Ingår i temat
Fokus på de yngsta
Läs senare

Mer fokus på små barns läsande 

Små barn i förskolan ser sig själva som läsare och skrivare, det handlar inte bara om att de leker eller härmar när de tar upp en bok. Det slår Elisabeth Björklund fast i en ny studie. Hon tycker att synen på de yngstas läs- och skrivutveckling behöver vidgas. 

19 Feb 2009

 Elisabeth Björklund från Högskolan i Gävle har under två år följt en förskolegrupp med barn i åldern ett och ett halvt till tre år. Hon har fi lmat och studerat hur barnen utvecklar sina förutsättningar och sin förmåga att förstå och använda skriftspråket som kommunikation.  
  -Den mesta forskningen om litteracitet, alltså läsande och skrivande, är gjord på äldre barn. Min forskning visar att även yngre barn deltar och skapar vardagliga situationer där text, bilder eller tecken i någon form ingår.  
  Elisabeth Björklund har upptäckt att denna grupp även tillägnar sig läsande och skrivande genom att berätta, sjunga och rita. Hennes forskning visar till exempel att dessa små barn i förskolan medvetet väljer vilken bok de vill läsa. Att de inte alltid bestämmer sig för den bok som ligger överst i en hög, utan de lyfter undan och lägger andra åt sidan, för att hitta just den bok de är ute efter. De handlar alltså inte om något planlöst handlande, utan beteendet är strukturerat och genomtänkt. Detta är ny kunskap som det inte funnits något vetenskapligt belägg för tidigare. Detsamma gäller det faktum att barnen helst väljer böcker med längre text och detaljerade bilder. Elisabeth Björklund drar slutsatsen att de föredrar dessa komplexa böcker eftersom de håller dem intresserade och engagerade en längre tid än enklare böcker. Därmed utmanas tidigare tankar om att barn i den här åldern gillar det enkla och konkreta.  
  -Det viktiga här är att pedagogerna i förskolan är medvetna om detta. Att de uppmärksammar och stödjer barnen i dessa sammanhang och även observerar om något barn aldrig ägnar sig åt detta. För personalen i förskolan kan det vara viktigt att se till att det fi nns en bra variation av böcker. 

Elisabeth Björklund har ett förfl utet som förskollärare och undervisar sedan 30 år tillbaka på lärarutbildningen i Gävle, främst förskollärare. Antalet barn i gruppen som hon studerade varierade under tiden, men vid slutet var det 18 barn, ungefär lika många pojkar som fl ickor.  
  En av studiens mest framträdande resultat är att barnen utvecklar olika mönster för att utöva litteracitet. Bland annat skapar de något som hon kallar ett litteracitetsmanifest när de samlas kring en eller fl era böcker. Hon har uppmärksammat att de oftast sätter sig på knä, tätt tillsammans. Trots att det ibland blir trångt blir det sällan bråk och andra barn bjuds ofta in till gruppen. De kommunicerar sedan med varandra genom att till exempel ett barn säger något om en bild i boken som de övriga kommenterar. När de kommit till slutet slås boken ofta igen och ordet: slut upprepas av barnen, som för att markera att de nu läst färdigt. Detta är ett tydligt exempel på att barnen erövrar och skapar litteracitet, menar Elisabeth Björklund. 

En annan iakttagelse som hon gjort är att barnen använder sig av presensformen i sin litteracitet. Till exempel när de säger: jag läser. Detta till skillnad från när de leker då de ofta utrycker sig i imperfekt.  
  – Jag tolkar detta som att barnen inte härmar eller leker att de läser, utan att de anser att de ser sig själva som läsare eller skrivare. De är alltså kompetenta och förmögna att göra mycket på egen hand, förklarar hon.  
  Elisabeth Björklund tycker att litteracitetens betydelse hos dessa yngre barn borde omprövas, och att fokus fl yttas från språkutvecklingen, som hon anser får för mycket uppmärksamhet. Hon menar att litteracitets- händelserna har en så tydlig plats i barnens vardag att den bör tas på allvar och accepteras. Hon påpekar i sin studie att hennes forskning följer läroplanens målformuleringar om att fånga upp barnens intresse för skriftspråk och uppmärksamma dem på symbolers kommunikativa funktioner.  
  Hon nämner att samhället bygger på att ta del av och förstå information som når oss och som nästan alltid består av text. Och att det därför är en demokratisk rättighet att även barnen har rätt verktyg för detta.  
  – Jag kanske sticker ut hakan lite men jag tycker forskningen bör vidgas. Det fi nns mer att stödja än språkutvecklingen, även om den också givetvis är viktig.  
  Det som hon anser vara mest anmärkningsvärt och intressant efter att noga ha analyserat de 23 inspelade timmarna på band är hur fokuserade och seriösa barnen är i situationer som rör läsande och skrivande. Vad som kan tyckas vara lite planlöst springande och plockande i förskolans lokaler är i själva verket målmedvetna handlingar.  
  -De kan till exempel börja läsa i en bok och sen avbryta för att äta mellanmål. Sen återgår de till boken och slår upp den sidan där de slutade läsa. Ibland kan de under en lek med andra barn försvinna bort till en bok för att kontrollera eller försäkra sig om något i den, och sen återvända till leken, berättar hon. En brist med hennes avhandling är att barngruppen som hon studerat enbart bestod av barn från familjer med svenskt ursprung. Men det är hon medveten om och därför nämner hon också det som förslag på vidare forskning.  
  -Det slumpade sig helt enkelt så, men jag sökte heller inte efter någon annan grupp när jag blev medveten om problemet. Det hade blivit ett betydligt svårare analysarbete om gruppen även bestått av barn från andra länder, jag hade kanske till exempel behövt ta hjälp av tolk. 

Henrik Ekberg 

Alla artiklar i temat Fokus på de yngsta (28)

Rösta

Vad tycker du om regeringens förslag om läsa, skriva, räkna-garantin?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin