Läs senare

Påverkar bakom kulisserna

Förskolan som fenomen är en oerhörd möjlighet, tycker professor Ingegerd Tallberg Broman. I sitt arbete vill hon ständigt lyfta det perspektivet.

15 Apr 2013

Foto: Peter Kroon
I ett rum i Orkanen, den del av Malmö högskola som ligger vid den blåsiga kajkanten som vetter mot Köpenhamn, sitter Ingegerd Tallberg Broman. Hon är professor i pedagogik. Just i dag kan hon inte låta bli att skratta gott, där bakom kaffemuggen och kakorna vid bordet mitt bland alla sina välfyllda bokhyllor. Hon fick nämligen just avslag när hon sökte en deltidskurs på lärosätet i akademiskt skrift i engelska. Hon saknade allmän behörighet, var beskedet från den datasystembaserade antagningsenheten. Så kan det gå, fast man har en lång anställning som professor bakom sig och har ägnat större delen av sitt yrkesliv åt forskning. Åtminstone när man som Ingegerd Tallberg Broman inte har gått den helt spikraka vägen. Det tycker hon är rätt komiskt.
– Jag är professor i pedagogik trots att jag inte har 60 poäng i ämnet. Jag har i grunden en psykologexamen.

Hennes stora intresse för förskolan började som en politisk övertygelse under 70-talet. Hon jobbade då som barnpsykolog i socioekonomiskt utsatta förorter till Malmö, främst inom barnhälsovården och ofta i samarbete med socialtjänst.

– På 70-talet handlade barnpsykologers jobb mycket om att få in barn på förskola. Den var ju inte alls lika utbyggd då, bara tio procent var inskrivna där. Men vi såg vilken enormt positiv kraft förskolan kunde ha när det handlar om att jämna ut barns livsvillkor. Här fick barnen ett annat sammanhang, de fick utevistelse och rörelse, lek, utveckling och rutiner samt kontakt med andra vuxna och barn.

Hon har fortfarande den där oerhört övertygade positiva bilden av förskolan som ett viktigt politiskt samhällsinslag. Hon ser den som en möjlighet: både för barns livsvillkor och som en grundförutsättning för ett jämställt arbetsliv.

– I min forskning följer jag naturligtvis förskolans utveckling som ibland har blivit fullkomligt oacceptabel i kvalitetsskillnad. Jag hör dessutom ideligen mina studenter och doktorander vittna om stora barngrupper, lite personal och andra skräckexempel direkt från verkligheten. Men min tilltro till förskolan är stor. Det positiva står ofta tillbaka för det negativa när det hörs utåt.

Som forskare ser hon det också som sin uppgift att slå ett slag för förskolan som fenomen: att det inte glöms bort hur den byggts upp och vad den står för.

– Det innebär naturligtvis också att arbeta för kvalitetsmässig fortlevnad.

Hennes doktorsavhandling kom att ha ett historiskt perspektiv: När arbetet var lönen – en kvinnohistorisk studie av barnträdgårdsledarinnan som folkuppfostrare. En stor del av doktorsavhandlingen bygger på studier av tidningen Förskolan, Ingegerd Tallberg Broman menar att tidskriften hade en avgörande del i att definiera yrket och rollen, innan nationell läroplan och styrdokument fanns att förhålla sig till. Förutom de samhälleliga politiska perspektiven, är avhandlingen också en genusvetenskaplig studie.

– För att förstå förskolan måste man lägga ett genusperspektiv på det hela. Det handlar både om att det är ett kvinnodominerat yrke men också om synen på barn- och utbildningspolitik. Den färgas av synen på kön, av kvinnans och mannens traditionella roller i samhället och synen på familjen.Foto: Peter KroonHon ser förskolefrågan som ständigt särbehandlad, och så har det varit i hundra år. I grunden beror det på att den är brännande: ett samhälle med en utbyggd heldagsförskola går från att vara kollektivt baserat till att bli individualiserat, är hennes analys. Barnen, även de yngsta, blir både samhällets och familjens ansvar.

– Med en utbyggd förskola har kvinnor möjlighet att arbeta på samma villkor som män. Det är en total förändring av synen på könen för stora delar av världen och det kan ses som ett hot. På grund av det tror jag att utbyggnaden hittills inte har blivit större i till exempel Tyskland. Eller i Storbritannien eller USA där barns livsvillkor är oerhört differentierade. Där skulle en allmän, tillgänglig heldagsförskola kunna vända mycket.

Och i varenda utredning i Sverige måste man fortfarande slå vakt om förskolan och de yngre barnen, menar Ingegerd Tallberg Broman.

– Det spelar som sagt ingen roll att det har gått hundra år. Förskolan är fortfarande inte självklar. Se bara på den senaste karriärutredningen. Förskolan hamnar i en egen fåra, den ställs ofta utanför många viktiga förslag som gäller övriga skolväsendet.

Och hon ser en risk att vi är på väg bort från kravet på ständig kvalitet, tolv timmar om dagen. I stället börjar debatten handla om att den pedagogiska verksamheten ska pågå mellan klockan 9 till 15.

– Då kan man undra vad det är för slags verksamhet som pågår innan och efter de klockslagen, är den inte pedagogisk?

Förr fanns i stället en uppfattning om att barnen till och med kunde ha det som allra bäst på förskolan under tidiga morgnar och sena eftermiddagar, påminner hon. Då var det få barn på plats och fanns gott om tid.

– I dag finns en inställning om att det är fult att ha barnen på förskolan många timmar, också bland personalen. Föräldrarna stressas mycket. Det måste vi bort från. Min dotter kan berätta om hur hennes barn ibland är de enda som är kvar om hon hämtar vid klockan fyra.

Ingegerd Tallberg Broman blev också mycket förvånad när hon för ett tag sedan gjorde en enkätundersökning bland studenter på termin ett, om deras syn på förskolan. Många var kritiska mot föräldrar och ansåg bland annat att de utnyttjade förskolan. Hennes tanke är att följa upp sin undersökning efter tre år och se om studenternas bild har förändrats under utbildningens gång.

– Det är oroande att blivande förskollärare tänker så. Uppdraget är att finnas för barnen, oavsett varför de är där.

Ingegerd Tallberg Broman säger att hon inte, trots sina övertygelser, ser sig som särskilt bra på att stå på barrikaderna. Även om hon anslöt sig till kvinnogrupper på 70-talet och gick i demonstrationerna och höjde sin röst för ”ropen skalla, daghem åt alla”. Men i forskningen har hon hittat sitt långsiktiga sätt att arbeta politiskt: hon är ständigt aktiv i olika remisser och utredningar, i skrivelser och olika typer av nätverk. Kanske är det också på grund av det arbetet, att hon ofta ingår i olika grupper, som hon inte är mer känd än vad hon är trots sin gedigna bakgrund och att hon är en av de främsta experterna på förskolans historia i Sverige. Dessutom är hon ju oerhört erfaren när det handlar om segregation, mångfald, genus och sociala jämlikhetsfrågor.

– Som människa är jag nog lite blyg. Men däremot är jag väldigt bestämd och vet vad jag vill, har starka ambitioner. Och jag vill påverka.

Hon är uppväxt vid klipporna och kusten i Bohuslän, med en mamma som var lärarinna och en ”extramamma” som var föreståndarinna på Lysekils första daghem.

– Så visst finns det en personlig ingång till just förskolan också, förutom det jag såg genom mitt arbete som psykolog och i mitt politiska samhällsintresse. Det hör jag ju nu när vi pratar om det.

Klivet från arbetet som psykolog tog hon till undervisningsrollen. Hon jobbade som lärare för blivande dagbarnvårdare och barnsköterskor och höll i kurser om små barns utveckling. Sedan började hon undervisa på vårdutbildningen.

– Jag har i stort sett aldrig undervisat en karl. Det är ju så branschen ser ut.Foto: Peter KroonHon studerade vidare, tog en ämneslärarexamen i psykologi och pedagogik. Och började forska. När Malmö högskola var på gång att starta upp jobbade hon på Lunds universitet. Men där fanns ett gäng kollegor som var särskilt intresserade av de frågor som de nya lärosätet lyfte fram: genus och migration. Ingegerd Tallberg Broman hoppade på tåget och har aldrig ångrat det.

– Det är en oerhört stimulerande miljö på Malmö högskola, och vi har kunnat vara med och påverka utvecklingen. Och det är fokus på frågor som är stora i samhället i dag. Här lyfts de teman som jag brinner för. Demokrati, mångfald, jämställdhet, barndom och likvärdiga möjligheter.

Hon kan också se en ny studentgrupp: tidigare har de lärarstuderande inte riktigt varit representativa för hur samhället ser ut, men det börjar bli annorlunda i dag. Många av studenterna i Malmö kommer till exempel numera från en bakgrund präglad av migrationserfarenhet, som Ingegerd Tallberg Broman vill kalla det.

– Jag tycker snarare man bör prata om migrationsprocesser än om etnicitet. Det gäller både inom landet och mellan länder. Allt detta, den ständiga rörelsen som pågår i dagens samhälle, påverkar vanlig vardag i förskola och skola jättemycket. Hur man ska förhålla sig till barnen och hur man ska arbeta. Men man ska inte hänga upp sig på människors bakgrund.

Mycket av det hon sysslar med snurrar som ett nav runt de här frågorna. Hon sitter till exempel med i ett nätverk som kallas ”barndom och utbildning i förändring”. Där håller hon tillsammans med några kollegor på att ansöka om att få inrätta ett centrum för studier av just dessa teman: hur förskola och skola hanterar och kan möta de många utmaningar som ligger i ett starkt föränderligt samhälle som är präglat av migration, segregation och globalisering. De vill också undersöka hur dessa villkor formar en ny barndom.

– Vår ambition är både att påverka grundutbildningen när det gäller dessa frågor men också att rikta oss till forskarutbildningarna.

Hon har bestämt sig för att ännu en gång ta itu med en längre och djupare egen forskningsstudie. Då och då ”smygforskar” hon lite, som hon säger. Det är svårt att hitta tid till det bredvid alla andra uppdrag. Men nu ska hon se till att ge sig utrymme. Helst redan på måndag. Och då vill hon framför allt bege sig ut i förskolor i segregerade områden av Malmö.

– Pedagogerna i dessa förskolor är bland de första som möter en nyligen immigrerad familj. De ses vardagligt, i hallen under lämning och hämtning. Jag vill försöka fånga både föräldrarnas upplevelser och erfarenheter av mötet med svensk förskola, men även pedagogernas olika erfarenheter. De har en värdefull kunskap.

Hon berättar att bara några få har forskat om detta tidigare, bland annat hennes kollega Laid Bouakaz.

– Men han har tittat på skolan. Jag tänker att mycket mer kan göras. Med ökad kunskap kan vi öka förståelsen och underlätta mötena. Det skulle också kunna stödja verksamheterna och lärarutbildningarna, vi behöver få in den här viktiga, praktiska erfarenheten direkt från vardagen.

Frågan om sin ålder vill hon helst inte besvara. Hon förklarar att hon tycker man är för fixerad vid det i Sverige och att det ständigt nämns i alla tidningsintervjuer. Det har också att göra med hennes kritiska syn på hur människor delas upp i boxar, och ålder är en sådan kategori. Men visst, hon är i den period av livet då många slutar sitt arbete eller börjar trappa ner. Själv har hon också delvis gjort det, men säger att hon har förmånen att ha ett arbete där fritiden överlappar yrkesverksamheten. De frågor som engagerar och driver henne tycker hon inte heller är helt bundna till en anställning.

– För mig är nog arbete en livsform, jag känner så väl igen det bland annat från många personer i den förskole- och socialhistoria jag har studerat.Foto: Peter KroonDet betyder inte att hon inte har ett liv vid sidan om professorsidentiteten. Familjen är stor och hennes barnbarn betyder oerhört mycket. Hon är glad att kunna delta i deras liv, ha dem på besök och att då och då kunna hämta på förskolan. Men det är ingen av pedagogerna som vet vem den där mormodern/farmodern är.

– Det är bättre så.

Och hon har försökt att inte alls blanda sig i när hennes vuxna barn har valt förskola och skola till sina barn.

– Men visst kan det vara frustrerande. Det är en slags yrkesskada som vi som arbetar inom den här branschen bär med oss. Man vet hur det skulle kunna vara.

Det här är Ingegerd Tallberg Broman:

Yrke: Professor, anställd som forskare på Malmö högskola. Ansvarar för två nationella forskarskolor med inriktning mot barndom, lärande och ämnesdidaktik vid Malmö högskola.

Familj: Stor. Bland annat tre barn och fem barnbarn mellan tre och nio år. Samt särbons familj med barn och barnbarn.

Bor: I Lund, särbo i Malmö. Fritidshus i Lysekil, där jag gärna är.

Fritidsintressen: Å, det är en svår fråga! Jag såg just filmen Äta, sova, dö och där uppmanade arbetsförmedlaren deltagarna att skaffa ett fritidsintresse. Jag skrattade mycket. Men jag gillar hav, vandringar, resor och storstäder och att odla vid fritidshuset. Har sprungit Vårruset och Kom i Form-loppen några gånger med ett gäng från Malmö högskola och tränar för det under vår och höst. Och så går jag regelbundet och mycket gärna på pass i Gerdahallen.

Läser: Mycket. Förutom vetenskaplig litteratur också skönlitterärt. Just nu läser jag Jonathan Franzén och Paul Auster. Och unga författare med migrantbakgrunder, de kan få mig att förstå långt mycket mer än forskningsresultat. Johannes Anyuru är till exempel oerhört skicklig.

LÄS MER

Av Ingegerd Tallberg Broman har getts ut (exempel):

När arbetet var lönen – en kvinnohistorisk studie av barnträdgårdsledarinnan som folkuppfostrare (doktorsavhandling, Almqvist och Wiksell International, 1991)

Perspektiv på förskolans historia (Studentlitteratur, 1995)

Pedagogiskt arbete och kön – med historiska och nutida exempel (Studentlitteratur, 2002)

Förskolan och de utsatta barnen – utmaningar och möjligheter. ”Se tidiga tecken” – forskare reflekterar över sju berättelser från förskola och skola. SOU 2010:164. (Tallberg Broman, Ingegerd & Balldin, Jutta)

 

Aktuella antologier (som en av redaktörerna)

Harju, Anne & Tallberg Broman, Ingegerd. Föräldrar, förskola och skola – Om mångfald, makt och möjligheter (Studentlitteratur 2013)

Pramling Samuelsson, Ingrid & Tallberg Broman, Ingegerd. Barndom, lärande och ämnesdidaktik (Studentlitteratur 2013).

Rösta

Vad är det bästa som hänt på jobbet under 2017?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin