Läs senare

Oklart budskap i Märta Proppmätt

04 Dec 2017

Povel Ramels gamla revynummer om grynkorv visar betydelsen av hur saker sägs. Ordet grynkorv kan framföras på alla möjliga sätt: passionerat, glatt, med fransk brytning. På dialekt blir det i hans tappning en humoristisk historia. Ett liknande grepp försöker sig också regissören till svensk-filippinska animerade filmen Märta Proppmätt på. Dialekt­erna flödar. Guldfisken Märta pratar och tjoar och sjunger på värm­ländska, det enda som får henne tyst är mat.

Och mat är hon förtjust i. Utan urskiljning suger hon i sig allt ätbart och lika sorglöst släpper hon iväg sina fisar. Själv skryter hon över att hon är världsmästare i att fisa. Att hennes pruttande gör att akvariet slammar igen är hon inte medveten om. Först när Sonny Snigel släpps ner i vattnet för att städa upp efter henne blir hon uppmärksam på det. Men knappast oroad. Detta trots att han förklarar att nedsmutsningen kan leda till att den skrämmande Algmonstra tar över akvariet. Då skulle det vara kört.

Snigelns dystra framtidsbild skakar hon av sig. Mer intresserad är hon av kampfisken Herkules och den tvåkönade musslan Ulla-Olle som också dyker upp i hennes tidigare så ensamma värld. Den självupptagne Herkules flexar sina muskler, speglar sig oavbrutet och pockar på uppmärksamhet. Den mer tillbakadragna Ulla-Olle hävdar sin rätt att vara både pojke och flicka på en gång, om det är det man vill. Och i bakgrunden hotar alltså Algmonstra.

Ja, det är mycket som ska avhandlas under filmens halvtimme. Både könsroller, vänskapens förutsättningar och vårt ansvar att dela gemensamma resurser ska hinnas med. Tyvärr blir budskapet inte helt klart, kanske delvis för att det ständiga fisandet lägger sig som en ridå över historien. Lite småroligt är det de första tjugo gångerna. Därefter kan inte ens dialekter helt rädda filmen.

Rösta

Vilket arbetsvillkor är viktigast för dig?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin