Läs senare

Språklekar ”vaccin” för barn i riskzonen

Språklekar ger alla barn ett rikare språk och förebygger läsoch skrivsvårigheter, säger två före detta specialpedagoger. I Kalix har alla lärare, från förskola till gymnasieskola, fått fortbildning i språk-, läs och skrivutveckling.

22 Feb 2004

Att arbeta med språklekar i förskolan är den största tjänst vi kan göra barn, säger Gun Westrin och Viveca Öquist i Råneå –två före detta specialpedagoger som blivit ”språkinspiratörer” och fortbildar förskollärare i arbete med strukturerad språkträning i lekens form
– Alla barn drar nytta av språklekar. Att kunna språkets konstruktion är bra för alla – men särskilt för barn som är i riskzonen att få läs- och skrivsvårigheter. Leker man med språket i förskolan får alla barn chans att tillägna sig ord och ords betydelse. Det är en förberedelse för läsinlärning och skriftspråk, säger Gun Westrin.
Barn utvecklas oerhört under sin förskoletid. Barn som börjar skolan kan i genomsnitt 10 000 ord, säger Viveca Öquist:
– Har man inte ord kan man inte kommunicera. Då är det lätt att ta till knytnävarna. Förskolan sitter i ”första vagnen” på resan in i skriftspråket. Där finns möjligheten att ge varje barn tid att lära sig i sin egen takt. Pedagogisk forskning visar att fyra av fem barn i riskzonen blir ”normalläsare” om de i tid får börja leka med språket.

Medvetna pedagoger arbetar med barns språkutveckling både i samlingen och i hela vardagen, säger Gun och Viveca. Grundtanken med deras fortbildning är att skapa medvetenhet om VARFÖR språklekar är bra. Sånger, sagor, lekar och ramsor hittar de flesta förskollärare själva:
– Det viktiga är förståelsen för att man bygger språk genom att rimma, leka med sammansatta ord, stanna upp i sagan och reflektera, genom att få igång dialog och samtal. Att man vet vad man söker och vill uppnå med sin språkstund. Förskollärare är ju proffs på att göra saker på barns nivå. Det finns en otrolig gnista och kreativitet i förskolan, säger Gun.
Att barn stimuleras att prata och berätta är själva grundbulten i språklekarna.
– Skriftspråk bygger på talspråk. Ju bättre talspråk du har, desto bättre förstår du vad du läser, säger Viveca.
Förskollärare Mia Isaksson, i Pålänge förskola utanför Kalix, tycker att barnens ihopsamlade sommarminnen är en bra utgångspunkt för berättande:
– De väcker samtal som utgår från något som är barnens eget, säger hon.
Förra året deltog Mia i ett projekt där alla förskollärare i Kalix fick fortbildning i att använda språklekar – eller ”ordlekar” som hon väljer att kalla dem, eftersom många barn associerar ”språk” till engelska eller finska.
– Sedan dess har vi till exempel möblerat om för att en tyst pojke ska komma bättre till tals vid matbordet. Vi tänker också på hur vi kan få in språklekarna i våra teman, som barnen själva väljer. Det är mitt jobb som förskollärare att se möjligheterna.

Många förskolor läser en saga och använder sagopåsar med lite rekvisita, för att underlätta för barnen att återberätta sagan. Det är också vanligt att förstora upp en bild, lyssna på musik, eller reflektera kring en diabildssaga. Berättandet får barnens språkliga medvetenhet att växa, de får in själva berättelsegrammatiken och lär sig att återberätta i rätt ordningsföljd, säger Gun.
– Eftersom det kan finnas klara likhetstecken mellan dåligt uttal och läs- och skrivutveckling, får pedagogen möjlighet att upptäcka de barn som är i riskzonen för att få läs- och skrivsvårigheter.
Barn i riskzonen har också svårt att hålla ordningen på det som händer i en berättelse. Men det går att träna upp sekvensminnet. Folksagor som upprepar sig och lägger till något nytt – som exempelvis den om pannkakan som rullar från föremål till föremål – är ett sätt att träna sekvensminnet. Även många moderna sagor har en röd tråd som fungerar bra.
– Man kan börja redan med pekboken: ”Kommer du ihåg vad som fanns? Nalle, boll, bil…”, säger Viveca.
Korttidsminnet, det vill säga både synminnet och hörselminnet, behöver också tränas. Båda behövs för att man ska lära sig, förklarar Gun och Viceca:
– De kan stimuleras med sagor, ramsor, dikter och sånger – kombinerade med bilder eller konkreta föremål.

Lekar som Kims lek, där man döljer föremål under ett skynke, tränar både korttidsminnet och sekvensminnet. Liksom memoryspel, att gömma saker i en koffert, eller låta någon sitta under en filt medan de andra barnen försöker komma ihåg vad hon eller han har på sig.
– Det viktiga är att man fångar barnens intresse. Får vi deras sinnen vidöppna är inlärningsfönstret också öppet. En del barn behöver mycket tid att utveckla dessa färdigheter, och om man medvetet för in språklekar i förskolan så får de den tiden, säger Viveca.
Hjärnan är mest formbar före tio års ålder. Äldre barn har dessutom ofta misslyckanden bakom sig som gör att självkänslan tagit skada:
– Med förskolebarn kan man också leka med sifferkombinationer, telefonnummer, bildserier, registreringsnummer på bilar.
För att klara läs- och skrivinlärning krävs även viss fonologisk medvetenhet – att man vet hur olika ljud låter. Ord består av ljud som måste listas ut och hållas ordning på.
– Samtidigt som det är roligt att rimma med barn gör det dem fonologiskt medvetna. Det spelar ingen roll om det är riktiga rimord eller nonsensord, bara det låter lika. Man bör vara uppmärksam på de barn som inte klarar att rimma och stimulera dem extra, säger Gun.

Att spionera på ljud är ett roligt sätt att öka den fonologiska medvetenheten, tycker Mia Isaksson i Pålänge förskola, där man ibland delar in barnen i tre grupper efter hur långt de kommit i sin språkutveckling.
– Vi spionerar på ljud överallt och i alla sammanhang. Över frukosttallrikarna och bland leksakerna. Och i våra namn: Wilma och William låter väldigt lika. Vi vuxna börjar med att säga ljuden åt barnen, säger Mia.
– Det är viktigt att börja spionera på ljud med fem- och sexåringar. Forskning visar att en fjärdedel av barnen behöver mer tid för att bli språkligt medvetna. För dem räcker inte tiden i skolan. De måste få nosa på ljuden redan i förskolan, kommenterar Gun.
Vokaler är lätta: ööööödla, ååååååsna, aaaaapa. Vissa konsontantljud, som till exempel ssssäl, lllllampa och mmmmat, är också ganska enkla. Men klusilerna k, g och t är svårare, säger Viveca:
– Då får man vara övertydlig: g-g-g-g-g-ris. Ofta har man inte fått lära sig i utbildningen vilka bokstavsljud som är svårare än andra.
När man leker med ljud bör man visa fem- och sexåringar hur bokstaven ser ut – ”så låter det, så ser den ut” – tycker Viveca och Gun. Pratar man om sssssnöboll kan den vuxna till exempel rita ett ”s” i en snödriva.
– Det finns ett hav av både små och stora bokstäver kring barnen, och det är viktigt att de blir uppmärksamma på dem. Den som förstår att skrift är ett sätt att kommunicera har kommit en bit på väg.
I Pålänge förskola skriver pedagogerna nästan alltid ner vad barnen gör och säger.
– Samtidigt som dokumentationen ger barnen känslan att vad de säger är betydelsefullt, får de också en vilja att lära sig skriva och läsa. Om miljön är tillåtande lär sig barn mycket av egen kraft. Målet är inte att få femåriga läsare – men många blir det, säger Mia.

Till den fonologiska medveten hör också att ord består av olika stavelser. Barn upplever tal som en enda ljudström, och för att bena ut den behöver man ”äta sig in i” ordet, förklarar Viveca. Det blir lättare att hantera ordet ”helikopter” om man gör det stavelsevis: ”he-li-kop-ter”. Det blir bara fyra enheter att komma ihåg i stället för tio ljudenheter som i h-e-l-i-k-o-p-t-e-r.
–Stavelser kan man träna rytmiskt; till exempel sortera ord i enklapps- och tvåklapps-ord och se vilka som är flest. Att leka med stavelser förbättrar också uttalet och förtydligar långa namn, som Keb-ne-kaj-se. Rytmen i språket kommer på köpet.
Stavelser är också bra för att förbättra uttal. Många barn säger ”pangkaka” och ”läfftift”, säger Gun.
– Leker man med språket och stavelser kan man härleda att ”pannkaka” kommer från ”panna” och ”läppstift” från ”läppar”. Rätt uttal ger rätt talstöd. Då skriver man och läser också ordet rätt.
På samma sätt ”äter man sig in” i orden när man ska träna den morfologiska medvetenheten hos barn, det vill säga hur ord byggs upp. Sammansatta ord finns överallt när man tittar sig omkring, säger Viveca: Vete-mjöl, strö-socker, varm-korv, grå-sparv, blå-bär, mask-ros…
– Att spela memory eller använda bilder för att skapa sammansatta ord är roligt. Alla barn måste få känna att de lyckas, säger Viveca.

Språklekar stimulerar också den syntaktiska medvetenheten – hur en mening är uppbyggd.
– Samtala med barnen och berätta att en mening är en ”pratbit” med flera ord. Syftet är att barnen ska förstå att språket består av meningar i olika längder och att dessa meningar består av ord, säger Gun.
För att konkretisera det hela kan man använda en mängd olika material. Lägga en kotte eller sten för varje ord, skriva ner meningen och klippa ut orden, gå ett steg för varje ord, låta en handdocka ställa frågor med liten paus mellan orden:
– Det är bra att utgå från sagor, barnens berättelser och samtal. För att lära sig skillnaden mellan talspråk och skriftspråk måste man hitta ordgränserna. Barn som har fått leka språklekar skriver inte ihop orden som barn brukar göra annars.
Språklekar ger barn en större pragmatisk medvetenhet – de lär sig använda talesätt, målande uttryck och ordspråk. Ett kulturarv som berikar språket, säger Viveca:
– Barn förstår inte vad det betyder att ”ha glimten i ögat”, eller att ”vara torr bakom öronen”. Eller att någon kan ”gråta krokodiltårar”. Små barn tolkar bokstavligt. Vi brukar rekommendera att man har veckans talesätt i förskolan, och låter barnen rita och dramatisera.
I dialog med barnen och i arbetet kring sagor kan det också uppstå nya talesätt: ”Jag var rädd som en hund på nyårsafton och olycklig som en rutten banan”, som en pojke sa, berättar Gun.
Eller moderna liknelser som visar att barnen har fattat galoppen: ”Näsan var spetsig som ett Jasplan och magen rund som en parabolantenn”.
– Språklekar berikar barns språk!

Fotnot/ Gun Westrin och Viveca Öquist har bland annat gjort ett material på temat miljö, ”SopNisses språkoch mattelekar”, som stimulerar förskolebarns språk. Läromedlen finns också översatta till meänkieli och nordsamiska

Text: Annika Claesdotter

FAKTA/Språkprojekt i Kalix

Förra året oroade sig svensklärarna i Kalix kommun för att elever, statistiskt sett, fick allt lägre betyg i svenska. Därför beslutade man erbjuda fortbildning för att samtliga lärare skulle kunna förstärka sin kompetens i språk–, läs- och skrivutveckling – från förskolan till gymnasieskolan.

All förskolepersonal, 130 personer, i kommunen ville delta. Det bildades nätverk och i fem grupper träffades man en eftermiddag varje månad. Gun Westrin och Viveca Öquist, lärare och specialpedagoger sedan många år, ansvarade för fortbildningen.

Kommunen ställde upp med vikarier för två tredjedelar av tiden.

Projektet pågick ett helt läsår och avslutades med en stor utställning, där alla förskolor fick möjlighet att visa hur de arbetar med språket med de yngsta barnen.

fakta/ Språkprojekt i Kalix Förra året oroade sig svensklärarna i Kalix kommun för att elever, statistiskt sett, fick allt lägre betyg i svenska. Därför beslutade man erbjuda fortbildning för att samtliga lärare skulle kunna förstärka sin kompetens i språk-, läsoch skrivutveckling – från förskolan till gymnasieskolan.

  All förskolepersonal, 130 personer, i kommunen ville delta. Det bildades nätverk och i fem grupper träffades man en eftermiddag varje månad. Gun Westrin och Viveca Öquist, lärare och specialpedagoger sedan många år, ansvarade för fortbildningen. Kommunen ställde upp med vikarier för två tredjedelar av tiden.

  Projektet pågick ett helt läsår och avslutades med en stor utställning, där alla förskolor fick möjlighet att visa hur de arbetar med språket med de yngsta barnen.

Rösta

Vad tycker du om regeringens förslag om läsa, skriva, räkna-garantin?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin