Ingår i temat
Vänskap
Läs senare

Snällhet som smittar

VänskapMycket tid och kraft har krävts för att få till det, men resultatet har blivit riktigt fint. Klimatet på Slussvaktens förskola är schysst, hjälpsamt och förlåtande.

av Erik Ignerus
15 Maj 2017
15 Maj 2017
Camilla Fredriksson. Foto: Linn Malmén

Det krävs inte mycket för att vara en schysst kompis. Ett vänligt tonfall, ett bejakande leende eller en hjälpande hand kan räcka långt. Just det där sistnämnda sträcker 4-åriga Benjamin fram emot Collin som är ett av de yngsta barnen på avdelningen. Med handens hjälp kan Collin klättra upp och sätta sig i trappan tillsammans med alla andra.

Klimatet på Slussvaktens förskola är hjärtligt och hänsynsfullt. Här hjälps alla åt. Oavsett om det handlar om att städa undan och sortera grejer, leta fram någons försvunna strumpa eller att torka av ett bord efter frukosten.

Den här förmiddagen är det Lieths tur att dela ut frukten. Glatt går han omkring med ett fat till brädden fyllt med äpplen och bananer. När fatet är tomt har några blivit utan. Han får gå en vända till och ser till att alla som blev utan frukt i första omgången får en nu.

Camilla Fredrikssons tips för ett schysst klimat

”Låt saker ta tid men var hela tiden noggrann med att våga agera och reagera. Man kan skapa en gemenskap i många små situationer. Som att sitta bredvid varandra, ta i hand, erbjuda plats, öppna dörren och skicka vattnet vidare. Får man till det löser sig mycket. När det uppstår konflikter är det viktigt att inte vända ryggen till, för barnen löser det inte på egen hand.”

Till slut, sist av alla tar han själv en frukt. Det är kul att få dela med sig.

En stund senare är det Lieth som blir ompysslad i stället. Ute i hallen hjälper Robert honom att få på sig regnbyxor, komma i med armarna i jackan. Som slutkläm räcker han över Lieths mössa.

– Vi vill ge alla möjligheter att både få synas och stå i centrum, men också att få vara den som lyssnar tills andra har pratat klart, ställer frågor och hjälper till. Det skapar en förståelse för hur det är att få vara på båda sidor, berättar förskolläraren Camilla Fredriksson lite senare.

Slussvaktens förskola öppnade för sex år sedan inne i centrala Karlstad. Camilla Fredriksson var med från början och skolade in omkring trettio ettåringar. Tidigt sattes en kultur på förskolan där trygghet och hjälpsamhet premierades hos både barn och vuxna. De ville få till ett schysst och trevligt klimat.

– Det var en känsla som alla vi som började jobba här hade med oss in. Vi är här tillsammans och alla är lika viktiga. Sedan har vi skolat in många barn och haft en hel del vikarier, och det har blivit en skön grund att stå på, både för personal och barn, säger Camilla Fredriksson.

Hon återkommer till det ofta. Att här är ”alla lika viktiga”. Det gäller både vuxna och barn. Det ska vara lätt att komma in i gänget, både som vikarie och som nytt barn. Alla ska få känna sig välkomna och uppskattade.

På förmiddagen samlas alltid barn och personal framför Kompistavlan. Alla sätter upp sin bild när de kommer till förskolan för att visa att de är på plats. Foto: Linn Malmén

För två veckor sedan kom Margaux till förskolan. Från Frankrike. Hon pratar ingen svenska än. När Margaux kom var det direkt en flicka som gick fram till Camilla Fredriksson och tittade upp mot henne.

”Ska jag hjälpa henne?”, frågade hon.

Camilla nickade till svar. Varpå flickan i tysthet gick fram och räckte Margaux handen.

Hon visade vägen till en plats där Margaux kunde sitta och satte sig sedan själv bredvid.

– Vi kan se att barnen mår gott av det här och att de nu själva kan skapa lugn och trygghet, utan att vi behöver hjälpa till, säger hon.

Förskolläraren Camilla Fredriksson är förstås lika viktig hon också. När hon hade problem med ryggen erbjöd barnen hela tiden kuddar och tog det försiktigt, frågade hur det kändes för henne. Och om två änder skulle ställa sig på gården skulle barnen ha förståelse för att hon sprang iväg, hon är nämligen fågelrädd.

– Vi är väldigt öppna med våra känslor här. Ibland är man ledsen och då är det naturligt att man bara måste få gråta, jag gör det också ibland!

Att få till klimatet i förskolan har tagit tid och kraft.

– Det går inte att låta någon konflikt slinka mellan fingrarna eller vända ryggen till. Man måste hela tiden vara beredd att agera och reagera. Stoppa och prata. Hur kan vi lösa det här?, säger Camilla Fredriksson.

Ta hjälp av böcker

Många väljer att arbeta med vänskap utifrån litteratur. Här är åtta bra tips.

10 kompisböcker baserade på barnkonventionen, Linda Palm [Natur & Kultur]

 

Alla får åka med, Anna-Clara Tidholm [Alfabeta]

Grodan hittar en vän, Grodan och vintern, Grodan och hans vänner, Max Velthuijs [Berghs]

Kanel och kanin och alla känslorna, Ulf Stark [En bok för alla]

 

Leka tre, Carin Wirsén [Bonnier Carlsen]

Snick och snack – Vännerna i Kunga­skogen bygger en koja, Lisa dos Santos [Ilka]

Vem-böckerna, Stina Wirsén [Bonnier Carlsen]

Rosa barnkammarboken (tema vänskap och kärlek) [Bonnier Carlsen]

– Ibland tar det 20 minuter att få alla att sitta på en plats. Jaha, det var det vi hann med i dag. Men då är det så. Vi tycker det är värt att lägga den tiden eftersom vi får bra barngrupper och en stor gemenskap.

För att bevara den goda stämningen råder förbud mot alla lekar som kan leda till kränkningar. Höglekar, fasthållning, skjutalekar. Och barnen benämns antingen med sina namn eller med ordet ”kompisar”.

– Vi ville inte säga ”barnen”, eller ”kom nu allihopa” eller ”grabbar och tjejer”. Det bottnar i det här med normer och värden, andan som vi vill ska finnas hos oss. Om jag ger dig en kram är det väldigt svårt för dig att säga något elakt till mig sen. Vi är alla kompisar här på förskolan och då förhåller man sig till varandra på det sättet, säger Camilla Fredriksson.

– Vi hade en vikarie som sa: ”kom nu grabbar så går vi och klär på oss”, en gång när vi skulle gå ut. Men vi pratar inte på det sättet här. Barnen tittade frågande tillbaka och undrade vilka hon menade.

Uppstår problem reagerar personalen direkt, och barnen görs delaktiga i situationen. Det kan handla om att ett barn inte vill hålla ett annat i handen.

– Då får man stanna upp och prata. Men varför vill du inte hålla handen? Vi är ju kompisar allihop och ska bara gå till gården nu. Det blir mycket känsloprat, hur tror du det känns för Anna när du säger att du inte vill hålla handen? Genom det får barnen strategier och kan sätta ord på det själva, säger Camilla Fredriksson.

Totalt är det 27 barn på avdelningen, åldrarna är mellan ett och fem. Foto: Linn Malmén

– Så kan det komma fram att det handlar om en blöt vante och då får man ta av den.

När alla kompisarna är på väg ut till gården tar Camilla Fredriksson Margaux i handen. Väl ute på gården släpper hon den, och Margaux går iväg och leker.

Vid sandlådan har några av barnen hittat en bytta fylld med föregående natts regnvatten som de planerar att använda när de grävt klart med sina spadar.

När Margaux går fram och häller ut vattnet är det ett gäng snopna blickar som ser på.

Men blickarna byts snabbt ut till en axelryckning. De är vana vid yngre barn och att alla inte alltid förstår. Fattar att hon inte visste.

Någon sekund senare kommer en förlåtande kommentar från ett av barnen.

– Äsch, det gör inget. Det regnar kanske i morgon igen!

Camilla Fredriksson, förskollärare på Sluss­vakten om …

Foto: Linn Malmén

… vad ordet kompis betyder:

”En kompis är en vänlig person. Någon du kan vända dig till när du inte når, ser eller förstår. Någon du kan sitta bredvid och känner att du är trygg med. Kompisen lyssnar, har empati och känner med dig. Ser och hör dig, stänger dig inte ute utan släpper in dig.”

… skillnaden mellan vän och kompis:

”Vi skulle lika gärna kunna säga vänner i stället för kompisar. Jag tror inte att innehållet är så olika. Men i förskolan kan vänner också innebära att man kommer överens. Är ni vänner nu? Det kan användas på liknande sätt men för oss kändes kompisar bättre.”

… bästisar i förskolan:

”Jag använder inte ordet alls och jag tror inte att jag hört det i förskolan heller. Barnen säger att det är så bra att de har många kompisar. Om vi skulle bekräfta att barnen är goda vänner skulle vi kanske säga: ’du är bra på att leka med Anna, ni tycker det är så roligt att leka med lego tillsammans, men du tycker också om att leka med Erik’. Man kan alltid ha andra intressen och kompisar.”

Rösta

Jobbar du fast du är sjuk?

Loading ... Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin