Ingår i temat
Vila på vetenskapen
Läs senare

Stabilt projekt i Ängelholm

I förskolan arbetar man hela tiden med projekt. Men ska det bli vetenskapligt måste man veta varför. Det tycker tre förskollärare i Ängelholm som samarbetade med forskare och fick en ny syn på sitt arbete.

09 Okt 2015

Foto: Stefan Lindblom

I ett villaområde i centrala Ängelholm ligger en vit villa, Vita villan kallad, som är en förskola med en stor förskolegård. Här finns tre avdelningar där det går enbart femåringar. En grundskola, hus, och en kyrka ligger intill.För två år sedan anmälde kommunen intresse för ett forsknings- och kompetensutvecklingsprojekt som Högskolan i Kristianstad skulle driva. Tio arbetslag valdes ut, varav ett på Vita villans förskola. Git-Marie Nilsson, Titti Skog och Susanne Rimsby är alla erfarna förskollärare men tyckte att projektet lät spännande.

– Vi ville bli bättre på naturvetenskap och kopplingen forskning-praktik lät spännande, säger Git-Marie Nilsson.

– Spännande men inte enkelt, fyller Susanne Rimsby i.

Nej, enkelt är det inte, det här med att undervisningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Många har dessutom fortfarande svårt för att säga undervisningen om det man gör i förskolan. Lärande kanske passar bättre. Men vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet, det måste det oavsett vad det kallas.

Forskningsprojektets namn var Undervisning i förskolan kopplat till naturvetenskapligt innehåll – ett kompetensutvecklings- och forskningsprojekt. Arbetslaget på Vita villan bestämde sig för att arbeta med stabilitet och instabilitet. Deras handledare från högskolan var Laila Gustavsson och Susanne Thulin, som hade tre handledningstillfällen på hösten och två på våren. Arbetslaget gick på föreläsningar, hade en gruppträff med arbetslag i fem andra kommuner som deltog, och läste boken Att undervisa i förskolan. Däremellan filmade de varandra. Och även om det har gått två år sedan, håller de kvar vid vad de lärt sig och arbetar annorlunda i dag, tycker de.

– Vi har lärt oss att så att säga ”smalna av”, att bli tydligare med vad vi vill att barnen ska lära sig, säger Susanne Rimsby.

– Och att se hur vi erbjuder de olika lärandesituationerna.

Förskollärare är väldigt bra på att göra, tror hon, men kanske inte alltid så bra på att veta varför de gör som de gör.

– Inte heller att berätta för barnen vad vi gör. Vi är bra på ”happenings”, roliga och stimulerande händelser, men barnen vet inte alltid vad de ska leda till. Skulle vuxna accept­era att gå in i ett otydligt projekt? undrar Git-Marie Nilsson.

Att filma varandra blev en stor aha-upptäckt. De såg sitt agerande på ett helt nytt sätt, hörde till exempel att man kan använda språket på väldigt många olika sätt, betona olika, använda kroppsspråket. De lärde sig att fokusera på det som är viktigt i samspelet mellan barn och förskollärare och kunde på ett nytt sätt förstå varför vissa situationer inte blev så bra.

– Vi lärde oss också att analysera vårt arbetssätt mer och det har vi fortsatt med, berättar Titti Skog.

De insåg att de använde fel ord ibland, som ostabil. När de läste på mer förstod de att det heter instabil. Men de såg till exempel också sitt agerande på ett nytt sätt – hur de använde orden, vilka ord de använde, hur de använde kroppsspråket.

– Som förskollärare kan vi inte veta allt, men vi måste läsa på så att vi kan förklara för barnen på deras nivå. Men alla utvecklas ju och att använda fel term, det kan alla lära sig något av, säger Susanne Rimsby.

Foto: Stefan Lindblom

Att jobba utifrån vetenskaplig grund betyder inte att man ska stödja sig på enbart en forskare eller teori; det finns många och man får läsa flera för att kunna dra sina egna slutsatser. Vita villan arbetar sedan länge Reggio-inspirerat och i boken Att undervisa barn i förskolan tog de fasta på variationsteorin (samma sak kan förstås och uppfattas på olika sätt och att man lär sig på olika sätt) samt fenomenografi (utifrån det man redan vet uppfattar man det nya). Detta användes i projektet när de arbetade med stabilitet och instabilitet. Barnen undersökte hur stabila olika material var: lera, kaplastavar, trä, spikar. Blir lera mer stabil om man spikar i den? Vad händer om man lägger spånplattor mellan kaplastavar, går det att bygga i flera våningar då? Mitt i allt, den 28 oktober 2013, drog stormen Simone in över södra Sverige, i Ängelholm uppmättes vindhastigheter på 33 sekundmeter, och morgonen efter låg ett nedfallet träd på förskolegården. Så – fram med hårfönen och testa: vad händer om man blåser på kaplastavar, när faller de då? När faller papper, lera?

En dag besökte man en snickerifirma för att lära sig mer om stabilitet, för trä, hade barnen kommit på, var ganska stabilt. Men blir det mer stabilt om man spikar i det, använder nubb? Och hur stabil är kroppen? Hur länge kan man stå på ett ben utan att trilla? Det undersöktes i den närliggande grundskolans idrottshall. Man var på jakt efter brytpunkten för de olika materialen – när faller trä, när faller lera med spikar i, när faller kaplastavar? Brytpunkten mellan stabilitet och instabilitet, det var det som fick bli ”avsmalnandet”.

Men, tänker någon nu, att arbeta med projekt, det gör vi ju hela tiden på förskolan. Javisst, men det gäller att veta varför man gör det, vad man vill uppnå, hur man ska uppnå det och vad man vill att barnen ska lära sig. Men, tänker den kritiske, vi har väl inga lektioner i förskolan?

– Oavsett vad vi bestämmer oss för att kalla det, lär sig barn hela tiden, menar Susanne Rimsby, och som förskollärare måste du veta hur du ska stötta barnen i deras utforskande.

Det är alltså den vetenskapliga grunden – att läsa om olika teorier och testa dem och kritiskt granska sig själv medan man gör det.

Men beprövad erfarenhet då? Det vet ju inte ens Skolverket vad det är ännu.

– Som jag ser det, tycker jag att vi har hjälp av att vi är en Reggio-inspirerad förskola, säger Titti Skog, vi tycker att barn har rätt till hundra språk och vi arbetar och drar slutsatser utifrån deras projekt.

Den beprövade erfarenheten måste nämligen vara dokumenterad och spridd till andra, om den ska räknas. Susanne Rimsby tror att det ökade kravet på systematiskt kvalitetsarbete leder förskolan i den riktningen, allt dokumenteras. Själva har de föreläst om sitt projekt för lärare i hela kommunen, från förskolan till gymnasieskolan, samt på en skolledarkonferens i Tylösand. I rektorsområdet de arbetar i har alla förskolor som tradition att en gång om året redovisa för varandra vad man arbetat med.

Vad har de för tips till dem som vill komma igång?

Foto: Stefan Lindblom– Det är viktigt att reflektera tillsammans, säger Git-Marie Nilsson. Varför väljer vi att arbeta med detta just nu och hur ska vi göra? Det går oftast att koppla det till en teori, det finns många, och genom att göra det vet man ju lite mer hur och vad man vill att barnen ska lära sig.

– När man har planeringstid får man se till att den inte bara blir en lista på en massa göranden, utan ta tid till att fundera på varför man vill göra, säger Susanne Rimsby.

De säger också att det är okej att ta ett steg i taget. Man behöver inte kunna allt på en gång och det finns heller inget rätt eller fel. Själva har de lärt sig att våga stanna i ett projekt även om det kan kännas som att man är klar; men tiden gör att det väcks nyfikenhet och fler frågor – och fler svar – hos både barnen och förskollärarna. De har också lärt sig att dela upp grupperna mycket mer, alla barn behöver inte göra allt men kan vara delaktiga ändå.

– Vi vågar också visa våra brister och utnyttjar varandras kunskaper mycket bättre. Ingen kan allt men alla kan något, säger Susanne Rimsby.

I år arbetar Vita villan med språk och kommunikation. Och sitt nya reflekterande arbetssätt tar de med sig.

FAKTA

Nio kommuner i nordvästra Skåne var med i forskningsprojektet: Bjuv, Helsingborg, Höganäs, Klippan, Landskrona, Svalöv, Åstorp, Ängelholm och Örkelljunga.

Boken Att undervisa barn i förskolan är skriven av Elisabet Doverborg, Ingrid Pramling Samuelsson och Niklas Pramling. (Liber)

Alla artiklar i temat Vila på vetenskapen (6)

Rösta

Jobbar du fast du är sjuk?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin