Läs senare

Nära till naturen

Det är viktigt att barn har tillgång till naturen varje dag. I skogen får alla barn möjlighet att välja aktivitet och lyckas, säger Maria Mowitz.

20 Mar 2007

Det ska vara stimulerande och utvecklande att gå i förskolan. Då måste alla sinnen få sitt
– både utom- och inomhus. Gården ska inspirera till utforskande, iakttagande och reflektion. Vi ska inte vara ute i tre timmar bara för att få frisk luft utan för att det har ett syfte, säger Maria Mowitz, lärare i IUr och Skur-förskolan ”Utelek” i Linköping.
Förskolan har en stor och varierad utemiljö. Under snötäcket anas konturerna av den stora osymmetriska sandlådan. Uppe i backen har föräldrarna gjort en äventyrsbana av naturmaterial som slingrar i väg mellan tallarna. Skogspartiet har Maria fått kämpa med kommunen för att få behålla innanför staketet. Den stora granen och klätterträdet är några av barnens favoritställen.
Gården ska vara anpassad för olika åldrar och intressant både för ett- och femåringar, poängterar hon. Det är viktigt med nivåskillnader och olika typer av underlag.
Bakom huset finns en intressant vattenkonstruktion. Här kan barnen pumpa sig varma och trötta. Många barn får plats runt trä- och vattenbanorna under vår, sommar ochhöst. Det finns mycket att samarbeta om.
–Det är bra att ha något att längta efter och att allt inte går att göra jämt.
En bit bort, bakom en flätad pilhäck, ligger odlingslådorna, byggda i olika matematiska former.
– Varje sak har flera funktioner. Det gäller att hela tiden tänka kring material och se med fantasi på vad de kan föda för aktiviteter.
I kvadrater, rektanglar, romber och trianglar växer krydd- och barrväxter, blommor och buskar. Just nu morskar lingon- och blåbärsriset upp sig genom snön. Allt får användas i lek eller smakas på.
Att kunna namnen på de olika växterna är inte så viktigt. Smaker och dofter skapar intresse.
– Ska vi få vuxna som värnar natur och miljö måste känslan grundläggas när de är små.
De blå varmkomposterna, som går att reglera höjden på, fungerar bra. Även de yngsta kommer åt att se. Trots att det är kallt finns ganska mycket mask.
– För att barn ska ha möjlighet att få syn på kretsloppet måste de kunna se och snurra på kompostskruven.

Det är viktigt att barn har tillgång till naturen varje dag, anser Maria.
– Vi tror mycket på hälsoperspektivet. Att barn får röra sig naturligt i en rolig, stimulerande miljö.
De stora barngrupperna är ett problem, poängterar hon. Fler vuxna med tid och kompetens skulle spara mycket pengar i framtiden. Att vara ute minskar stressen. Det blir mindre konflikter på gården. Minst blir det i skogen.
Många traditionella inomhusaktiviteter går att flytta ut. Om ett barn vill gå in är det viktigt att ta reda på om det fryser eller vill göra något som går att ta ut. Det handlar om att bli bättre på att ställa frågar, tycker Maria.
– Vi arbetar med alla områden både ute och inne. Jag tänker att skogen kan vara metod för att till exempel arbeta med demokratifrågor. Målet kan vara att känna gemenskap, vi-känsla, rörelseglädje och få kunskap kopplad till läroplanens olika områden.

Några hundra meter bort stiger röken från elden vid vindskyddet. Ett kråkpar kraxar i trädtopparna. Den vuxne som, sköter brasan, är still. Det gör att försiktiga barn vågar gå lite längre bort, förklarar Gabriella Kindstrand, som är på spårjakt med några barn.
”Jag har sett älg- och ekorrspår!” berättar Oliver och springer iväg för att hitta fler. Greta visar att rådjursspåret är runt. Hon lägger sig ner och spanar i ett hål. Kanske har det varit en kanin här, tror hon.
Barnen rör sig hela tiden, klättrar och kanar på stora stenar och naturrutschbanor. En pojke försöker ta sig upp för en hög smal sten, men halkar ner. Efter en stund lägger han en planka mellan två stenar. Han ställer sig under bron och känner på höjden. Det är viktigt att barn ges möjlighet att komma på olika lösningar, förklarar Maria.
–Att använda material kreativt för att hitta lösningar är lärande. Är vi vuxna med och ger språk får barnen begrepp. Det barn upplevt konkret kommer de ihåg.
–Det handlar om ett långsiktigt lärande och att fundera själv. Vi lärare ska inte vara så fokuserade på vad vi ska lära ut, utan på vad barn har för strategier. Ofta tillrättalägger vi för mycket. Barn har fantasi om vi låter dem använda den.

I skogen får alla barn möjlighet att välja aktivitet och lyckas. Det finns alltid en lagom stor sten att pröva. Att ta sig upp på en stor sten eller ett träd kräver strategiskt tänkande. Var ska jag sätta foten? Hur ska jag lägga brädan? Hur ska jag göra om jag vill upp på en större sten?
De vuxna lyfter inte upp barn som vill klättra. Däremot uppmuntras de att hjälpa varandra. Att skapa tillfällen för samarbete och hitta tillfällen för modellinlärning är viktigt.
–Om någon vill ha hjälp kan jag passa på att lyfta ett annat barns kompetens och till exempel be Lisa som är en bra klättrare om hjälp. Hon får visa hur man gör och träna sig i att förklara.
Flera pojkar har hittat pinnar och börjar fäktas. Gabriella sätter sig på huk och gör dem uppmärksamma på vem som har en lång pinne och måste vara extra försiktig.
– Istället för att förbjuda pinnar kan vi, på samma sätt som vi introducerar annat material inomhus, visa hur man använder dem.
Hon går runt och informerar de lekande barnen att det finns banan vid vindskyddet. Lärarna samlar inte längre barnen för att äta frukt. Under ett halvår prövade de att fråga om de ville ha frukt. Alla sa nej. När de frågade om de ville ha den i leken, svarade barnen ja. Numer påannonseras den vid halv tiotiden.
–Det är viktigt att fundera över syftet. Är det att avbryta leken eller ge en energikick för att orka till lunch?

Efter ett långt lekpass är det dags att gå in och äta. Efter maten sover de yngsta på terrassen och de äldre får en lång lekstund inomhus. På båda våningarna syns spår av naturen och vad de gör utomhus. Både dokumentation och lekmaterial kopplar samman ute och inne.
– Vi plockar in och ut naturen. Då kan vi arbeta med språket i naturliga sammanhang, säger Maria.
I ett rum finns till exempel en naturmål- ning med djur som finns i omgivningen; groda, fågel, hare och nyckelpiga. Här går att leka i stubbkojan eller bygga, balansera, prova kraft eller räkna med småstubbar.
I ett rum leker några pojkar runt det bord de själva gjort i ordning genom att såga av benen och måla ett landskap på.
– Barnen vet vad de behöver i sina lekar. På så sätt blir de delaktiga.

Det är snart åtta år sedan Maria och Gabriella startade personalkooperativet Utelek. Det röda tvåvåningshuset flyttades för några år sedan och ligger numera i ett gammalt industriområde vid ett grönområde. Snart ska ett nytt bostadsområde växa fram här.
– Vi ville utveckla idéer och tankar om det vi sett, observerat och dokumenterat. Att starta egen verksamhet var det enda sättet att hitta ett sammanhang där vår kreativitet kunde komma till sin rätt, säger Maria.
De ville arbeta mer med dokumentation och hade en idé om hur de skulle synliggöra barns lärande. I förskolan finns böcker från olika projekt och barns egna böcker. Målet är att hela tiden koppla till läroplanen.
–Det viktigaste i förskolan är att se konkret att man kan. Barn ska, när de går vidare till skolan, känna att de är kompetenta och någon att räkna med. Har man självkänsla är det lättare att lära in.
De egna böckerna gör att barnen får en historik med sig.
– Får man jobba praktiskt i meningsfulla sammanhang sätter sig lärandet i kroppen. Har man bilder från att till exempel äta matsäck utomhus, leta spår, gå på utflykt får man hjälp att minnas.
Maria visar dokumentation från en utflykt, då en pappa som är fågelskådare var med, som födde ett enormt intresse för fåglar och ljud.
Det är viktigt att se lärande ur barnens synpunkt. Förut planerade hon vad och när de skulle arbeta med något.
– Tar jag reda på barns kunskap om till exempel fåglar så vet jag hur jag ska gå vidare. Då kan vi, utifrån barns intresse, arbeta efter läroplanen. Hittar vi barns intresse får vi motiverade barn.
I dokumentationen kopplar lärarna till läroplanen och synliggör barns lärande för sig själva, föräldrar och politiker. Materialet finns kvar i förskolan så att de kan gå tillbaka och titta på förhållningssätt då och nu.

Maria berättar om ett tillfälle hon lärt sig mycket av. Tillsammans med en grupp arbetade hon konkret med nedbrytningsprocessen. De grävde i jorden och experimenterade. Ett barn pratade mycket om det de gjorde och jobbade praktiskt på plats. Ett annat sa inte så mycket. Hon var inte säker på om han hängde med.
När de tittade på bilderna, mindes och repeterade det de gjort visade det sig att den tysta pratat mycket hemma och vidareutvecklat upplevelserna.
–Det är viktigt att få återkoppla. Alla behöver tid att fundera och återkomma flera gånger. Kunskap är en färskvara, lärande en process.
–Det var spännande att se att barn lärde sig på olika sätt. Jag är så glad att jag fick vara med om hans tankar.

En dag på Utelek: 7.30 Frukost inne. 7.45 Barnen tas emot ute. 9.30 Frukt ca 11.00 Sång-, musik och dramasamling 11.15 Lunch, de yngsta sover ute i sovsäck. De äldre får lång sammanhållen tid för lek inomhus. 14.30 Smörgås och frukt som barnen har med hemifrån. 16.45 Går sista barnet hem. 17.00 Förskolan stänger.

Karin Björkman

Rösta

Vad tycker du om regeringens förslag om läsa, skriva, räkna-garantin?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin