Ingår i temat
Den goda gruppen
Läs senare

Miljön – ett verktyg i de yngstas lärande 

Miljön på småbarnsavdelningen ska förändras efter varje barngrupp och förstärka de projekt man arbetar med, tycker pedagogerna på Skogsgläntan. Dessutom ska den vara inspirerande och utmanande för alla sinnen, väcka tankar, skapa samtal och locka fantasi och leklust. 

19 Feb 2009

 Astrid går raka spåret fram till korgen i hörnet och plockar upp stenen hon hittade i skogen igår. Stolt visar hon den för sin mamma, som beundrar stenens form, färg och tyngd innan hon lägger den tillbaka i korgen. Där ligger en massa pinnar, kastanjer, kottar, mossa, löv och stenar; alltihop barnens fynd från naturprojektet som just nu pågår på småbarnsavdelningen Skogsgläntan.  
  Projektet har fått sin inriktning efter barnens intresse att upptäcka, utforska och uppleva små saker i naturen. Det sätter sin prägel på miljön redan i hallen, förklarar Carita Hallgren.  
  – Barnen älskar att samla naturmaterial när vi är ute i skogen och att ta med sig det de hittar tillbaka till förskolan. Först sparade vi alltihop utanför på trappan, men de vill så gärna leka med det och visa sina föräldrar vad de hittat, så vi tog in det i hallen. Det är ett bra ställe, för där vistas man mycket och naturmaterialet lockar till samtal, säger hon.  
  Att hela tiden hitta nya sätt att stimulera språket och vägar att skapa samtalsämnen är en grundläggande tanke på Skogsgläntan. Att börja bygga ord är såklart lättare när det finns något att prata kring, en bild eller något konkret som betyder något för barnen. Ett bra sätt är att tillsammans med barnen forma och förändra miljön, säger Camilla Lindstedt.  
  – Barnen är så observanta och uppmärksamma. De märker direkt när vi byter ut något och lägger till nya saker, även små detaljer som ett gosedjur i lampan, ny dokumentation eller en liten målning på väggen.  
  Miljön är ett verktyg i barnens lärande, menar förskollärarna Carita Hallgren, Camilla Lindstedt, Monica Nilsson och Carina Eriksson på Morkullans förskola i Hjärnarp utanför Ängelholm. Förskolan kallar sig ?hälsofrämjande? och det innebär ett helhetstänkande där pedagogerna skapar förutsättningar för barnen att bli sedda, hörda och berörda ? både fysiskt och mentalt.  
  – Miljön ska förändras efter den barngrupp man har just för tillfället. Har vi en lärande miljö skapar det lust hos barnen. Som pedagoger har vi en viktig roll att ge rätt förutsättningar och förmedla att vi tror på barnen, på deras eget kunnande. "Barnatro" kallar vi det, säger Camilla Lindstedt. 

Småbarnsavdelningen Skogsgläntan är inrymd i en ursprungligen provisorisk barack – eller paviljong som pedagogerna hellre säger för att det låter trevligare. Därför ger lokalerna kanske inte de bästa förutsättningarna, men det går ändå att skapa en miljö som fångar barnens uppmärksamhet, väcker tankar och funderingar och utmanar deras tänkande, säger Carita Hallgren.  
  – Varje del ska vara inspirerande och utmanande för alla barn, och vi är alltid på jakt efter nya idéer. Det finns många olika behov och intressen i en barngrupp, och det kan skilja sig oerhört från en grupp till en annan. Vi försöker vara flexibla och lägga fokus på det som är spännande och intressant för just de här barnen, stimulera deras upptäckarlust och ge dem möjlighet att utforska med alla sinnen.  
  Det kan man göra ganska enkelt, till exempel genom att sätta en spegel på väggen och en på golvet, förklarar Camilla Lindstedt och berättar att Olle brukar köra med bilar på spegeln. Dagen innan kom han på att han kunde bygga med klossar på den också.  
  – Vi försöker överraska barnen mycket, men de överraskar oss ännu mer. Det härligaste med att arbeta med småbarn är deras lärande. Det händer fantastiska saker varje dag.  
  I samma ögonblick kommer Olle, med en blå träkloss i ena handen och en röd i den andra. Han placerar ut dem i ena kanten på spegeln innan han hämtar några klossar till och ställer bredvid. Sedan lägger han sig ner på mage och tittar i speglarna hur det ser ut, innan han hämtar flera och låter bygget växa.  
  – Hörde du att jag berättade om ditt bygge, Olle? säger Camilla Lindstedt och kramar om honom. Ville du visa? Ni är så bra på att hitta olika möjligheter att hålla på med speglarna och hitta på sådant vi inte tänkt på. Ni brukar krypa över golvspegeln också, och stå på den och titta på er själva underifrån … visst? 

Det finns speglar lite här och varstans på Skogsgläntan. Barnen tycker det är roligt att spegla sig och det gör att de känner sig bekräftade i miljön, säger Carita Hallgren. Av samma skäl finns det också mycket foton på barnen på väggar och skåpdörrar.  
  -De ska känna att det är deras ställe och att alla är betydelsefulla. Det handlar om att skapa glädje, så att barnen känner sig delaktiga, harmoniska och trygga. Dessutom ger både speglar och bilder möjlighet att prata om sig själva och kompisarna.  
  I höstas gjorde pedagogerna en ?pillerillevägg? för att möta just den här barngruppens intressen och behov; de flesta är runt två år och tycker om att undersöka och plocka med små saker. På baksidan av en hylla sitter nu bitar av badkarsmatta, sandpapper, mjuk och sträv matta att känna på med händerna. Även på golvet finns olika underlag för nakna fotsulor. På ett snöre hänger saker som nycklar, korkar, muttrar, gardinringar och en bit papprör. Även pyttesmå föremål som man annars inte vågar ha i en småbarnsgrupp, visar Carita Hallgren.  
  -De är starka i nyporna, men här får de inte loss någonting. Några av barnen kan stå jättelänge och pilla och skramla, känna och trä olika saker genom röret.  
  För att göra miljön mer utmanande har pedagogerna slängt hälften av plastleksakerna som fanns förut. Istället har de skaffat mer ofärdigt lekmaterial som ska stimulera och utveckla kreativitet och fantasi, framför allt olika saker att bygga med och naturmaterial.  
  Nu framåt våren ska de skaffa förstoringsglas, kikare och luppburkar för att ge naturtemat en extra skjuts.  
  – Vi funderar också mycket på vad som vore bäst att erbjuda i ett rum som vi nu mest använder som förråd och sovrum. Kanske blir det något för lukt, smak och ljud… vi får se. 

Väggarna ska avspegla och förstärka de projekt som intresserar barnen mest just nu, förklarar Carita Hallgren. När det behövs målar pedagogerna helt enkelt om eller målar inspirerande bilder på väggarna. I höstas ville de ha något som kunde fånga blicken inne på toaletten, efter att först ha målat den varmt röd och orange.  
  Det blev massor av myror. Ett helt myrstråk på väggen och ett par eftersläntrare på toalettpappershållaren och spegeln.  
  – Barnen ser allt som är smått och vi hade myror utanför på gården också. Det passade bra ihop med naturtemat, säger hon.  
  Korgen med barnens fynd från skogen står precis utanför toaletten, vid roten av ett träd som pedagoger och barn gjort tillsammans av papier maché. I stammen finns luckor som barnen tycker om att öppna och stänga. Där innanför bor olika djur; den här dagen har en uggla och en ekorre fått flytta in.  
  På en hallvägg har en av pedagogerna också målat två träd, där det finns ett ekorrbo av plastmurgröna och en uppspikad fågelholk där det bor en pytteliten fågel.  
  – Barnen leker mycket i hallen, så där ska finnas olika saker att känna, titta och ta på. Alla djuren ger dessutom möjligheter att få igång en sång eller ett samtal medan man väntar i hallen på att få gå ut, säger Camilla Lindstedt. 

Det finns mycket dokumentation på Skogsgläntan, så även i hallen. Där finns bilder på gemensamma aktiviteter som rör alla barn. Det ger mycket att prata om, säger Carita Hallgren.  
  – Genom dokumentationen ser man barns lärande och utveckling och vi pedagoger kan reflektera kring den vid planeringar och tillsammans med barnen.  
  I hallen finns också barnens egna portfoliopärmar tillgängliga, så föräldrarna lätt kan sitta ned, titta och prata en stund om bilderna. De tar också gärna hem dem och sätter in egna bilder.  
  Förskolehallar är överhuvudtaget viktiga platser; de ska vara trevliga och fånga både barns och föräldrars uppmärksamhet, tycker pedagogerna på Morkullan. Det ska kännas mysigt, varmt och välkomnande att komma hit, även när man haft en stressig morgon hemma.  
  På Skogsgläntan är hallen grön; det passar med naturprojektet och hör ihop med avdelningens namn. Istället för hårt lysrörsljus brukar ljuset silas trivsamt genom gröna blad på en ljusslinga som är lindad kring en trädgren i taket.  
  Just nu hänger där en snöbollsslinga istället, och grenen har fått ett bomullstäcke här och var. Skåne har precis haft sin första snö och det var en ny och spännande upplevelse för ett- och tvååringarna som inte varit med om det där mjuka och kalla tidigare, säger Camilla Lindstedt och visar en vägg med dokumentationsbilder på varje enskilt barn i snön.  
  – Snön smälte snabbt bort. Men med hjälp av innemiljön kan vi förstärka och bevara upplevelsen. 

Annika Claesdotter 

Alla artiklar i temat Den goda gruppen (15)

Rösta

Hur fungerar arbetet med modersmål hos er?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin