Ingår i temat
Digitalt byggande
Läs senare

Mira Banjac: Är luftslott lärorika?

13 Sep 2015


Är det på riktigt eller på låtsas när man bygger och konstruerar med digital teknik i stället för annat material? Det som är verkligt i ett materiellt avseende är den tekniska utrustningen, som lärplattan och projektorn. Det som inte finns i verkligheten är själva innehållet i den virtuella världen. Man kan också vara lite djärv och säga att det är precis som när barn leker, för det är också på låtsas. Alltså påstår jag att den digitala leken och konstruktionen är en sorts lärande lek. En lek som förr inte fanns men nu är uppfunnen. Både den traditionella leken och den virtuella världen finns där till hundra procent för barnet, men allt är på låtsas. De kan välja att leka läkare och patienter med varandra eller i den digitala världen med digitala karaktärer. Ingetdera är på riktigt.

Den ”verkliga” leken har fortfarande för det mesta ett högre värde i förskolesammanhang. Många anser att den är bättre. Varför då? Kanske är det för att vi vuxna är ovana vid virtuell lek eftersom det är ett modernt fenomen som inte fanns i vår barndom (lite beroende på hur gamla vi är förstås). Vi har inte lekt på det sättet själva som barn. I dag har barnen den virtuella världen mycket nära sig. Deras små fingrar öppnar appar och utforskar dem med lätthet. De vet precis hur de ska använda toppen på pekfingret för att öppna, stänga, svepa, skrolla och stänga av dem. En del barn kan sitta i timmar framför skärmen för att de tycker att det är roligt och spännande. Lärplattorna tilltalar dem, de är lockande. De ger möjlighet att bygga upp saker, skapa egna världar, ett eget band med olika instrument eller varför inte bara riva saker, slänga arga fåglar på olika byggkonstruktioner, det är så populärt att vi alla vid det här laget lärt oss fåglarna vid namn.

Så om vi nu vet att barnen utforskar och lär med hjälp av digitala verktyg, vad är det som kärvar? Jo, tanken på allt det de kunde ha gjort i stället för att ”spela” – ett samlingsbegrepp som många kritiker använder. De kunde ha lekt, varit i skogen, byggt med kaplastavar eller något annat. På riktigt alltså. Det tankesättet gör att man, retoriskt, använder förskoleaktiviteter och digitala verktyg som motsättningar till varandra. Varför då? Det finns väl ingen vettig person på förskolan som skulle ta bort allt som står i läroplanen och i stället bara ägna sig åt IKT. Det de flesta vill är ju att tillföra nya utmaningar och möjligheter. Vi vuxna behöver bara lära oss att hantera den virtuella världen. Skaffa oss kunskaper om vad som ska sållas bort och vad som ska finnas kvar. Och när vi har gjort det så kommer det att gå ungefär en kvart innan det har kommit ett nytt hav av nya appar som kan vara intressanta. Jo, det ställer krav på pedagogerna, man måste införskaffa nya kunskaper. Roligt tycker vissa. Jobbigt tycker andra.

Det jag ändå måste erkänna är att det är svårt att gallra bland bra och dåliga appar. Vi vill att de ska främja utvecklingsområden som teknik, språk, estetiska lärprocesser, matematik, lek och fantasi. Och det är inte ofta de håller måttet. Det ska vara hög inlärningskvalitet, annars är det bara att slänga tillbaka dem i det virtuella hålet. De magiska orden är: Vad lär sig barnet av det här? Parallellt med andra aktiviteter? Hur brett vågar vi gå i ett tema, ett projekt eller en lärsituation? Är det roligt att i ett naturvetenskapstema se olika blommor växa i uppsnabbat tempo. Svar: ja.

När vi ändå är inne på den digitala världen så måste jag dessutom nämna att den revolutionerat den specialpedagogiska världen. Den har inneburit ett stort lyft för barn som behöver en tydligare inlärningspedagogik med virtuell förstärkning. Eller för dem som vill skynda i väg och behöver struktur och tydlighet. Lärplattornas värld lockar till sig även de mest svårengagerade.

Min förhoppning är inte att frälsa någon in i den digitala världen. Det jag vill är att nyansera ämnet med förhoppning om att väcka frågor (eller den björn som sover). Ni som läser det här får stå för svaren och lösningarna. Eller så kan vi fråga barnen, de visar gärna vägen som många gånger förr genom historiens alla krokiga stigar.

Rösta

Vad är det bästa som hänt på jobbet under 2017?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin