Läs senare

Musikteater på årets tema

Musikteaterföreställningarna på Diamanten är ett sätt för barnen att berätta för andra vad de lärt sig under terminens tema. Spelet kan börja!

25 Okt 2007

Ridån går upp i Olympen, den stora samlings- och gympasalen i Diamanten Lek & Inlärning i Norrköping. Bänkraderna är fulla av förväntansfulla föräldrar, syskon, mor- och farföräldrar. Under en timme får de se och höra vad barnen i förskolan, förskoleklassen och år 1 har jobbat med under vårterminen: temat All världens barn.
Mer än hundra barn intar scenen, sjunger i mikrofon, dansar och agerar
– hela tiden med stöd av sina lärare som även de är utklädda och med på scenen. Barnen från en avdelning är ormtjusare från Indien, andra sitter fast i bilkö på väg till ett syrianskt bröllop, åter andra är masajer från Kenya.
Dramapedagogen Marinella Rolfart, regissör och motor bakom Lilla Musikteatern, blir lika imponerad, varm och lycklig varje gång över barnens kapacitet. Och över att de upptäcker resurser de kanske inte ens själva visste att de hade.
– Jag tror att barnen minns det här med glädje och stolthet när de blir äldre. Det är så härligt att de verkar tycka det är kul, och att de får chansen att växa, känna sig betydelsefulla och uppskattade, säger hon.
Publiken skrattar och torkar bort stolta tårar ur ögonvrån. Applåderna vill aldrig ta slut när ridån går ner efter slutsången, som skolans rektor Stephan Andersson skrivit text och musik till: ”Det är så annorlunda men ändå samma sak, för överallt i världen så sitter rumpan bak …”
Barnen i författargruppen, som är ansvariga för innehållet i föreställningen, kommer upp på scenen och tar emot blommor. Även Marinella lockas upp för att ta emot ovationerna och visar med handen att hon delar äran för succén med orkestern, ljud- och ljusgruppen, sminkgruppen och alla andra barn och vuxna som är oumbärliga för att en föreställning ska bli så här bra.

På Diamanten Lek & Inlärning är musikteaterföreställningen mer än en rolig show och bra underhållning
– även om den blir det också, på köpet. Den är bra för barnens självtillit och ett sätt för dem att uttrycka sig. Men framför allt är musik, teater, dans, bild och form själva grunden för Diamantens pedagogiska plattform: Aktivt lärande och Idrotthälsa. Arbetet med musikteatern är ett sätt att skapa en helhet för barnen, ett sammanhang i det tema hela skolan arbetar gemensamt med. Den är ett sätt att göra kunskaper i praktiken.
– Kultur är inte enbart skojigt, vi försöker utforska den som pedagogisk metod genom att involvera barnen i hela processen. Det bygger självkänsla och ger alla möjlighet att vara med och samarbeta i ett socialt sammanhang, säger Marinella.
Diamanten har gjort musikteaterföreställningar i sex år. Stora Musikteatern för klasserna 2 till 6 på hösten och Lilla Musikteatern för förskola, förskoleklass och år 1 på våren. Alla som vill får vara med, både barn och vuxna.
– Alla som är med ska vilja och vara motiverade. Lusten och önskan att göra är den viktigaste förutsättningen för allt lärande, säger Marinella.
Så snart vårens tema har valts och introducerats i januari är det dags att skapa en författargrupp. Alla barn som vill vara med skriver sitt namn på en lapp
– eller ber om hjälp att skriva. Det ska vara ett aktivt val, betonar Marinella. Lapparna läggs i en korg så att alla ser att de fysiskt ligger där
– i våras var det säkert 60 stycken.
Under en fredagssamling drar man sedan fem lappar inför hela gruppen; den här gången blev det två barn från år 1 och tre femåringar.
–Det är helt slumpmässigt vilka det blir. Det har hänt att samma barn kommit med i författargruppen två gånger, men det finns ingen orättvisa i det.
Marinella har möte med författargruppen varje torsdag i fem veckor. Personalen på avdelningarna hjälper till att påminna barnen. Parallellt med att avdelningarna börjar jobba med temat, var och en på sitt sätt, så utgår även författargruppen från det när de börjar spåna ihop en ramhistoria.

I våras, när temat var All världens barn, tittade gruppen på kartor och pratade om sina tankar och erfarenheter, både om sina ”drömländer”, länder de varit i på semester och länder deras familjer kommer ifrån.
Avdelningen Elefanten har länge haft ett fadderbarn från Indien, så för Kayla föll det sig naturligt att Indien skulle vara med på något sätt. Lukas pratade mycket om Japan och ninjas och en annan Lukas, som varit på besök i Syrien, var fascinerad av bilköerna han hade upplevt där. Efter ett tag gled diskussionen över till indianerna som de första invånarna i Nordamerika.
–Historien bygger helt på barnens egna associationer, fantasier och uppfattningar. Vi spånar och ritar, pratar och antecknar, säger Marinella.
Med hennes hjälp snickras sedan historien ihop. Årets musikteater handlade om en elak, beräknande cirkusdirektörska, Pling, som vill tjäna pengar på att bygga upp en cirkus med barnartister från olika länder. Helst från fattiga länder så att barnen är nöjda om de bara får mat och pytteliten lön. Men på slutet längtar alla barn hem och enas om hur de ska bekämpa Pling.
– Barnen i teatern märker och lär sig att alla barn är både annorlunda och lika, och de är glada över att ha fått vänner över hela världen.
När ramhistorien är klar bjuder författargruppen in alla övriga barn till en teckningstävling: ”Rita bilder som vi kan ha som inspiration till Världens Cirkus. Vi kommer att resa till Japan, Kina, Indien, Somalia, Syrien, Kenya, Chile, Italien, Finland, Bosnien, Turkiet och Nordamerika.”
–Tanken är att alla ska få vara med och tänka kring hur barnen ser ut i andra länder, vad de äter för mat, och hur landskapet och husen ser ut. Samtidigt fortsätter avdelningarna jobba med temat på olika sätt, beroende på vad som passar och intresserar respektive barngrupp.

Det bildas också en vuxenteatergrupp somska driva arbetet med musikteatern. I den ingår regissör, regiassistent, orkester, dekor, kostym, smink, ljus och ljud. Alla grupper har en vuxen med som motor
– och i de flesta grupper finns några barn med.
–Barn som anmäler att de vill sjunga får göra det, även solo i mikrofonen, och barn som vill spela instrument är med i orkestern. Alla får vara delaktiga på det sätt de själva helst vill, säger Marinella.
Strax före påsklovet börjar det bli dags att bestämma vilken roll respektive avdelning ska ha, och kolla om det finns någon vuxen eller barn som vill ha en bärande roll. Annars är nästan alla repliker grupprepliker; handlingen drivs framåt genom att de vuxna ställer ledande frågor som barnen svarar på.
–Jag brukar gå runt på avdelningarna och prata med barn och personal, höra vad de jobbar med i temat och se om det går att få ihop det på något sätt.
Nästa steg är att Marinella besöker alla elva avdelningar, en efter en, och berättar ”sagan” som författargruppen knåpat ihop. Lyssnar och hör vad barn och personal tänker, tar vara på idéer och infall som kan tillföra just deras roll något extra.
Sedan börjar barn och personal göra dräkter och rekvisita tillsammans. Diamanten har en verkstad i bottenvåningen, och där finns alltid någon ur resursgruppen Midgård (se faktaruta) och hjälper till för att barnen verkligen ska kunna vara delaktiga. ”Midgårdarna” ser också till att det finns material att skapa av, om inte personalen själva lyckats skaffa. Till årets föreställning gjordes bland annat ett stort drakhuvud av hönsnät och papier maché, och bilar av tomkartonger.
Varje avdelning tränar in danser, ormtjusning eller något annat som barnen föreslagit att de vill göra i musikteatern, och sjunger sångerna som rektorn Stephan Andersson och en musiklärare gjort och bränt ner på en cd-skiva till varje avdelning.
I mitten av april börjar repetitionerna. Avdelningarna samlas ett par i taget uppe i Olympen och övar på sina scener. Det är viktigt att hålla ordningen, så man kommer in i rätt tid och går åt rätt håll. Barnen är förväntansfulla, positiva och glada, Marinella regisserar och har stenkoll, berömmer och uppmuntrar.
–Det är fantastiskt hur lätt de snappar allt… De fattar direkt och minns precis vem som säger vad och varför. Alla verkar tycka det är jättekul att göra musikteater. Jag tror det beror på personalens inställning. När de vuxna är positiva så blir barnen det också, säger hon.
Och till slut, i första halvan av maj, är det dags för föreställningar av musikteatern. I år fick de spela Världens Cirkus för en grupp italienska barn på studiebesök också. Annars blir det två kvällsföreställningar för föräldrar, en för de övriga barnen på Diamanten och en för förskolor i området, berättar Marinella.
–Andra skolor har till exempel en utställning som avslutning på ett tema de arbetat med, för att visa vad barnen lärt sig. Vi har musikteater.

Annika Claesdotter

Rösta

Vad är det bästa som hänt på jobbet under 2017?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin