Ingår i temat
Fokus på de yngsta
Läs senare

Mindre grupper löser inte allt

barngrupperDe nya riktlinjerna om barngruppers storlek välkomnas av forskaren Pia Williams. Men hon varnar för att stirra sig blind på siffrorna.

13 Apr 2016

Så kom det för många efterlängtade beskedet – nya riktmärken för hur stora barngrupp­erna bör vara i förskolan. Till skillnad från Skolverk­ets tidigare rekommendation om max 15 barn, som togs bort för ett par år sedan, är de nya riktmärkena uppdelade på åld­er. Barn från ett till tre år bör vara i grupper av mellan sex och tolv barn. De äldre i grupper om nio till 15 barn.
– Som riktmärket är formulerat nu visar det framför allt att de yngre barnen har större behov av att vara i grupper med färre barn och högre personaltäthet, säger Pia Williams, professor i barn- och ungdomsvetenskap vid Göteborgs universitet.

Hon har nyligen slutfört en stor forskningsstudie om barngruppernas storlek i förskolan tillsammans med professorerna Sonja Sheridan och Ingrid Pram­ling Samuelsson. En av slutsats­erna var att det behövs en upp­delning av åldrar om regeringen väljer att sätta ett riktmärke.

– Vår forskning visar att de yngsta barnen är mer känsliga för gruppstorlek, det visar också internationella studier. Det hand­lar bland annat om hur många relationer ett barn kan hantera, små barn har större behov av omsorg och nära relationer, säger Pia Williams.

De nya riktlinjerna må vara i linje med forskarnas rekommendationer men Pia Williams tror inte att siffrorna i sig kommer att lösa problemen i dagens förskola. Deras forskning visar att frågan om grupperna är så pass komplex att det är svårt att bara sätta en siffra. Det är så mycket annat som spelar in för att det ska vara en fungerande verksamhet. Det handlar till exempel om personaltäthet, förskollärares utbildning och komp­e­t­ens, sammansättningen av barngruppen och lokalerna. Om de sakerna fungerar bra kan barngruppen under en period säkert vara större än rekommendationen, menar Pia Williams.

– Och fungerar inte de fakt­orerna, då blir antalet barn en stor problematik och då bör antalet barn relateras till den lägre siffran i spannet, säger hon.

Blir förskollärare och barnskötare stressade av att de inte hinner se barnen och arbeta mot alla läroplanens mål är barngruppen för stor, menar forsk­arna. Pia Williams tycker därför att det är bra att riktmärkena är formulerade i ett spann i stället för ett maxtak. Det ger utrymme för att ta hänsyn till de olika behov som finns. Om flera barn är i behov av stöd och personalen har låg utbildning bör antalet barn i gruppen vara närmare nio än 15.

– Har man inte utbildade lär­are i grupperna, för trånga lokaler och en sammansättning av barn som inte fungerar, då blir fler barn i gruppen mer arbetsamt, säger hon.

I studien framkommer det att de flesta förskollärarna tycker att de har för stora barngrupper. Det spelar ingen roll hur många de har i sina grupper – alla vill ha färre barn. Det stärker forsk­arnas uppfattning om att det handlar om mer än bara en siffra. Antalet barn är en så tydlig sak att peka på i och med att det är konkret, men i själva verket kan de problem förskollärarna upplever också bero på andra saker. Oavsett vad som ligger bakom känner de flesta att de inte hinner göra ett bra jobb.

– Förskollärarna vill ju utföra ett proffsigt arbete, men blir väldigt frustrerade när de inte kan göra det. Det bidrar till en stress i arbetet och en känsla av att inte räcka till, säger Pia Will­iams.

Den kanske tydligaste konsekvensen är att de väljer bort områden som enligt läroplanen ska finnas med i den dagliga verksamheten. Det handlar framför allt om innehåll och aktiviteter som kräver att barnen är i mindre grupper, som naturkunskap, teknik, skapande och utflykter.

Eftersom nästan alla vill ha mindre barngrupper förvånades forskarna över att många organiserar sig i storarbetslag. Förskollärarna gillar ofta storarbetslagen eftersom de tycker att verksamheten är mindre sårbar om någon är sjuk och att det ger större möjligheter till kollegialt lärande. Men även om de flesta hade en vision om att dela upp barnen i mindre grupper under dagen var det långt ifrån alltid det skedde, ofta lyckades man bara göra det en och en halv till två timmar per dag. Personal­brist och lokalernas utformning satte käppar i hjulet. Resultatet blev stora barngrupper vilket både drabbar barnen, som får många relationer att förhålla sig till och mindre inflytande i verksamheten, och förskollärarna som känner att de varken hinner möta enskilda barn eller jobba med gruppen som helhet.

– Man behöver fråga sig om storarbetslag är en pedagogisk trend eller en organisation som utgår från ekonomi, att man tror att man sparar in på personal, säger Pia Williams.

Frågan är hur väl storarbetslagen rimmar med de nya riktmärkena som de fungerar i dag.

– Jag ser svårigheter i om man ska följa riktmärket som det nu är formulerat och samtidigt ha en organisation som bygger på väldigt många barn i gruppen. Jag ser inte hur det ska gå ihop, säger Pia Williams.

Vad de nya riktlinjerna får för effekt återstår att se. Skolverket har lanserat ett stödmaterial som kommuner, fristående förskolor och förskolechefer ska ta hjälp av för att skapa lagom stora barngrupper. I det står det bland annat om vikten av personaltäthet som utgår från barnens behov, men Pia Williams hade gärna sett tydligare riktmärken för hur många förskollärare som bör finnas i grupperna. Enligt henne skulle en rimlig siffra kunna vara fyra barn per förskollärare. Hon anser också att det bör skjutas till pengar så att kommuner och fristående förskolor har en chans att leva upp till de nya rekommendationerna.

– Vi ser ju inte minst här i Göteborg där det startas tillfäll­iga förskolor för att minska antalet barn i de befintliga grupp­erna. Risken är ju då att det blir grupper som har ett outbildat arbetslag. Det tror jag är föröd­ande för både kvaliteten och barns välmående, säger Pia Williams.

I och med att efterfrågan på utbildade förskollärare ökar med de nya riktlinjerna önskar hon att det satsas mer på utbildning. Hon föreslår en större satsning på forskarskolor för förskollär­are och lärare i yngre åldrar, för att utveckla yrket och få fram fler förskollärare som kan utbilda framtida kollegor. Men det är förstås åtgärder som inte görs i en handvändning.

Som ett första steg rekommenderar Pia Williams att chefer och huvudmän för en kontinuerlig dialog med arbetslagen eftersom de har kunskaperna om hur verksamheten fungerar och hur den befintliga barngruppen är sammansatt. Hon föreslår att man ser över schemaläggning och arbetstider, när det är högst närvaro av barn och när personal behöver vara på plats och relaterar det till antalet barn och vilken kompetensutveckling som behövs i arbetslaget. Pia Will­iams poängterar att de nya riktlinjerna bara kommer ge effekt om de knyts till kvalitetsfaktorer som förskollärarnas utbildning och kompetens, personaltäthet, barngruppens sammansättning och förskolans fysiska utrymmen.

– Om de andra faktorerna inte fungerar kan inte gruppstorleken rädda det. Förskolorna måste ha bra villkor.

6 tips för bättre grupper

  • Prata i arbetslagen om hur grupperna fungerar i dag.
  • Se över schemaläggning och arbetstider. Kartlägg när det är högst närvaro av barn och när personal behöver vara på plats.
  • Gå igenom personaltäthet och barnantal, så att det finns möjlighet att dela in barnen i mindre grupper under hela dagen.
  • Se över barngruppens sammansättning. Finns det större behov av personal i vissa grupper?
  • Stäm av vilka kompetens­behov som finns i arbetslaget.
  • Återkoppla till chefen.

Källa: Pia Williams

Alla artiklar i temat Fokus på de yngsta (28)

Rösta

Vad tycker du om regeringens förslag om läsa, skriva, räkna-garantin?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin