Läs senare

Stöd för osäkra

FackbokPå vilket sätt blir läroplanen vårt arbetsredskap i vardagen? Vad betyder det att ”förskollärare ska”?

15 Maj 2017

Läroplanen, barnen och jag

Leif Strandberg

[Studentlitt­eratur]

Leif Strandberg gör i boken Läroplanen, barnen och jag ett försök att på ett konkret och överskådligt sätt beskriva det. Han gör det genom att använda pedagogers olika frågor som en ingång till att förklara hur vi ska agera och verka. Han riktar sin bok till förskollärarna då många skrivningar i läroplanen är tydligt adresserade till just dem. Boken ger en hel del intressanta beskrivningar på olika situationer vi kan hamna i som förskollärare. Leif Strandberg ger sina svar på olika frågor med liknelser för att förtydliga.

Vygotskijs teorier och syn på lärande och utveckling är en ledstjärna genom boken och Leif Strandberg tar ofta upp ”fiffiga kompisar” som ett verktyg för att utvecklas. Han har även med exemplet med två stolar som han brukar använda – den stol vi nu befinner oss på och den vi kan flytta oss till när vi lärt oss nya saker. Ibland heter stolarna Här och Där, ibland Kan inte och Kan men även Är och Blir. Han ger också små historiska tillbakablickar för att visa hur synen på barn och pedagogik har förändrats. Att lärande är en social aktivitet genomsyrar hela boken och det är tydligt att Leif Strandberg ser det som nödvändigt att barn samspelar med andra barn och vuxna för att lära sig nya saker och utvecklas.

Boken är uppbyggd i samma struktur som läroplanen, där varje avsnitt av läroplanen avhandlas med olika exempel på frågor och svar. Mandatet att ge svaren tar han från sin långa erfarenhet som legitimerad psykolog och pedagogisk handledare i olika sammanhang. Jag tycker den känns som ett lite småputtrigt samtal där Leif Strandberg ibland ger snusförnuftiga svar som jag inte håller med om eller har synpunkter på. Ett par exempel på det är när han skriver att ”Barn behöver lära sig vad som är rätt och vad som inte är rätt, och det är vuxna som lär ut sådant” och ”Se till att din förskola har en samling”. Han ger ibland förenklingar på komplexa frågor, som saknar det djup som jag vill ha som professionell förskollärare, men det han är bra på är att konkretisera på ett sätt som gör att man förstår vad han menar.

När jag läser boken ställer jag mig frågan om den behövs. Jag tycker att den kan vara läsvärd och givande för de förskollärare som är osäkra på sin roll. Den trycker mycket på vilket mandat vi förskollärare har och vad vi måste göra. Det gör att den osäkre förskolläraren som läser den kan stärka sitt självförtroende något. Det här kan helt klart vara en bok att läsa för de förskollärare och arbetslag som inte har klart för sig hur man ska hantera läroplanen och förskollärares ansvar, men för övriga känns boken rätt så onödig.

Rösta

Hur tänker ni kring giftfritt i verksamheten?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin