Läs senare

Stora grupper skapar stress

För mig är det helt obegripligt att man inte fattar ett politiskt beslut som minskar barngruppernas storlek, säger Ylva Ellneby, specialpedagog och författare.
– I dag finns så mycket forskning och kunskap om vilken stress stora grupper kan innebära för barn och vilka konsekvenser det kan få.

02 Sep 2004

Allt fler barn har ont i magen och i huvudet, gråter, har svårt att koncentrera sig, är oroliga, passiva eller aggressiva. Detta kan många läkare på våra barnmottagningar intyga. Det är symptom på stress, säger Ylva Ellneby, som i flera år följt forskningen om hur barn påverkas av stress och själv skrivit bland annat boken ”Om barn och stress   – och vad vi kan göra åt det”. Undersökningar har visat att barn tidigt påverkas av stress, vilket kan leda till stressrelaterade sjukdomar. I USA har man upptäckt förhöjda blodfetter hos barn i 12  –13-årsåldern och att diabetes har sjunkit långt ner i åldrarna.
 
Annan forskning har visat att en stor andel av undersökta barn mellan 6 och 13 år har biologiska reaktioner i både nervoch hormonsystem. Det kan leda till kärlförändringar, som i sin tur på sikt kan leda till förhöjt blodtryck, förkalkning i kärlen och en ökad risk för hjärtoch kärlsjukdom.  
  –Den utvecklingen beror till stor del på psykosocial stress i kombination med andra stressfaktorer, säger Ylva Ellneby. Vid stress bildas cortisol, som bryter ner ämnen i blodkärlen som skyddar mot åderförkalkning. Dessutom sänker cortisol immunförsvaret.  

  –Cortisol finns naturligt i kroppen, men när det blir en överproduktion hinner kropp och hjärna inte återhämta sig. Kost och motion spelar också roll, men kan vara lättare att reglera än psykosocial stress.  

Det finns många orsaker till stress, och en del barn tål mer än andra. Barn får det svårt när föräldrarna till exempel förlorar arbetet eller familjen drabbas av sjukdom eller dödsfall.

Dagens livsstil har också blivit ett hot; många familjer har almanackor fulltecknade av aktiviteter och tider att passa. Barnen får inte så mycket tid med sina föräldrar som de skulle behöva, eftersom många föräldrar själva upplever tillvaron fylld av krav och stress:
–Även när större delen av aktiviteterna är roliga kan det bli för mycket. Hjärnan går på högvarv. Toppar är inte så farliga om det ges tid för återhämtning, men varken kropp eller hjärna tål att stressen hela tiden pågår som en naturlig del av vardagen. Människan har ett visst mått av energi. Om vi tömmer ”energiboxen” nöter vi på reservenergin, och när den tar slut kommer symptomen som visar att barnet inte mår helt bra. Det kan visa sig i ilska och aggressivitet, ledsenhet, ont i magen eller i huvudet, ett apatiskt beteende eller allmän olust.
–Sedan avregleringen av gruppstorleken i förskolan har det tydligt märkts att många barn fått ta av sin reservenergi för att klara av de ökade kraven på anpassning till fler personer och till en stökigare situation, säger Ylva Ellneby.

Färre barn i grupperna leder till en lugnare dagsrytm och till färre relationer:  
  –Man vet i dag att barn inte klarar allt för många relationer. Framför allt inte små barn, men inte äldre barn heller. Många relationer blir på sikt även många separationer. Och separationer i olika former är hot för barns välbefinnande, inte bara separationer från föräldrarna utan även från förskolepersonal och kamrater. Att ständigt behöva anpassa sig till nya situationer är en stressfaktor.  

När man har många att relatera till i gruppen ökar också risken för att det blir störningar i relationerna. Det är en mycket  
stark stressfaktor för barn, vare sig det gäller relationer till föräldrar, pedagoger eller kamrater, förklarar Ylva Ellneby.  
  –Både flickor och pojkar är känsliga för relationsstress. Vuxna kvinnor fortsätter vara relationskänsliga i mycket högre grad än män, men barn är känsligare än vuxna. De stora barngrupperna påverkar även hur personalen mår. Alla vuxna klarar inte att kombinera sin ambition att följa styrdokumenten och av påfrestningar som en storbarngrupp innebär. Även om många inte vill erkänna det så reagerar kropp och själ, säger Ylva Ellneby.  
  –Reaktioner hos människor är oftast följdriktiga, det är kraven som är felaktiga. Vuxna som mår dåligt är det sämsta man kan ha i barns omgivning. Det är enormt stressande, eftersom barn har tentakler som är mycket mer subtila än vuxnas. Lugna vuxna har däremot en otroligt stresslösan de effekt på barn. Ljudnivån ökar i stora barngrupper. Forskning har visat att buller är en rent biologisk stressfaktor, eftersom det ökar halten av cortisol. Ju jobbigare vi upplever bullret, desto mer stressande är det.  

Barn har känsligare hörselorgan än vuxna och man vet att buller hämmar språklig och intellektuell utveckling. Ljudnivån får inte överstiga 60 decibel om man med fullt utvecklad hörsel ska kunna uppfatta allt i ett meddelande på en meters avstånd   – på sitt eget modersmål:  
  –Att inte kunna göra sig förstådd och att inte förstå är en stor stressfaktor. För barn som inte har svenska som första modersmål blir hög ljudnivå extra påfrestande.

Hur barn mår påverkarhur de pratar och lyssnar på andra. De stora grupperna påverkar både barns och vuxnas möjlighet att kommunicera. Pedagoger som har tid att i lugn och ro utveckla ett samtal har stor betydelse för om barnet upplever stress eller inte, säger Ylva Ellneby.  
  –Med för många barn samlade i en daglig verksamhet så är det svårt att ge alla barn vad de behöver. Barn som inte får vad de behöver när de är små kan utveckla ett narcissistiskt beteende, det vill säga börja roffa åt sig eller slå sig fram för att försöka tillfredsställa sitt behov av uppmärksamhet. Det är raka motsatsen till empati. Det borde inte vara mer än tio barn i en 1  –3-årsgrupp och 15 i en 3  –5-årsgrupp, tycker hon. Den åsikten grundar hon på erfarenhet och en undersökning om barn och stress i förskolan som sammanställdes 1980 vid Karolinska sjukhuset i Stockholm.  
  –Det är mycket märkligt att man inte genomför en radikal förändring av barngruppernas storlek, när man har så mycket kunskap om sjukdomsalstrande faktorer. Vår nya livsstil och det hårdnande klimatet i samhället skulle kunna leda till att hjärtinfarktsåldern sänks. Det är ett jätteansvar för samhället att ta till sig all den forskning som finns och börja tänka långsiktigt. Att minska barngruppernas storlek löser inte alla problem kring barns stress, men det har en avgörande betydelse för hur barnen mår varje dag.

De flesta stressfaktorergår att göra något åt, poängterar Ylva Ellneby. Det finns mycket man kan göra för att ”vaccinera” barn mot stress och hjälpa dem utveckla sin förmåga att koncentrera sig så de står emot bättre, kan fokusera och skärma av.  
  –Ett led att öva koncentration är i leken. Som vuxen ska man inte gå in och störa. Vi är bättre på det i förskolan nu för tiden, men vi kan bli ännu bättre.  
Det är viktigt att barn får stärka sitt ”lugn och ro-system”, menar Ylva Ellneby. Lek och läsande är tillstånd där stress inte har tillträde:  
  –Låt det finnas mycket tid för ostörd lek och tid för lugn läsning. Och planera inte tillvaron så hårt, utan låt saker och ting hända. Att vara närvarande som vuxen och pyssla med något man själv tycker är lustfyllt, så barnen får bli medarbetare och känna sig räknade med, skapar lugn.  

Utemiljön är en annan stresslösare. I naturen finns ingen efterklangstid; där kan förekomma mycket ljud utan att det upplevs som buller. Utevistelse stimulerar också till rörelse, till att klättra och klänga, som i sin tur förbränner stressämnen som cortisol.  
  –När barn utvecklar sin motorik och känner att de behärskar sin kropp stärks deras självförtroende. Känslan av att vara stark och kompetent eliminerar stress. Andra fördelar med utevistelse är att alla lekar får plats. Alla kan hitta sina lekområden och fortsätta med en lek eller ett kojbygge dagen efter, säger Ylva Ellneby. Utomhus behöver man heller inte dämpa kaoslekar, utan barnen får utlopp för det behovet också.  

  –Dessutom är det lättare att relatera till andra när man inte begränsas av väggar, och man koncentrerar sig bättre utomhus. Forskning har visat att kost, motion och stress är direkta orsaker till hjärtoch kärlsjukdomar och diabetes. Om hela ”paketet” åtgärdades skulle de sjukdomarna drastiskt kunna minska i framtiden, menar Ylva Ellneby.  
  –För att försvara sig mot stress sparar kroppen fett och omvandlar det till fettdepåer, främst som bukfetma. Man kan verkligen undra över barn som utvecklar fetma   – vad beror på hamburgare och vad beror på stress ?

ANNIKA CLAESDOTTER

Rösta

Hur tänker ni kring giftfritt i verksamheten?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin