Läs senare

Nygammal film om älskad annorlunda syster

15 Maj 2017
Filmen Bill och hemliga Bolla i restaurerad skrud.

1984 hade Bill och hemliga Bolla biopremiär och många år gick den på landets biografer. Men kombinationen älskad film och analog teknik sätter sina trista spår. Raspiga bilder har sin begränsade charm, även om berättelserna fortfarande är pärlor. Detta har uppmärksammats på regeringsnivå och Svenska Filminstitutet har i uppdrag att digitalisera delar av vårt filmarv. Med start 2014 arbetar de sig oförtrutet fram bland filmrullarna, där Bill och hemliga Bolla är en av de som ses som viktiga att bevara. Det handlar både om att tillgänglig­göra filmerna och att rädda bilderna medan tid är. För bråttom är det. Tillgången på analog utrustning är begränsad.

När nu Bill och hemliga Bolla har nypremiär, i restaurerad och digitaliserad skrud, kan man konstatera att filmen stått sig bra. Den knappt halvtimmes­långa filmen är en enkelt berättad historia, där musiken och filmens färger förstärker figurernas känslor. Och Björn Gustafsons bekanta stämma berättar på rim om familjens väntan på den lilla babyn. Om Bills stolthet när hon är född, hans lillasyster. Men så småningom, den smärtsamma insikten om att hon, den efterlängtade, inte är som andra.

Att hon är en annorlunda sort, en som lever i sin egen värld, obekymrad om det mesta. En ström av experter försöker förstå vad som fattas, varför hon inte är som hon förväntas vara. Ja, det är många, långa ledsna dagar för familjen. Ända tills Bill en dag inser att det ledsna inte alls delas av Bolla. Nej, hon skrattar, sjunger och pysslar lyckligt med sitt. Att hon är ett barn som tänker kort är ingen sorg för henne. Gunilla Bergströms figurer ger oss återigen möjlighet att diskutera hur vi ser på oss själva och andra och med vilken måttstock vi mäter livet. Förmodligen alltför snäv.

Rösta

Jobbar du fast du är sjuk?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin