Läs senare

Miljön – en möjlighet eller begränsning? 

16 Aug 2005

 Från tidig ålder formas barn till att bli flickor eller pojkar utifrån föreställningar om vad som är kvinnligt och manligt, det vill säga genus. Det här mönstretupprepas sedan under hela uppväxten. Pojkar förväntas spela ishockey och flickor dansa balett. Pojkar ska välja tekniska linjer på gymnasiet, medan flickor inte förväntas göra det. 

   Genusstrukturen finns självklart också inom oss pedagoger och skiner omedvetet igenom i vårt bemötande av barnen. Vilka tystas när de hojtar och vilka barn uppmuntras när de vårdar? Vilka barn busar vi lite vildare med och möter med större dos humor? Vilka barn förväntar vi oss mer lyhördhet och empati av? Det först tänkta svaret är oftast att det handlar om individer och beror på barnets personlighet. Svaret med hjälp av observationer blir alltför ofta att det är beroende av kön, det vill säga den genusstruktur som finns i förskolan. Dels skapas genus genom hur vi bemöter barnen utifrån könstillhörighet, men genus skapas dessutom genom våra värderingar och den kulturella norm vi omges av i miljön. Vilka barn finns i närheten av klossar, lego och järnvägen kontra dockvrån, ritbordet och pärlorna? Genom att vi möblerar in kön, olika arenor för pojkar och flickor, är vi med och skapar genus. Barnen ser tydligt de möjligheter vi vuxna presenterar i miljön. 

Det finns en kunskap bland pedagoger att våra tolkningar också speglar sig i den miljö vi skapar åt barnen. Miljön och inramningen av tid och rum kan betraktas som pedagogik och som pedagoger. Det har varit ett slagord under senare år att miljön är den tredje pedagogen i förskolan. Materialet och rummet skapar föreställningar och förhållningssätt och möten sker mellan barnen och förskolemiljöerna. På så vis är det betydande att se att pedagogerna också finns i det materiella. Rummet finns alltid där som en möjlighet, ett hinder eller en norm för hur barnet ska vara. Med den här synen kan man se hur miljö och materialproducerar barn och skapar barn som normala, avvikare, passiva, aktiva, kompetenta, inkompetenta, koncentrerade och okoncentrerade. När man säger något om ett barn så säger man därmed någonting om miljön som har iscensatts för barnet. Det går inte att skilja individ och omgivning utan det är ett och samma. 

En av faktorerna i förskolan som spelar stor roll när vi formar miljön är leksaker. Forskning har visat att ett barn i genomsnitt har 540 leksaker i sitt hem. När jag går in i en leksaksaffär blir det tydligt för mig att det inte finns barn, utan att det finns flickor och pojkar. Flickorna ska enligt tillverkarna lära sig vårda, tvätta, laga mat, smycka sig eller lugnt pyssla. Pojkarna drar ut i krig, åker till galaxer, gräver upp ett och annat dinosaurieskelett i öknen eller kör bil. Generellt ges en marknadsbild av att pojkar och flickor är väldigt olika. Flickor vårdar och reproducerar och pojkar konstruerar och producerar. 

   Så vad är då lösningen, en leksaksfri förskola med föränderliga rum och enbart kreativa material? Om det vore så enkelt att det var i miljön eller materialet som förändringspotentialen låg. För att komma åt knuten måste vi gå till pedagogerna och pedagogiken, det är omöjligt att skapa könslösa miljöer. En förskola som jag besökte hade provat att ta bort alla leksaker för att skapa en könsneutral miljö. Videnobservation upptäckte pedagogerna att de i alla fall sedan satt i sandlådan och tillverkade mat eller vackra slott med flickorna och vattenfyllda fällor till björnen i skogen tillsammans med pojkarna. Så strategin för förändring är att stirra sanningen i vitögat. Ju mer vi vet desto svårare är det att gå på diverse vandringsmyter om vad som är manligt och kvinnligt och vad sompåverkar små pojkar och flickor. Det krävs att du är modig och vågar se mönster, för det innebär ju samtidigt ett ifrågasättande av dig själv. 

   Det ligger en sanning i att det inte är vad vi gör i förskolan som är av vikt utan hur vi gör det. 

Kajsa Svaleryd 

Kajsa Svaleryd är förskollärare, föreläsare och författare till boken ”Genuspedagogik”. Nu arbetar hon på Jämrum, ett jämställdhetscentrum i Gävleborgs län.

Rösta

Vad är det bästa som hänt på jobbet under 2017?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin