Läs senare

Pojkar och flickor får olika fostran

ForskningAnna Rantalas studier visar att barnen i förskolan vägleds olika beroende på kön och att tillsägelser oftast sker utan dialog med barnen.

Illustration: Istock

Vad handlar avhandlingen om?
– Jag har undersökt hur pedagoger verbalt fostrar barn i förskolan.
I din avhandling använder du ofta ordet vägledning i stället för fostran, varför då?
– Ordet vägledning har inte samma negativa klang. Jag menar att fostran och väg­ledning innebär samma sak i förskolan, det vill säga att överföra normer och värder­ingar till barnen. När jag intervjuade två arbetslag i studien, ansåg pedagogerna att det framför allt var föräld-­
rarnas ansvar att fostra barnen och inte en uppgift för förskol­an. Pedagogerna kände sig osäkra på om det fanns något fostransuppdrag i läroplanen.

Den uteblivna vägledningen kan ses som ett slags indirekt belöning eller som att de är osynliga för pedagogerna.

Finns det uppdraget?

– Ja. Men det är dolt i läroplanen och formulerat med honnörsord som demokrati, hänsyn, jämlikhet och respekt, vilket ger ett stort tolkningsutrymme och kan vara svårt att omsätta i praktiken. Därför tror jag att många pedagoger är ganska omedvetna om fostransuppdraget.

– I mitten av 1800-talet tog förskolan, eller barnkrubban som den hette då, hand om och fostrade arbetarklassens barn. I dag påminner förskolans uppdrag mer om skolans. Det har skett en förskjutning från att fostra till att förmedla kunskaper, men en förutsättning för att kunna förverkliga lärandet är att barnen fostras.

Hur har du gått tillväga i studien?

– Jag har videodokumenterat samspel i dagligt återkommande situationer på förskol­an – fri lek inomhus där barnen även spelar spel och pysslar, utelek, samling, städning och av- och påklädning i hallen. Jag har analyserat hur pedagogerna vägleder barnen, vilket sker genom beröm, frågor, avledning och tillsägelser. Totalt finns det över 2100 vägledande yttranden i materialet.

Det behövs medvetenhet om vilka normer som styr fostran i förskolan, tycker Anna Rantala.

– I studien ingick 73 barn och fjorton pedagoger, varav elva förskollärare. Det fanns inga skillnader i hur förskollär­are och barnskötare vägledde barnen, därför använder jag enbart ordet pedagoger i avhandlingen.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Av pedagogernas vägledande yttranden, är mindre än en tredjedel indirekt vägledning såsom beröm, frågor eller avledning. Två tredjedelar är direkta tillsägelser till barnen, som exempelvis ”sätt dig ner” eller ”kom hit”. Envägskommunikationen mellan pedagog och barn dominerar, utan att barnet kan vara med och påverka. Det är överraskande att monolog­en används så mycket oavsett storlek på barngrupp eller personaltäthet.

– Det framgår också att barnen vägleds olika beroende på kön. Många barn får vägledning under lek, men pojkarna får flest tillsägelser då. Flickorna får mer vägledning under spel och pyssel och när de ska städa. De flickor som får mest vägledning är de som upplevs göra motstånd och argumenterar mycket. Bland pojkarna är det i stället de som upplevs som lugna och försynta som får vägledning. Det finns också barn som inte får någon vägledning − de följer regler och rutiner och uppför sig enligt vad könsnormen föreskriver. Den uteblivna vägledningen kan ses som ett slags indirekt belöning eller som att de är osynliga för pedagogerna.

Mot vilka normer styrs barnen i förskolan?

– Barnen vägleds till att fungera i samhället och arbetslivet. De lär sig att följa regler och rutiner till exempel genom att delta i samlingar och måltider på bestämda tider. De styrs till att visa hänsyn och omsorg för varandra, ta ansvar, kunna säga ifrån och vara tysta vid andra tillfällen. Barnen vägleds också mot könsnormer som inte kan förankras i läroplanen, utan tvärtom strider mot förskol­ans uppgift att motverka traditionella könsroller.

Om avhandlingen

Vem: Anna Rantala. Har jobbat som förskollärare i 16 år, innan hon började forska. Undervisar numera på förskol­lärarprogrammet vid Umeå universitet och arbetar som utvecklingsledare inom förskolan i Örnsköldsviks kommun.

Vad: Med avhandlingen – Snälla du! Kan du sätta dig? Om vägledning i förskolan.

Hur: Anna Rantala har videodokumenterat samspel mellan barn och samspel mellan barn och pedagoger vid samling, fri lek, när barnen städar och vid av- och påklädning på fyra förskoleavdelningar.

Avhandlingen kan laddas ner på: umu.diva-portal.org

Vilken teori har du använt för att analysera materialet?

– Jag har bland annat använt Michel Foucaults teori kring makt och disciplinering. Han menar att människan konstruerar olika sannings­regimer om hur vi bör agera för att få samhället att fungera. Sanningsregimerna skapas i samspel med andra människor. I förskolan kan exempel på sanningsregimer vara att pedagogerna vägleder barnen till att vara snälla och att ilska avleds eller att barnen ska sitta på bestämda platser på samlingen. Min studie visar att pedagogernas vägledning ibland är förankrad i läroplan­en och ibland sker utifrån personliga sanningsregimer eller sanningsregimer som konstruerats i verksamheten.

– Jag tror inte att pedagog­er medvetet ger vägledning som leder till att barnen segregeras eller att könsnormen reproduceras. Min avsikt är att synliggöra vad som sker och bidra till reflektion. Det verkar finnas intresse för ämnet, på en månad har avhandlingen laddats ner över 4000 gånger.

Har du tips på hur pedagoger kan göra för att bli mer medvetna om vilka normer som styr deras vägledning?

– Tänk igenom hur du vägleder barnen och vad syftet är. Diskutera i arbetslaget. Filma samspel i olika situationer som ni kan analysera till­sammans. Normer kan också bli synliga när människor har olika uppfattningar. Ta tillvara de tillfällena och synliggör era värderingar.

Spara

Spara

Spara

Polls

Forskning visar att pojkar och flickor fostras olika i förskolan. Brukar ditt arbetslag diskutera den frågan?

Loading ... Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin