Ingår i temat
Hållbar utveckling
Läs senare

 Svårt och stressigt i förskoleklassen 

Verksamheten i förskoleklassen är i dag så strukturerad att leken inte får plats i den pedagogiska samlingen. Det menar forskaren Agneta Simeonsdotter Svensson från Göteborg som har forskat i den svåra balansgången mellan lek och lärande i förskoleklassen. 

24 Sep 2009

Sedan 1998, när sexårsverksamheten blev en egen skolform med gemensam läroplan tillsammans med fritidshemmet och skolan, har förskoleklassen befunnit sig mellan två världar: skolans och förskolans. Från att ha varit en verksamhet med leken högt upp på agendan skulle man ta ett par rejäla kliv närmare skolans mer pedagogiska inriktning. Agneta Simeonsdotter Svensson har som specialpedagog och handledare i förskolans sexårsverksamhet följt utvecklingen sedan omorganisationen i slutet av 90-talet.  
  – Jag såg barn uttrycka att de tyckte vissa saker var svåra vid de pedagogiska samlingarna som ju är förskoleklassens tyngdpunkt. Barnen fi ck heller inte alltid gehör för sina egna upplevelser. Då väcktes mitt intresse att forska i ämnet, berättar hon.  
  Med sin avhandling Den pedagogiska samlingen i förskoleklassen. Barns olika sätt att erfara och hantera svårigheter vill Agneta Simeonsdotter öka förståelsen för barns handlande vid samlingssituationer i förskoleklassen. Forskaren har videoobserverat och intervjuat 115 barn från 15 olika förskoleklasser. Hon har upptäckt att sexåringen oftast använder leken som redskap för att hantera svårigheter. Det kan handla om att barnen vid en morgonsamling ska lära sig en bokstav eller en siffra. Och när de inte förstår vad läraren menar, saknar intresse eller helt enkelt inte klarar av att utföra uppgiften så börjar de ofta leka. Problemet är att lek och lärande är särskilda i dag, menar Simeonsdotter.  
  Lärarna uppmuntrar i mindre grad till lek vid samlingar, det är i stället något barnen får syssla med på rasten. Men det här passar inte alltid sexåringen. Det är viktigt att få in leken i lärandesituationer för att barnen ska uppleva undervisningen som tillfredsställande och för att intresset ska väckas för fortsatt skolgång. 

Just det faktum att lek och lärande, som pedagogiskt verktyg, i mindre omfattning förekom vid de förskoleklasser som hon studerat överraskade henne. Hon förväntade sig att få se mycket lek, men i stället visade forskningsresultatet på att sexårsverksamheten i dag är mer skola än förskoleklass. Men hon påpekar att lärarna ändå tycks ha goda ambitioner med de pedagogiska samlingarna. Dock gör dagens hårt strukturerade förskoleklass och det höga tempot att lärarna inte hinner med att stanna upp och refl ektera över till exempel varför ett barn inte förstår en uppgift eller hur barnet tänker. Detta gör att samlingarna blir de vuxnas arena och där fi nns det inte utrymme för lek. För barnen blir arenan en plats för frustration och missförståelse. Detta trots att styrdokumenten för förskoleklassen säger att lek ska vara en väsentlig del i det aktiva lärandet. 

Agneta Simeonsdotter tror också att förskoleklassens rent fysiska placering i skolan gör att den pedagogiska inriktningen väger tungt. Även föräldrarnas och anhörigas något upptrissade och allvarsamma inställning till förskoleklassen som "riktig skola" kan också spela in. För att lek och lärande ska integreras i den pedagogiska samlingen krävs det, enligt Simeonsdotter, att lärarna närmar sig barnens perspektiv mer och släpper in deras tankar och funderingar.  
  Det handlar om att bli medveten om hur barn resonerar när de ställs inför en uppgift som de upplever som svår. Men också om att stimulera barn att klara utmaningar och att våga övervinna hinder.  
  – Jag har märkt att lärarna ofta ger korta instruktioner, och när barnen sen frågar saker svarar de då enbart ja eller nej. De kan även säga till barnen att den här uppgiften inte alls är svår och så går de snabbt vidare. Det blir inga nyanser och de tar för givet att barnen förstår. Men de måste gå djupare och se och lyssna hur barnen reagerar.  
  Hennes forskning visar att kommunikation, samspel och delaktighet är viktiga ingredienser för att få barnen mer intresserade och nyfi kna vid samlingar. Hon säger att barnen inte upplever svårigheterna lika besvärliga när det fi nns en positiv relation mellan barn och lärare, när det fi nns ett samspel samt när barnen känner sig delaktiga i själva lärarsituationen.  
  Rent konkret innebär det här att lärarna ställer frågor till barnen i stället. Då måste barnen förklara hur de tänker, sen spinner lärarna vidare med ytterligare frågor och på det sättet är kommunikationen igång och det fi nns ett samspel. Samtidigt känner barnen att de blir sedda och lyssnade till. Det här är användbart i alla lägen. Agneta Simeonsdotter Svensson är medveten om att den tuffa ekonomiska situationen som landet befi nner sig i leder till färre lärartjänster i klasserna, vilket i sin tur betyder en stressigare tillvaro. Men hon vill ändå att skolledare och beslutsfattare funderar på vart man är på väg när förskoleklasser inte tar vara på barns lust att lära. Hon vill också att lärare i både förskoleklassen och i de första skolåren tar åt sig av hennes forskning.  
  – Jag hoppas att alla som jobbar med barn i de här åldrarna verkligen tar till sig hur barn lär och hur de tänker i olika åldrar när man planerar undervisningen. Och trots stressen i dag hoppas jag att de vill lära sig mer om detta och att de kan få vidareutbilda sig. 

Henrik Ekberg 

Alla artiklar i temat Hållbar utveckling (16)

Rösta

Vad tycker du om regeringens förslag om läsa, skriva, räkna-garantin?

Loading ...

ur Lärarförbundets Magasin