Läs senare

Satsa där det bäst behövs

KrönikaMenar man allvar med ambitionshöjningarna för förskolan måste man satsa på de områden där kvaliteten är som lägst, skriver Christian Eidevald.

av Christian Eidevald
09 Okt 2017
09 Okt 2017
Christian Eidevald är förskollärare, forskare och förskollärarutbildare vid Stockholms universitet

När jag började som förskollärare var vi tre utbildade förskollärare på avdelningen. Efter en termin när fick vi ett 19:e barn ifrågasatte vi hur vi skulle kunna hålla samma höga kvalitet med så många barn. Detta var år 2000 och i dag har storleken på barngrupperna ökat ytterligare – men framför allt har andelen utbildade förskollärare sjunkit. Speciellt i vissa områden.

De som drar mest nytta av förskolan är barn från resurssvaga familjer som lever i socioekonomiskt svaga områden. Det är hos dessa barn jag personligen, liksom forskningen, kan se de största effekterna i form av god hälsa, skolprestationer och utveckling – även senare i livet. Problemet är att andelen utbildade förskollärare i dag är lägst i områden där de flesta av dessa barn finns, trots att forskningen visar att utbildning är viktig för kvaliteten. Låg andel förskollärare bidrar till att fler lämnar yrket, då det upplevs som svårt att ta ett större ansvar på allt färre utbildade pedagoger. Därmed sjunker kontinuiteten, vilket ger ytterligare lägre kvalitet. Kanske är det orsaken till att det är i dessa områden som lägst andel barn deltar i förskolan och sjukskrivningstalen bland förskollärare är som högst.

Våra protester över ett 19:e barn, i ett arbetslag med tre utbildade förskollärare, framstår kanske för vissa i dag som patetiska. I alla fall för den förskollärare som arbetar ensam med pedagogiskt ansvar för flera avdelningar, där majoriteten av medarbetarna saknar utbildning och där barngruppsstorlekarna med råge överskrider rekommendationerna. Men, och detta är viktigt, det finns samtidigt förskolor som har hög kvalitet. På dessa förskolor kommer de politiska ambitionerna att ytterligare öka kvaliteten och troligtvis innebära ännu bättre verksamhet. På dessa förskolor går samtidigt ofta barn från resursstarka familjer, och lite provocerande kan jag konstatera att de barnen troligtvis fått ett bra liv även om de gått i en förskola av låg kvalitet. För barn från resurssvaga familjer kan förskolan däremot, om den är av hög kvalitet, göra skillnaden mellan ett lyckat eller misslyckat liv.

Därmed är min slutsats att ett arbete för att höja ambitionen för förskolan är meningslös om man inte satsar på de områden där kvaliteten i dag är som lägst. För oss som arbetar i eller med förskola är det dags att gemensamt och högljutt kräva resursförstärkning till de mest drabbade områdena. Utan ett strategiskt arbete för att göra det mer attraktivt att som förskollärare arbeta på förskolor i socioekonomiskt svaga områden kommer den välkomna ambitionshöjningen av förskolan inte ge de positiva effekterna som de annars kan göra.

Rösta

Hur tänker ni kring giftfritt i verksamheten?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin