister Maria Arnholm (FP) emot på sitt kontor, till synes oberörd av den negativa uppmärksamhet som just nu riktas mot det utbildningssystem som hon är med och ansvarar för. Resultaten är nedslående men inte helt oväntade, tycker hon, men tror inte att det kommer att få några konsekvenser för förskolans del.

– Jag är stolt över det vi har gjort både med förskolan och skolan och tänker att vi bara ska fortsätta att hålla i det som vi gör.

Hon nämner den reviderade läroplanen, att förskolan har blivit en egen skolform och den återinrättade, renodlade förskollärarutbildningen med ett ”fantastiskt söktryck”.  Liksom att kommunerna lyckats bygga 100 000 platser sedan 2006 och att familjerna är nöjda med verksamheten. När det gäller hennes egna bidrag under det gångna året som minister är hon mest nöjd med att ha dragit igång en bred satsning för att få fler män till förskolan och över att en utredning om nationell förskolegaranti ligger klar för att skickas på remiss.

För Maria Arnholm är barnomsorgs- och förskolefrågor inget nytt. Hon jobbade som stabschef under Bengt Westerberg när barnomsorgsfrågorna låg under Socialdepartementet och var med och skrev fram den första barnomsorgslagen. Då besökte hon Reggio Emilia i Italien, satt med i en barnomsorgsutredning och träffade Ingrid Pramling Samuelsson och andra förskoleforskare. Att bli erbjuden förskoleministerposten beskriver hon som ”fantastiskt”.

Maria Arnholm är både biträdande utbildningsminister med ansvar för förskolefrågor (den formella titeln) och jämställdhetsminister, men säger att hon inte värderar något område mer än det andra.

– När jag pratar jämställdhet lyfter jag alltid förskolan. I jämställdhetsarbetet finns en långsiktig strategi för att alla ska få bättre hjälp från när vi är små att kliva ur den fjättrande delen könsrollerna. Och i det har ju förskolan en avgörande roll.

Därför vill hon också driva arbetet med att få in fler män bland personalen i förskolan.

– Förskolan ska inte vara en enkönad miljö utan avspegla hur det ser ut i övriga samhället. Arbetsmiljöforskning visar också att man mår bäst i blandade miljöer.

Men hon är fullt medveten om att det inte automatiskt leder till en mer jämställd kultur.

– Det kräver ett medvetet genusarbete som kan man få till lika bra i enkönade grupper. Men det ena motsätter inte det andra. Har man som pojke aldrig stött på en man i förskolan är sannolikheten rätt liten att man kommer att söka sig till förskolläraryrket som vuxen.

Tror du att ni kommer att lyckas med att locka fler män till förskolan eller finns det en risk för att det blir en dyr kampanj med ett kortsiktigt lyft, som i Norge?

– Det är inte riktigt min bild att det blev så, men där satte man ribban alldeles för högt med målet att ha 20 procent män i förskolan år 2010. Nu har man landat på åtta procent, vilket ändå är bra. Det vi har lärt oss av Norge är att det inte handlar om marknadsföringskampanjer om man vill lyckas, utan om att bestämma sig för det på kommunalpolitisk nivå. Det låter nästan löjligt men bara genom att uttryckligen annonsera efter män får man fler män att söka och anställer också fler.

Exakt vilka metoder och mål som det arbetet kommer att innebära här hemma vill Maria Arnholm inte gå in på för att hon tycker att det är viktigt att en gemensam satsning presenteras tillsammans med alla inblandade (SKL, högskolor, fackförbund och friskoleorgan). Men målen kommer att vara lägre satta och mer kortsiktiga än de norska.

Karriärtjänster ser hon som en annan viktig jämställdhetsfråga. Men förslaget om att de skulle införas även i förskolan, som hon och utbildningsministern presenterade inför höstbudgeten, lyckades de inte driva igenom då.

– Det är viktigt att det finns utrymme att på olika sätt belöna den som gör ett riktigt bra jobb. Jag hoppas att det kommer ett regeringsbeslut snart. Vissa kommuner har redan startat på eget initiativ.

Ute i förskolorna känns både karriärtjänster och männens frånvaro just nu som ”ickefrågor” i skuggan av diskussionerna om de allt större barngrupperna och svårigheterna att kombinera dem med de ökade kraven på pedagogisk undervisning, verksamhetsutveckling, dokumentation och kvalitetssäkring. Föräldrauppropen har avlöst varandra och nyligen drog ett par förskollärare från Örebro i gång det så kallade förskoleupproret. Det sistnämnda har bland annat resulterat i att hundratals protestbrev och ilskna mail har landat på Maria Arnholms bord.

– När människor som jobbar i verksamheten är bekymrade är det jätteviktigt att ta det på allvar. Nu tar vi emot breven, svarar på dem och pratar med Skolinspektionen. Sedan får vi följa utvecklingen helt enkelt.

Vid sidan av Skolinspektionens tillsynsarbete väntar hon på vad Skolverkets nya allmänna råd har att säga i kvalitetsfrågan. I verkets första förslag, som mötts av en del kritik, har de så kallade riktmärkena för ett lämpligt antal barn helt plockats bort. Något som känns tvärsemot många förskollärares önskan om ett maxtak.

– Jag har stor respekt för de forskare som är kritiska till att sätta en siffra som norm för hur stor en grupp ska vara. Kritiken från Skolinspektionen handlar sällan om att enskilda grupper är för stora, även om det finns sådana exempel. I stället pekar myndigheten på att det finns ett tydligt samband mellan förhållningssättet i kommunerna, från den politiska ledningen, chefstjänstemännen och skolledningen och hur bra verksamheten fungerar.

– Men det är förstås oacceptabelt om man inte följer skollagens krav på en gruppstorlek som är anpassad efter barnens ålder, gruppens sammansättning, lokaler utbildning och de andra faktorerna som forskarna pekar ut som avgörande.

Vad kan du göra om kommunerna inte tar sitt ansvar i den frågan?

– Jag kan skicka ut Skolinspektionen som kan ge ut vite. Det är de maktmedel jag har, så länge vi har någon sorts kommunalt självstyre.

Ett forskarteam i Göteborg har nyligen uttryckt oro för att många småbarnsgrupper är för stora. Samtidigt finns en trend mot allt fler storarbetslag och avdelningsfria förskolor. Vad tänker du om det?

– Om små barn inte tas på allvar så oroar det mig särskilt mycket. Storarbetslag har jag ingen anledning att varken fördöma eller hylla. Det känns bra att det finns forskare som tittar på det.

I skolan har man redan backat på kraven på hur utförlig dokumentationen ska vara för att avlasta lärarna. Kan det bli aktuellt även i förskolan?

– Det kan man inte utesluta. Det är klart att det är orimligt om dokumentationskraven äter upp viktig tid i barngrupp, men jag törs inte säga något mer om det.

– Hur stort dokumentationsproblemet i förskolan är får jag olika signaler om. De flesta som jag möter tar inte upp det som ett problem och därför känner jag att jag inte ska uttala mig för skarpt om det.
 

Tidningen Förskolans läsare frågar ministern

Hur ser du på det eventuella behörighetskravet från 2015 med tanke på att det är brist på förskollärare?
– Jag tror att alla tycker att det är viktigt att värna om professionaliteten i förskolan med utbildade förskollärare och just nu är det ett stort söktryck till förskollärarutbildningen. Självklart är det viktigt att försöka göra det möjligt för barnskötare att fortbilda sig, men även på de utbildningarna är det stort tryck och det är viktigt att de håller en bra kvalitet.

Karriärtjänster för förskollärare i förskoleklass, hur ser planen ut för oss? Vi glöms ofta bort i något odefinierbart töcken mellan förskola och skola.
– När karriärtjänster införs i förskolan kommer det även att gälla dem som arbetar i förskoleklass. Jag tycker att man ska satsa på förskoleklassen och kommunerna har alla möjligheter att göra det, men jag har svårt att se vad man från statsmaktens sida ska göra åt det om det brister.

Är det lämpligt att ha lika stora barngrupper i förskolor där barnen har många olika modersmål? På min avdelning har vi 12 olika språk men ingen extra personal?
– Det beror på hur många språk det handlar om och om det finns personal som talar de olika språken. Men självklart måste en gruppsammansättning med många olika språk påverka storleken.

 

Rösta

Hur fungerar arbetet med modersmål hos er?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin