Ingår i temat
Tidig matematik
Läs senare

Sagor – något att räkna med

När Maria Axelsson förskollärare vid Skede förskola, satte på sig matteglasögonen såg hon plötsligt matte överallt, till och med i sagorna…

20 Apr 2010

I sagans värld är allt möjligt. Där får fantasin och känslorna motion och sagans språkvärld ger den som lyssnar mängder av nya möjligheter. Sagan vidgar referensramarna och skänker nya ord att bruka i verkligheten, utanför dess egen gyllne värld. För Maria Axelsson, förskollärare i Skede förskola, en bit utanför smålandsorten Vetlanda, var det just sagans inneboende möjligheter till språkutveckling som fascinerade.
Tills den dagen när hon och hennes kollegor fick frågan om de tillsammans med ett trettiotal andra förskolor ville delta i
pilotprojektet Matematik i förskolan. Föga hade hon anat att arbetet med matteprojektet skulle komma att sammanfalla med hennes kärlek till sagorna.
–Hmmmm, matte – det var ju verkligen inget jag var särskilt bra på i skolan. Inte gillade jag det heller, att bara räkna sida upp och sida ner med rätt eller fel. Så minns jag att jag tänkte när projektledaren Margaretha Forsbäck intervjuade oss inför projektstarten, berättar Maria Axelsson.
Det var rektorn som tryckte på för att Skede förskola skulle medverka och det är Maria Axelsson mer än glad och tacksam över i dag.
–När projektet kom igång gav Margareta Forsbäck oss de där glasögonen – matteglasögonen, och plötsligt var allt omkring oss matematik. Och det var kul!
I det läget, när Maria Axelsson väl blivit såld på matten fick hon också hjälp att upptäcka att också sagorna var fyllda av matte.
–De är inte bara fyllda av språk, de fullkomligt vimlar av matte också. Vilken saga du än läser så finns där saker att räkna, mäta, sortera och så vidare.
Allra mest fokuserar Maria Axelsson på de klassiska sagorna och på ramsor och sånger. Såväl sagan om Snövit som De tre bockarna Bruse och vaggsången om när trollmor lägger de elva små trollen innehåller tydliga matematiska element och tillhör alla favoriterna.
–Alla matematikområden finns där som taluppfattning, rumsliga begrepp, sortering och mönster. Och dessutom får man språkliga begrepp som lägesord och prepositioner på köpet.

Maria Axelsson har blivit kommunens sagomatteexpert och har under vintern gått på export till huvudstaden där hon i januari föreläste på Matematikbiennalen.
–Jag hade med mig en hel resväska med det material som jag brukar använda mig av, berättar hon.
Gensvaret hos publiken var stort och i maj bär det av till Stockholm igen för en ny föreläsning med samma tema.
Resväskan står färdigpackad i det lilla personalrummet i förskolan där nitton barn från ett till sex år är inskrivna och tre förskollärare och en kock är anställda.
I personalrummet finns också en garderob med trådbackar. Där inne står askar, burkar, boxar, lådor, byttor, etuier och skrin sprängfyllda med mattesagomaterial som pärlor, flanobilder, fingerdockor och mycket annat.
–Jag älskar askar, säger Maria Axelsson. Men det är inga märkvärdigheter eller dyra grejer vi har här, betonar hon och visar exempel på bilder som hon själv ritat, lamin-erat och klippt ut.
I en skokartong ligger trollmor – en liten tygbit med en träkula till huvud.
–När vi går ut i skogen, till vårt vindskydd, brukar vi ”hitta” trollmor gråtande där. Alla hennes små trollbarn har rymt. Först hittar vi henne och sen letar barnen upp alla småtrollbarn som jag gömt i närområdet. De räknar noga så att alla elva slutligen blir hittade och trollmor nöjd och glad igen kan vyssja dem till söms.
Just i dag är det klassikern Olles skidfärd som står på agendan. Maria Axelsson har gjort ett helt körschema så att alla aspekter på innehållet ska täckas in. Det kommer förstås att bli en hel del matte men inte enbart.
–Det är viktigt att inte bara ägna sig åt en sak. När vi gick kursen i pilotprojektet blev vi helt fokuserade på matematiken och annat kom i skymundan. Det var inte helt lyckat.
Så i upplägget ingår nu samtal kring djur och natur, historiska företeelser och kultur-ella skillnader. Det som var självklarheter den gången Elsa Beskow skapade berättelsen om Olle och hans skidfärd är nu fullständigt främmande för dagens barn. Vad är en lappkåta och en gonggong, vad är en ren och vem sjutton är gumman Tö?
Sagan läser Maria Axelsson för de äldsta barnen på deras egen sagosamling. De sitter på den djupblå sammetsmattan och hon har sagohatten på huvudet. Ur sagohatten kommer inte bara berättelser utan också uppgifter och frågor.
–Vi kommer att hålla på en längre tid med den här berättelsen. Först läser vi boken, sen gör jag en flanosaga av den och sen använder jag sagopåse. Vi går igenom olika ord och begrepp och så beger vi oss ut i skogen. Vi samlar snö i hinkar, vi väger den när den är fast och när den smält till vatten. Vi går till missionshusbacken och åker pulka och jag tar med mig min gamla kälke hemifrån. En sådan har nog inte så många av våra barn sett. Vi tar tid när vi åker och vi mäter hur långt vi kommer. Sen går vi hem och gör stapeldiagram, beskriver hon planerna.

I går kom ett brev från sagohatten: Hjälp mig bygga ett snöslott som kung Vinters, stod det. Och i dag var det alltså meningen att barnen med skovlar och andra redskap skulle bygga, om inte ett snöslott, så åtminstone en snökoja. Men naturen är en lurig en, snön som i går var kramvänlig har i dag fryst till en hård och ogenomtränglig skorpa. Några barn konstaterar krasst redan innan de kommit ut på gården att det inte kommer att gå.
–Det är inte kramsnö.
–Det går inte att komma ner med spaden.
Maria Axelsson lyssnar och frågar barnen hur de tycker de ska göra.
–Det roliga med mattekursen var inte bara att jag fick en ny syn på matematiken. Jag fick också en ny syn på barnen. Jag upptäckte hur logiska de är och vad mycket de kan och vet.
Dessutom noterade hon att när det gällde logiken och matematiken var det andra barn än de som normalt höll sig framme, som plötsligt fick chansen.
–De var de tystare som många gånger klev fram, som sken upp och tog plats. Dessutom fick jag en annan medvetenhet om mig själv och mitt sätt att se och bemöta barnen.
Tidigare hade både hon och hennes kollegor drivits av sina egna förväntningar.
–Vi utgick från vårt eget sätt att tänka när vi ställde frågor och om någon svarade något annat än det vi hade tänkt oss, så tillrättavisade vi dem. Nu insåg vi att vi istället skulle fråga; hur tänker du? Det finns ju många sätt att komma fram till ett svar.

Ute på gården som i vanliga fall är stor och platt med asfalterade gång- och cykelstigar ligger nu snön hårdpackad närapå en halvmeter ovanför marknivån. Barnen prövar som bäst om det som sagts vid sagosamlingen stämmer. Går det verkligen inte att bygga en snökoja?
”Här borta är det lite lösare snö” säger en flicka hoppfullt. En pojke kämpar med att kratsa en gång in i den uppskottade snöhögen som gränsar till parkeringen. En annan pojke sparkar loss hårda bitar av snö från marken och samlar dem sedan i en hög. Bitarna blir nästan som tegelstenar som man kanske kan bygga en koja av…
Men nej, logiken får vinna och barnen konstaterar enhälligt att snökojan får vänta till en annan dag.
–Vi får vänta, säger en.
–Tills det blir varmare, säger en annan.
–Så snön smälter lite, avslutar den tredje som sedan snabbt konstaterar att glidet i snöhögen är det i alla fall inget fel på. Och rumpan funkar minst lika bra som Olles skidor att ta sig ner på. Och fort går det. Fortare än att gå och fortare än om det vore barmark. Exakt hur mycket fortare är det ingen som vet och inget av barnen verkar heller grunna över begrepp som hastighet, friktion eller procenttal.
–Meningen är ju inte heller att de absolut ska lära sig räkna eller lära sig precis vad orden och de matematiska begreppen innebär. Vår förhoppning är att begreppen naturligt kommer in i barnens vardag så att de får en chans att bekanta sig med dem. På så vis är de inte alldeles främmande när de börjar i skolan. Då finns begreppen inom dem, säger Maria Axelsson. 

Fem små apor

Fem små apor hoppade i sängen.
En ramla ner
och slog sitt lilla huvud.

Mamma ringde doktorn och
doktorn han svara:
Inga små apor i sängen får vara!

Fyra små…Tre små… Två små…
En liten apa…

Inga små apor hoppar i sängen.
Sängen står stilla
inga apor trilla.
Mamma slipper ringa.
Doktorn slipper svara.
Mamma kan krama
fem apor så rara.

(Ena handens fem fingrar får vara apor som hoppar i den andras handflata)

Rösta

Vad tycker du om regeringens förslag om läsa, skriva, räkna-garantin?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin