Ingår i temat
Övergångar
Läs senare

På väg mot det nya

ÖvergångarNya lärare, nya kompisar, nya rum. De flesta barn har hunnit byta grupp och miljö flera gånger innan de ens börjat ettan. Övergångar som kräver något extra av alla.

av Emilie Stendahl
07 Aug 2017
07 Aug 2017
På väg mot det nya
Illustration: Team Hawaii

Barn byter avdelning, lämnar trygga vuxna och kompisar för ett nytt sammanhang. Eller börjar förskoleklassen i annat hus och miljö. Eller börjar skolan ”på riktigt”, i första klass.

En övergång kan vara både spännande och skrämmande, beroende på. Det kan ge en känsla av att växa, bli större. Samtidigt som mycket hamnar i gungning. Det är tid som rymmer pedagogiska utman­ingar och möjligheter. Att barnen landar väl i det nya är ju grunden för allt som kommer sen. Till exempel lyfte Folkhälsomyndigheten och Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin nyligen fram att rutiner vid övergången mellan förskola och skola är viktiga för barns psykiska hälsa. Så vad krävs för att en övergång ska bli lyckad?

Förut tänkte jag på övergångsarbetet som organisation, nu tänker jag mer på det som relation.

En som kommit att fundera allt mer över hur det är att vara barn i olika övergångar är forskaren Marita Lundström vid Högskolan Väst. Tillsammans med kollegan Ingrid Granbom har hon intervjuat sex lärare i förskola, förskoleklass och grundskola på en integrerad enhet i Stenungsund, på uppdrag av kommunen. Med jämna mellanrum träffades lärarna och forskarna för att prata om olika aspekter på övergångar, och dessutom intervjuades 16 barn om sina erfarenheter.

Ur läroplanen:

Förra året reviderades läroplanerna för att göra kraven kring övergångar och samverkan tydligare. I förskolans läroplan 2.5 står att förskollärare ska ”i samverkan med lärare i förskoleklassen, skolan och fritidshemmet, utbyta kunskaper och erfarenheter samt information om innehållet i utbildningen för att skapa sammanhang, kontinuitet och progression i barnens utveckling och lärande”.

Forskarna fick bland annat upp ögonen för att barnen vid enheten bytte grupp och lärare varje år från att de fyllde fyra. Först till en fyraårsgrupp vid förskolan, sedan en femårsgrupp, sedan vidare till förskoleklassen och till sist in i ettan där man delade in gruppen på nytt.

Alla dessa byten kan innebära problem, anser forskarna. I de reviderade läroplan­erna står ju att man ska eftersträva kontinuitet och sammanhang i övergångar, och att det ska finnas en progression i lärandet.

– Men hur kan man få kontinuitet i undervisningens innehåll när man byter grupp ofta? funderar Marita Lundström.

För varje överlämning som görs måste den nya läraren känna till vad den förra redan gjort, och det här utbytet av information var det si och så med på enheten i Stenungsund. Trots att all verksamhet fanns samlad geografiskt, såg Marita Lundström och Ingrid Granbom i sin studie att lärarna hade begränsade kunskaper om varandras verksamhet och att dokumentationen som fanns inte användes.

Till exempel gav en av deltagarna uttryck för frustration när det gällde kollegornas syn på förskolan: ”Vi håller på med naturvetenskap och teknik nu, kan jag tala om. Fysik och kemi, det håller vi på att jobba med. Det ligger på den nivån, det ni! Vi håller inte på med någon bondgård. Friktion och acceleration, sådana ord använder vi.”

Man tog inte heller del av varandras dokumentation i någon större utsträckning. Förskollärarna använde digitala Pluttra, förskoleklasslärarna hade sin dokumentation i en pärm, ettans lärare Unikum. Att sätta sig in i och använda andras system upplevdes som alltför tidskrävande och besvärligt.

Läs mer:

Övergångar inom och mellan skolor och skolformer. Hur övergångar kan främja en kontinuitet i skolgången från förskolan till gymnasieskolan.
Skolverkets stödmaterial

Mellanklass kan man kalla det – Om tid och meningsskapande vid övergången från förskoleklass till årskurs ett
En avhandling av Lina Lago.

Barns och elevers övergångar mellan olika skolformer
En rapport av Ingrid Granbom och Marita Lundström.

Förskolans påverkan på barns hälsa – en genomgång av den vetenskapliga litteraturen
En rapport från Folkhälsomyndigheten och Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin

– En i studien blev jätteupprörd över detta. Hon kände att hon lagt mycket tid på att dokumentera något som ingen sedan läste.

Om lärarna i olika skolformer inte utbyter information om vad de gjort, finns risk för att barn får möta exempelvis samma fysikexperiment i förskolan, förskoleklassen och skolan – och hur stimulerande vore det?

– Det är en stor utmaning att skapa en organisation som gynnar barnens lärande och utveckling.

Utbytet av dokumentation föll dock inte enbart på grund av att lärarna använde olika system. Det saknades även en samsyn kring vilken slags information man skulle dela med varandra, trots kommun­ens tydliga riktlinjer. Grundlärarna ville till exempel inte ha information om hur eller vad barnen arbetat med tidigare, utan de ville främst få veta om något eller några barn i gruppen hade särskilda svårigheter.

– Det fanns ingen tydlig tanke om vad dokumentationen skulle innehålla och varför. Man måste få tid och möjlighet att samlas och diskutera vilken dokumentation som är viktig för att kunna skapa progression i lärandet.

Den röda tråden i lärandet gick alltså om intet – i stället kunde forskarna visa på en diskontinuitet i det pedagogiska innehållet i de olika verksamhetsformerna.

Medan skrivningarna i läroplanen numera alltså är tydliga kring att det ska finnas en kontinuitet och progression i barns utveckling och lärande, så betonas inte vikten av trygghet eller social kontinuitet för barnen på samma sätt. Ändå är det här förstås en viktig fråga att fundera på i övergångarna.

– En del barn upplever att det är jobbigt att skiljas från trygga lärare och kamrater. Man kan fråga sig om man tänker på barnen när man gör grupper?

Att små barn byter grupp och lärare ofta är en verklighet som återfinns på många förskolor i landet och som kan vara problematisk, enligt Marita Lundström. Varför tycker vi att det är en bra lösning för små barn, som verkligen är i behov av trygga relationer, medan vi månar om att de äldre barnen i skolan ska ha kontinu­itet och gå i samma klass och ha samma lärare i flera år? funderar hon.

– Jag tror att vi behöver tänka på vad det innebär för fyra-, fem- och sexåringar att byta grupp så ofta. Går det inte att göra det bättre för barnens skull? Vad är bäst för barnen egentligen?

En annan som intresserat sig för barns perspektiv på övergångar är forskaren Lina Lago vid Linköpings universitet. Hon följde barn i förskoleklass som skulle börja ettan och kunde se att de hade tydliga förväntningar om vad de skulle få möta.

– Att bli etta är statushöjande, precis som det var att sluta förskolan och börja förskoleklass. Ur barnens perspektiv var detta med status en viktig aspekt av vad som uppfattades som en övergång och inte.

Barnen hade stor kunskap om verksamhet som de ännu inte hunnit ha egen erfarenhet av – information de snappat upp av till exempel storasyskon, vuxna eller teve – och med det följde förväntningar på vad som skulle ske. Att dessa förväntningar är rimliga är viktigt för hur barnen sedan upplever övergången, resonerar Lina Lago. Det barn som förväntar sig att få läxor, kan lätt bli besviken om det inte är fallet.

En annan sak hon såg var att de vuxna framför allt betonade de ökande kraven och allvaret som fanns i övergångarna, medan entusiasmen inför det nya inte förstärktes på samma sätt. Skolan beskrevs snarast som kravfylld, arbetsam och jobbig.

– Jag tänker att i arbetet med övergångar blir framåtblickandet starkt. Det är viktigt. Men en övergång handlar inte bara om det som ska komma, utan också om de erfarenheter barnen har med sig.

Hon tycker att vuxna i förskolan och förskoleklass bör fundera över hur man pratar om förskoleklass och skola. Vilka bilder får barnen möta kring det som ska komma? Nämns skolan när det handlar om att sitta still och lyssna ordentligt? Är skolan en plats de måste klara av att bete sig på ett visst sätt eller en spännande plats där man kan lära sig om allt möjligt?

– Man skulle kunna jobba mer medvetet med detta genom att vara mer nyfiken och haka i det som händer i barngruppen. Lyssna till barnens funderingar och ta tillvara på dem!

En insikt hon tar med sig från sin forskning är att en övergång är en process, som man jobbar med och försöker förstå under en längre tid. Den pågår innan och efter själva bytet av grupp och miljö görs och förutsättningarna kan skilja sig åt från gång till gång.

– Även om man skapar sig erfarenhet av övergångar som pedagog, måste man se till vad just den här barngruppen behöver som jag har nu, och vem gruppen ska lämnas till.

Låt det inte gå rutin i övergången utan behåll nyfikenheten, uppmanar Lina Lago.

– Jag tror det är viktigt att vara lyhörd. Vad pratar barnen om? Finns det något de behöver som vi inte gjort förut?

Övergångarna till och från förskoleklassen är komplexa och innehåller mycket som lärarna inte kan påverka, konstaterar hon. Barnen kan till exempel komma från många olika skolor och avdelningar, så i gruppen blir sammansättningen av barn ny hur man än gör. I förskolan har däremot de vuxna stor makt att utforma verksamheten själva och Lina Lago skulle gärna studera övergångarna där närmare.

– Det vore intressant att höra hur pedagogerna resonerar kring hur de väljer att organisera sig. Hur tänker man till exempel kring vilka barn som får stanna och vilka som får flytta vidare? Det kan man föra samtal om för man äger frågan.

Finns det till exempel en flexibilitet på förskolan? funderar hon. Kan ett barn som leker med de äldre barnen på gården även få vara med i vissa aktiviteter? Eller tvärtom – får barn som söker sig tillbaka till gruppen de lämnat, gå tillbaka in på avdelningen och vara med där ibland?

Överlag anser hon att det har skett ett skifte i synen inom forskningen från att barn ska gå in i och anpassa sig till en ny verksamhet, till att verksamheten ska möta barnen där de befinner sig.

– Förut tänkte jag mer på övergångsarbetet som organisation, nu tänker jag mer på det som relation.

Att tänka på vid övergångar

  • Vad behöver just min barngrupp? Vilka frågor och förväntningar har de?
  • Hur talar jag om det som ska komma? Vilka bilder målar jag upp?
  • Hur välkomnar vi just den här nya barngruppen på bästa sätt?
  • Har vi en struktur och organisation som gynnar barnens trygghet och lärande?
  • Vilka pedagogiska argument bör styra vid övergången?
  • Vilka rutiner för samverkan har vi?
  • Hur fungerar dessa?
  • Vilken slags information vill mottagande lärare ha?
  • Vilken information och vilka erfarenheter behöver vi dela med oss av eller ta emot för att barnen ska få en röd tråd i lärandet?
  • Hur samverkar vi med hemmet kring övergången?

Rösta

Hur tänker ni kring giftfritt i verksamheten?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin